Gaisgården bloggar

Träningsrapport 7 oktober

2010-10-07T16:28:00.001+02:00

Sista dagen ni veckan. För spelarna i a-laget, alltså.
Efter en intensiv vecka med sex pass på fyra dagar väntar nu tre dagar ledigt från allt vad fotboll heter för såväl spelare som ledare och det är en ledighet som är en smärre lyx för alla med fotboll som yrke.
I nästa vecka till exempel är det träning alla dagar utom torsdag…
* * *
I dag fick GAIS ”ihop” tolv gubbar för spel.
Henri och Emir inledde med enskild målvaktsträning tillsammans med målvaktstränaren Stefan Regfeldt medan ett större gäng körde träning i gymmet. Dit räknades bland annat tre fjärdedelar av en potentiell backlinje: Lundgren, ”Böna” och Ekunde.
Helt frånvarande från Gaisgården är ju som bekant ”Mårten” som kanske eller kanske inte får spela i U21-landslagets matcher mot Schweiz.
* * *
Efter inledande uppvärmning med bland annat fotbollshandboll delades gubbarna upp i två lag.
I det svarta laget spelade Lundén, Calum, Aram, ”Hatti”, ”JP” och Lindberg medan de orangefärgade bestod av Florén, Kenneth, Sandeep Mankoo, Romario, ”Eyo” och Joel. ”Sillen” vaktade de orangetröjade medan Emir fick ta sig an det svarta laget.
Lagen spelade efter uppställningen 2-3-1 på en begränsad yta och det var under de första av sex gånger fyra minuterna total måldominans för det orangea laget.
Joel klackade in 1-0 på pass från Florén, ”Eyo” utökade till 2-0 och 3-0 innan Joel än en gång målade efter pass från Florén till 4-0.
Det hann bli 6-0 (Joel och Kenneth) innan Lundén kunde reducera till 6-1, ett mål som följdes av ett rungande stolpskott av Aram.
Det svarta laget spelade helt klart upp sig under den sista perioden men kunde inte förhindra förlusten till 4-9. Symptomatiskt nog var det Joel som fick sätta sista baljan efter framspel av – just det – Florén!
* * *
I nästa sekvens av träningen delades lagen upp i tre lag gånger fyra och då blev det svårare att se vilket lag som vann den matchen, men poängspelet – som GAIS har för att hela tiden hålla tävlingsinstinkten vid liv – gjorde att även dessa matcher blev intensiva.
* * *
Lundén sa en gång, apropå att laget hade vunnit en match, att ”nu blir det en go vecka igen”.
En seger gör att det blir lättare att träna och stämningen, som i och för sig alltid är bra, blir ännu bättre. Två tunga segrar – först derbyt och sedan borta mot HIF – gör ju att humöret blir ännu bättre för alla.
På kansliet går det dock inte att slå sig till ro på samma sätt och just nu läggs mycket kraft på den kommande hemmamatchen mot Örebro SK den 20 oktober.
Vi hoppas på mycket folk i den matchen och det vore oerhört glädjande om vi i förväg kunde nå upp till en femsiffrig summa. Över 10 000 en onsdag i oktober mot Örebro – det vore hur kul som helst!
* * *
Mindre kul är det antagligen för Kim Bergstrand i BP. I dag meddelade klubben att Kim fått sparken och ersatts av Robert Björknesjö.
Beroende på hur man räknar är Kim den andre eller tredje eller till och med fjärde tränarförändringen i allsvenskan i år.
Några omgångar in på säsongen fick Daniel Wiklund i Åtvidabergs FF gå och ersattes av andretränaren Andreas Thomsson. Mot slutet av våren blev Mikael Stahre i AIK klar för grekiska Panionios och i somras blev Jonas Olsson i IFK ensam huvudtränare i IFK när Stefan Rehns roll förändrades.
Att det är just BP som väljer att göra en förändring är en smula förvånande. Frågan är om det hjälper. Undersökningar från inte minst hockeyns värld är att nya tränare sällan eller aldrig räcker för att man ska hinna få avsedd effekt.
* * *
Klockan tre på eftermiddagen.
Tre personer är på konstgräsplanen: GAIS assisterande tränare Kjell Pettersson och två spelare från GAIS J19-lag – Niklas Olsson och Goran Mihajlovic.
Ingen udda syn för ”Kjelle” stannar ofta kvar ett par gånger i veckan för att nöta avslut och inlägg med spetsgruppen bland spelarna i J19-laget. Och sättet att göra det på är ytterst enkel: kolla så att man sätter foten jämte bollen på rätt sätt för att styra skottriktningen men också placera ett mindre mål i ett större mål och be spelarna sikta på de mindre ytor som uppstår.
Om jag själv har hälften av ”Kjelles” engagemang när jag når den ålder han har nu, så kommer jag att vara glad!
* * *
Tack för att ni läser!

Sommarens sista träning

2010-08-31T17:07:00.000+02:00

31 augusti.
Formellt sett sommarens sista dag.
Hur gick det till?
Allt har gått så snabbt.
Men nu är vi där.
Alla ”goa” dagar från och med nu är en ren bonus.
* * *
Och i dag var det just en sådan ”go” dag. Som gjord för två stycken fotbollspass på Gaisgården för a-laget medan solen värmde en förhållandevis sval luft och syrsorna gjorde sitt för att påminna oss om den sommar som snart har varit.
Hann inte se förmiddagens träning – då satt jag i ett möte för att diskutera ett spännande samarbete och som ni alla kommer att få veta mer om inom en snar framtid – men på eftermiddagens pass var undertecknad på plats.
Den kollektiva uppvärmningen leds alltid av två spelare och den här gången var det isländskt i toppen av respektive kolonn: Eyo och Haddi.
Medan målvaktstränaren Stefan Regfelt inledde fotbollspasset med att träna Dime och Henri delades de övriga 18 upp i två grupper om nio spelare som i sin tur delades upp i tre grupper om tre.
I den ena gruppen bildade Florén, Haddi och Mervan en orange grupp, JP, Lindberg och Calum en blå grupp och Tamandi, Berta och Sandeep en svart grupp och där Sandeep medverkade i detta träningspass för att det skulle bli jämnt antal spelare.
I den andra gruppen – som stod längre bort i förhållande till där jag stod – spelade Ekunde, Lundgren, Romario, Eyo, Reuben, Kenneth, Lycén, Joel och Niklas Olsson där den senare, på samma sätt som Sandeep, tillhör GAIS J19-lag.
Böna blev ”över” men han bytte strax med Joel och båda fick nöjet att öva avslut i mitten tillsammans med Kjelle.
Övriga spelare körde rehab eller motsvarande med undantag för ”Mårten” som i dag tisdags anslöt till U21-landslagets samling. Trots att han är bosatt i Göteborg får han, enligt uppgift, inte sova hemma utan det är Opalen mellan Scandinavium och stora Ullevi som gäller.
På en yta motsvarande det rektangulära området mellen sidlinjen och straffområdeslinje fick ett lag börja i mitten och jag boll. Om man erövrade boll fick det lag vars spelare tappade bollen jaga i mitten.
- Tidigare passningar, gubbar! manade fysioterapeut Lars ”Speedy” Göthfelt medan ”Alec” hade hand om den andra gruppen.
”Matcherna” pågick i fyra minuter följt av lite vila och så fyra minuter igen.
- Hands! skrek Calum när en boll tog på hans fot och ut och flinet gick inte att ta fel på.
Hur spelarna valde att ta tillbaka en förlorad/tappad skiljde sig men Mervan var i särklass mest intensiv i sin grupp och som jag studerade närmare. Vid ett tillfälle gjorde han en ”Barca-rusning” det vill säga så snabbt som möjligt återerövra bollen och lyckades få övertaget plus pricka Sandeeps näsa.
* * *
På andra sidan planen genomförde Regfelt en övning där Dime fick lägga sig på magen med ansiktet vänt mot målet. När Stefan ropade hoppade Dime upp samtidigt som bollen sparkades i riktning mot mål. Dime hade givetvis ingen aning om var bollen skulle hamna men det var ett sätt att öva reflexerna.
* **
Dime och Henri tog sig sedan neråt till planen när GAIS offensiva del övade avslut – Lundgren, Ekunde, Calum, Tamandi och Haddi fick köra sprintövningar med ”Speedy” – och det var intressant att följa och då inte bara för det som hände på plan utan också för det som sas.
Det är inte alltid som en fotbollsspelare har tid att tänka, så är det ju i alla lagsporter, men genom övning och nötning går det att minimera tankearbetet och bara gå via ryggraden när det väl blir skarpt läge.
Och ”Alec” hade många åsikter.
- Vilka är grunderna för skott på mål? undrade han.
- I mål… , kom svaret från en spelare.
- Ja, men förutom det? Böjar eller bortre! När ni kommer till avslut vill jag se böjar eller bortre! ropade han.
- Jag vill inte se fler vrister mitt över målet. Jag vill inte se fler vrister över målet för att ni hoppas på att den ska gå på eller i mål. Böjar eller bortre!
De offensiva spelarna anföll tre och tre och ”Kjelle” betonade vikten av maximalt två touch innan bollen skulle vidare till någon spelare.
Vid ett tillfälle kom Sandeep i högerläge i boxen och skottade. Efter avslutet stoppade ”Alec” träningen.
- Om ni kommer i ett sådant läge som Sandeep gjorde, så sätter ni bollen högt i närmast stolpen för då kan man få hörna. Har man någon med sig på bortre är det inspel eller lågt avslut i bortre som gäller för det kan bli retur. Högt i närmaste för att kunna få hörna eller lågt i bortre för retur. Såvida inte högt i närmaste går i mål.
Låter ju änna enkelt men i praktiken är det inte alltid så lätt. Ibland kom spelare i snäva vinklar och lyckades ändå få bollen både på och i mål och ibland hade de kanonläge vid straffområdeslinjen och valde att spela i stället för att skotta. ”Alec” ställde då den retoriska frågan ”varför?” när det fanns plats för eget avslut.
Efter nästan 90 minuter fotboll avslutades eftermiddagens träning med något som liknande ”idioten”. Intensiv sprints från straffområdet till mittlinjen och tillbaka. Mest på hugget? Mervan Celik som lutade sig framåt beredd på att höra ”Speedys” nästa signal.
Och när träningen gick i mål gick också solen i moln.
Lite symptomatiskt för sommarens absolut sista dag.
* * *
Assisterande tränaren Matti Demegård var förresten inte på plats i dag. Han befinner sig på den franska Rivieran för att gifta sig och fira smekmånad.
* * *
Södra Frankrike är grann med Italien och där har ju Serie A har kommit igång. Det var, med undantag för Zlatans nya klubb, blandade resultat från de topptippade lagen.
Inter fick bara 0-0 mot Bologna, Juventus förlorade mot Bari borta med uddamålet 0-1 och Roma fick bara 0-0 hemma mot nykomlingen Cesena. Men de här lagen kommer ju i sedvanlig ordning att ligga i toppen.
Hade annars bespetsat mig på att se Fiorentina-Napoli i TV4+ - i synnerhet som jag hade det höga nöjet att se Napoli spela i Sverige i förra veckan - men när Zlatan bytte klubb bytte också kanalen till Milan-Lecce. Surt.
* * *
Och när vi ändå är inne på Italien vill jag tipsa om italiensk rock.
Luciano Ligabue är Italiens i särklass populäraste artist. Var 80:e italienare är vän på hans Facebook-sida!
I somras släppte han nya plattan ”Arrivederci, mostre” (ungefär ”Hej då, alla monster!”) och den har banat väg för en gigantisk utomhusturné. Han inledde med att spika Olympistadion.
Två kvällar (60 000 x 2!).
Han fortsatte med San Siro i Milano.
Två kvällar i rad (70 000 x 2).
Och så har det fortsatt. Fotbollsarena efter fotbollsarena.
”Quando canterai la tua canzone” är nya singeln från senaste plattan. Bredbent rock på italienska men byt ut orden mot engelska och avståndet till exempelvis Green Day är inte så långt.
Kolla in turnéspecialen som gjordes i avvaktan på den riktiga videon!

Matti Demegård blev kidnappad

2010-08-22T16:39:00.000+02:00

Söndagens träning med GAIS a-lag – den sista ordinarie inför måndagens hemmamatch på Gamla Ullevi mot Brommapojkarna – inleddes med att chefstränaren Axén berättade att assisterande dito Matti Demegård var frånvarande.
Matti blev under lördagen kidnappad av vänner som enligt uppgift förde honom till Varberg och en svensexa inför ett stundande bröllop.
På frågan när Matti och hans sambo Cicci ska gifta sig, så visste inte ”Alec” hundra, men ett tips kan vara under landskampsuppehållet i september.
Mellan GAIS hemmamatch mot Djurgården fredagen den 27 augusti och derby mot IFK är det 17 dagar. Mycket tid för att hinna gifta sig.
* * *
För ganska exakt ett år sedan kidnappades högerbacken Kenneth Gustafsson efter en träning. Han fick ta på sig en Batman-dräkt och därefter lastades han in i en skåpbil för vidare transport till Liseberg.
Han återkom till den första träningen med GAIS med ett stort vitt plåster precis under näsan och som gjorde att han påminde om en österrikisk vegetarian som under det första världskriget tjänstgjorde som korpral.
* * *
I dagens träning deltog inte mindre än 23 spelare.
De tre keeprarna tränade tillsammans med målvaktstränaren Stefan Regfelt medan de övriga körde under ”Alecs” och ”Kjelles” ledning.
Just nu är ”bara” långtidsskadade mittfältaren Richard Spong samt backen Johan Rundquist, vars rygg fortfarande spökar, borta. Den senare av de två körde dock rehab.
* * *
Efter den kollektiva uppvärmningen som i dag leddes av Jonas Lundén och Jimmy Tamandi körde laget kvadraten, fortsatte med större spel och avslutade med försvarsspel respektive avslut.
Tempot och intensiteten var, för att uttrycka saken milt, riktigt högt och bra. Bland spelarna gnälldes det här och var över missade passningar och avslut och det är, i mina öron, ett gott tecken; vi har att göra med ett lag som inte precis kännetecknas av likgiltighet.
Just avsluten var en riktig fröjd att se.
- Det var en av de bästa träningarna med avslut som vi har haft, sa ”Alec”.
- Den här veckan, menar du?
- Nej, det här året!
”Alec” borde ju veta.
* * *
Laget står onekligen inför en ganska intressant period.
Hemmamatchen på måndag kväll mot BP följs av ännu en på fredag mot Djurgården. Därefter är det ett hopp till måndagen den 13 september då IFK står för motståndet. Efter det tar GAIS hemma emot Halmstads BK den 22 september och den följs av BK Häcken hemma den 29 september. Endast Kalmar FF sticker ut som bortamatch den 18. Fem av de sex kommande fajterna ska alltså spelas i Göteborg varav fyra då vi är hemmalag.
GAIS har ett gyllene tillfälle att avgöra hemma i Göteborg och ta de där stegen uppåt i tabellen.
* * *
I lördags var det oerhört mycket fotboll på de kanaler jag har tillgång till.
Från Coventry-Derby kl.13.30 och hela vägen fram till returen i den spanska supercupen mellan FC Barcelona och Sevilla kunde jag välja mellan tolv (12!) matcher.
Peter Pettersson Kymmer på GP var uppe på Gaisgården i dag och vi pratade om just utbudet av fotboll men också hur pass ”tråkigt” det ändå var.
Jag berättade om en diskussion som barnen i GAIS Sommarfotbollsskola hade i veckan och om hur tråkig La Liga var.
”Det handlar ju b-a-r-a om Real Madrid och Barcelona” sa ett av barnen och jag är, trots att jag håller på just ”Barca”, benägen att hålla med.
Engelska ligan då? Arsenal-Blackpool 6-0 och Wigan-Chelses 0-5?
- Det är lite för stora siffror för att det ska vara den högsta divisionen, menade Peter och jag håller med honom.
Kunde ha lagt till Newcastle-Aston Villa 6-0.
* * *
Då känns Bundesliga mycket intressantare och betydligt mer oviss.
Bayern-Wolfsburg avgjorde först på övertid genom ett mål till 2-1 av Bastian Schweinsteiger, i går spelade HSV och Schalke en riktigt intressant match (2-1) och på söndag kväll väntar Europas publikt sett populäraste lag Borussia Dortmund mot Leverkusen.
Bundesliga har inte de mest tongivande spelarna men den kanske mest intressanta fotbollen spelas där.
* * *
Hertha Berlin åkte ur Bundesliga förra säsongen. När laget startade om i 2.Bundesliga hemma mot det allt annat än sexiga Rot-Weiss Oberhausen var 48 385 på plats! Otroligt är bara förnamnet.
* * *
Fick i veckan senaste numret av alltid lika läsvärda When Saturday Comes. Förutom säsongsguiden, där en supporter per lag svarar på samma frågor, så innehåll WSC mycket intressant läsning.
Till exempel:
1. I år är det 25 år sedan något annat lag än Celtic eller Rangers vann den skotska ligan.
2. Coventry har aldrig hamnat bland de sex bäst placerade i någon division sedan 1970. Det enda som fansen har kunnat glädjas åt är FA-cupsegern 1987.
3. Att det egentligen var först på 70-talet och med George Best som detta med att engelska fotbollsspelare semestrade utomlands blev legio. De forna Tottenham-tränarna Bill Nicholson och Eddie Baily berättade en gång på 60-talet för spelaren Martin Chivers att ”när vi var i din ålder hade vi ett gevär i händerna, vi åkte bara utomlands för att delta i något av krigen”.
4. 18 av de 20 lagen i Premier League har bytt design på sina matchtröjor till årets säsong men i flera av fallen har designen baserats på tidigare upplagor. Arsenal har kopierat tröjan från 1970 och Manchester United har gått tillbaka till en period i klubbens historia då laget under hela 70-talet blev nedflyttade och endast vann FA-cupen en gång (1977). Artikelförfattaren undrar hur nya klassiska tröjor ska kunna bli verklighet om man bara kopierar gångna säsongers?
5. Att en match mellan Al Jazira och Al Wahda i Förenade Arabemiratens liga visserligen sågs av 25 000 men hela 15 000 hade hyrts in för att heja på något av lagen!
* * *
Vad gäller säsongsguiden var det påfallande många – och det oavsett divisionstillhörighet – som gladdes åt Fulhams framfart i Europa League och som antagligen inte hade varit fallet om något av finallagen hade varit Arsenal, Chelsea, Liverpool eller Manchester United.
Det där är ganska typiskt för flera fotbollsländer det vill säga att det är svårt för fotbollssupportrar att glädjas när det går bra för ett klubblag på internationell nivå.
Så var det inte för bara 20 år sedan.
* * *
Och i debatten kring TV-teknik för att avgöra om det var mål eller inte – med anledning av Lampards uteblivna mål i VM-matchen mot Tyskland – så lutar jag åt att hålla med skribenten Rob Freeman. Förutom att han konstaterar det mest uppenbara – att en assisterande domare ska stå i linje med den siste försvararen och inte mållinjen och därmed riskerar att inte se på grund av att spelare är i vägen – så är det bättre med en extra domare bakom varje mål.
Och om du nu har två assisterande domare plus en fjärdedomare på plats – varför inte låta denna kvartett vara med i spelet?
I vår senaste match mot AIK ”missade” samtliga kapningen på Florén i första halvlek medan huvuddomaren tog hjälp av assisterande för att se om det var straff eller inte.
Med andra ord: låt alla fyra delta på lika villkor!
Amerikansk fotboll är av många en ganska bespottad sport men ligan tillsammans med klubbägarna har genom de årliga träffar som sker utvecklat sporten och har också eliminerat alla former av bedömningar.
Huvuddomaren har hjälp av fyra domare och alla har rätt att kasta en gul flagga för att markera att ett regelbrott har begåtts.
Tillsammans konfererar de och dömer. Och ingen spelare eller ledare klagar – dels för att domarna aldrig missar dels för att en coach två gånger per match kan begära videogranskning. Och kan man inte se vad som hände trots videogranskningen, så gäller det första beslutet.
Ja, just det – spelarna och ledarna klagar inte av det enkla skälet att det utdöms höga böter för den eller de som inte visar domarna, motståndarna och lagen respekt.
* * *
Match på måndag kväll – hoppas att ni kommer! Tack för att ni läser!

Träningsrapport tisdag 17 augusti

2010-08-17T16:29:00.000+02:00

Hur heter det nu – anfall är bästa försvar?
Tisdagens andra träningspass på Gaisgården (förmiddagen ägnades åt styrketräning) gick i anfallandets tecken med spel över halvplan.
Calum, Lundén, Lundgren och Tamandi (Ekunde var sjuk) körde på egen hand vid sidan av medan Sillanpää omväxlande tränade med antingen Dime eller Emir.
I det svarta laget spelade inledningsvis Tommy, JP, Romario, Reuben, Florén, Aram, Joel, Mervan, Lindberg och Eyo medan det försvarande gula laget bestod av Berta, Böna, Mårten, Hatti och Kenneth.
Från mittpunkten styrde Alec och satte igång varje spel genom att hitta någon av de centrala mittfältarna; till matchen mot BP på måndag är ju Reuben tillbaka från sin avstängning.
Längre fram på vänster sida stod Kjelle och studerade medan Matti stod bredvid mål.
Därefter nöttes det från vänster respektive höger sida beroende på hur bollarna fördelades.
Lycén var i gott slag och ännu bättre var Eyo. Han tajmade löpningarna på ett minst sagt bra sätt och fick ofta bollarna i precis rätt ögonblick.
Stundtals var dock tränartrion inte nöjda.
- Vi måste vara där på första! skrek Alec och syftade på att samtliga i boxen i samband med ett inlägg från Florén inte tog avslut på första stolpen.
- Det där är en alldeles för bra målchans för att det inte ska vara avslut. Även om vi söker på den andra, så måste vi vara på den första också. Det är andra gången nu från höger sida. Det måste bli bättre!
Laget nötte på med avslut från höger respektive vänster sida. Som sagt – de inre mittfältarna har en fortsatt viktig uppgift att fylla liksom de som ska ta löpningarna på kanten.
Efter bortåt en halvtimmes gnuggande övergick träningen till att handla om konkreta avslut för de offensiva spelarma. Kjelle fördelade bollarna för avslut. Därefter fick spelarna omväxlande ta emot en boll felvänd, snurra runt och avsluta respektive stå felvänd, ”rycka” någon meter eller två i sidled för att mera rättvänd ta emot och avsluta.
Det här var det första fotbollsträningen inför hemmamatchen den 23 augusti mot BP. Ytterligare fyra pass följer innan det blir dags för match.

GAIS är åter en vinnare!

2010-08-16T18:47:00.001+02:00

Ny dag, ny vecka och nya utmaningar.
I dag påbörjades den sista veckan med GAIS Sommarfotbollsskola med ledare från Grönsvarts elitförberedande verksamhet.
Spelarna var glada för att de i söndags vann på bortaplan mot Öster med 4-0 vilket innebär att laget nu har tagit två segrar på raken; första HBK hemma med 3-1 och nu Öster.
Laget ligger fortfarande på sista plats i juniorallsvenskan elit MEN det finns definitivt hopp om livet. Att laget har hamnat där beror till stor del på en hel del otur (kvitteringar i slutminuterna, ett mål i baken på matchens sista spark och så vidare) men skillnaden nu är denna: GAIS sätter sina chanser.
På fredag blir det extra intressant. Då tar GAIS hemma på Gaisgården emot IFK Göteborg i vad som kan bli en intressant förpostfäktning inför bortaderbyt den 13 september.
* * *
Matchen i lördags blev ju, som bekant, ingen seger för GAIS a-lag.
Och jag tycker så här: en hel vecka av förberedelser, flera träningar, resa till Stockolm dagen innan och för egen del sammanlagt 18 timmar i en minibuss utan AC (ja, jag vet – det är lite av ett i-landsproblem) och så blir det ingenting på grund av en…straff.
Jag såg inte riktigt straffen trots att jag var på plats och jag har inte sett reprisen MEN jag såg situationen innan och som borde ha gett en frispark till GAIS.
Tränartrion var, milt sagt, vansinniga efter matchen. Framför allt ”Alec” höll låda och pekade på just hur orimligt det är att domaren, som inte såg straffen, fick hjälp av en assisterande domare som menade att det var straff – samme assisterande domare som momentet innan ”missade” kapningen på Romario!
Möjligen skulle man kunna tolka rustrationen som ett uttryck för att man är en dålig förlorare, men så enkelt är det inte. I likhet med många andra involverade i fotboll vill man ju bara ha en sak: konsekvens. Det som inte är en frispark i ena sekunden kan inte vara en straff i nästa.
”Alec” kommer att utveckla sitt resonemang i ett kommande inslag i GAIS Klubb-TV. Kan bli hur intressant som helst.
* * *
Hade en intressant konversation med en äldre gentleman som visade sig vara djurgårdare (”jag arbetar för förbundet men har börjat trappa ner”) men som ändå ger en hjälpande hand på AIK:s hemmamatcher.
- Vet du vem Kurt Axelsson var? undrade han.
- Självklart, svarade jag och pratade en stund om mannen som spelade i GAIS på 60-talet och blev proffs i belgiska Brygge och som så tragiskt omkom i en bilolycka 1984.
Det visade sig att mannen hade träffat Kurt i Brygge och han hade en hel del historier att berätta.
* * *
Förtruppen det vill säga material-Åke med assistenten Kurt samt säkerhets-Annica och säkerhets-Pelle kom till ett kliniskt rent omklädningsrum med undantag för ledarnas rum där Skottlands taktik från i onsdags mot Sverige stod att läsa på en tavla.
Ni har säkert sett bilden på en blogg nära dig. Min blygsamhet förbjuder mig att berätta vem som tog bilden och att den först publicerades på gais.se, men det är alltid lika roligt att se tuppfäktningen i media om vem som var först när svaret är – ingen av dem!
Hur som helst oerhört kul och ”Alec” plockade med sig arket med taktiken.
- Det säger ju allt, eller hur? Det behöver ju inte vara så mycket krångligare, sa han och log.
Noterade i dag att till och med norska Dagbladet har plockat upp bilden.
* * *
Om allsvenskan snart går in på sin sista tredjedel, så väntar andra på att andra serier ska börja. Det fick jag erfara när jag besökte GAIS souvenirbutik på Gamla Ullevi häromdagen.
Hörde en äldre man ställa frågor på engelska och när jag frågade honom om var någonstans i världen han kom ifrån, så visade han sig vara italienare.
- Dove? undrade jag.
- Genua, svarade han om den vackra liguriska hamnstaden.
- Genoa or Sampdoria? undrade jag då.
- Genoa! svarade mannen snabbt och med ett närmast förnärmat uttryck i ansiktet och som om jag hade frågat om hans mamma någonsin gjort sig känd som nattfjäril.
- There is a-only one-a-team in Genua!
- But I´ve heard that there is a another team…
- Sorry, my friend, but you-a-are misinformed!
Var inte riktigt läge att berätta för honom att jag bevittnade Sampdorias kanske finaste ögonblick i klubbens historia: segern i Cupvinnarcupen 1990 mot Anderlecht med 2-0, en match som spelades på Nya Ullevi i Göteborg.
Konversationen slutade i alla fall med att han köpte en matchtröja till sin son.
När han gått frågade jag personalen om det var vanligt att turister köpte matchtröjor.
- Ja, det var en annan italienare inne häromdagen och som var mycket fotbollsintresserad. Han köpte en tröja med Öis och en med GAIS!
* * *
Italienska Serie A har inte börjat än men det har Premier League gjort.
Tidigare sändes den i en kanal som jag var tvungen att betala extra för men nu sänds matcherna i Viasat-kanalerna – som jag redan betalar för!
Känns nästan för bra för att vara sant. Jag går liksom och bara väntar på att avtalet sägs upp och att man måste fixa ett nytt abonnemang.
Såg i alla fall Pepe Reinas sjabbling med bollen när Arsenal på bortaplan kvitterade mot Liverpool till 1-1 och ska – kanske – se Manchester United-Newcastle i kväll.
* * *
Liverpools nye manager Roy Hodgson har ett speciellt förhållande till Sverige och då inte bara för att han var tränare för HBK, Örebro och MFF utan också för att det var just i Halmstad som han som 29-åring fick den första chansen.
Att han lyckades göra HBK till vinnare säsongen 1976, ett lag som hängde kvar i allsvenskan 1975 på just GAIS bekostnad, var ett smärre under, men kanske att det började med något som enkelt som detta: på den allra första träningen hälsade han på alla spelarna och tilltalade dem vid namn.
Han hade pluggat på.
Gissa om det imponerade på HBK-spelarna!
* * *
Den tidigare anfallaren Sheriff Suma är klar för Jönköpings Södra. Det kan finnas anledning att återkomma till det ämnet lite längre fram.
* * *
Ägnade söndagen åt en liten utflykt till Gräfsnäs några mil nordväst om Alingsås. Nej, det blev inget ångtågsåkande men väl en enkel lantpytt på Lindelövs Restaurang.
Hittade ett lite reklamblad för en kommande konstrunda och noterade att en av de utställande konstnärerna var den tidigare Reeperbahn-sångaren Olle Ljungström.
Han är sedan en tid tillbaka bosatt i just Gräfsnäs och därför föll det sig naturligt att åka förbi för att se huset. Kändes stort, på något märkligt sätt.
Olle uppträdde tidigare i år på Taubescenen på Liseberg och knockades totalt av bland annat öppningslåten ”En förgiftad man” från senaste plattan ”7”. Live blev den oerhört mycket tyngre än på platta i någon av de filmer jag hittat på YouTube.
Det här klippet är det närmaste min upplevelse jag kunnat hitta, men ändå inte med det ”klös” jag hörde på Liseberg.
* * *
Som Dregen i Backyard skulle ha sagt: tack som fan! För att ni orkar läsa, alltså…

"Total jävla världsklass!"

2010-08-13T12:19:00.002+02:00

Slösurfade under några minuter häromdagen.
Kan vara ett nog så bra sätt för att väcka hjärnan.
Noterade då på Hallandspostens sajt att backen Per ”Texas” Johansson efter tio år i HBK lämnar Bollklubben. Enligt gemensamma uttalanden skiljs spelare och klubb åt som goda vänner efter den här säsongen.
Visserligen är det tio år sedan ”Texas” lämnade GAIS men jag tror fortfarande det finns en och annan gaisare som minns ”Texas” framfart i Grönsvart med stor värme.
Hur ”Texas” slog igenom i bortamatchen mot Öster 1999 och hur dåvarande tränaren Lennart Ottordahl efter allsvenskan 2000 hyllade just ”Texas” och att han var ”en färdig allsvensk fotbollssspelare”.
”Ottor” fick rätt.
Och nu är "Texas" - kanske - färdig som allsvensk fotbollsspelare.
* * *
- Det här är ju total jävla världsklass!
Den kommentaren möter mig när jag sticker in huvudet i Speedys behandlingsrum på Gaisgården och där det också står en dator.
Alec surfar en stund efter fredagens träningspass och har då hamnat på engelska favoritlaget Southamptons hemsida och en bild på hemmastället för säsongen 2010/11.
De rödvitrandiga tröjorna och svarta byxorna har bytts ut mot ett helvitt ställ med ett rött band som löper från höger axel och ner till vänster sida.
- Det påminner om Rayo Vallecano. Och River Plate, replikerar jag.
Det visar sig att Southampton i år firar sitt 125-årsjubileum och just så här såg matchdräkten ut år 1885 och då laget hetter St Mary´s.
Måste faktiskt hålla med om att årets dräkt är väldigt snygg.
* * *
Apropå jubileum: nästa år är det 100 år sedan GAIS bestämde sig för att spela i grönsvartrandiga tröjor och vita byxor.
* * *
I torsdags satte sig Ekunde och Calum och signerade vardera cirka 50 idolkort samt, i Ekundes fall, även senaste matchprogrammet mot Mjällby - Ekunde prydde ju som bekant idolbilden på mittuppslaget – till samtliga deltagare i GAIS Sommarfotbollsskola.
I dag fredag signerade Dime samtliga de gula tröjor som deltagarna i GAIS Sommarfotbollsskola har fått. Han gick personligen runt och skrev på allas tröjor där de satt för att titta på a-lagets träning. Detsamma gjorde Lundén.
Gissa om det var uppskattat!
* * *
Träningen i dag var cirka en timme lång och den var – efter den sedvanliga uppvärmningen som i dag leddes av Hatti och Eyo – oerhört intensiv.
Laget delades upp i två lag med one touch som ledstjärna. Mycket kamp, mycket energi och väldigt många spelare på plan som ville väldigt mycket.
Om laget lyckas bibehålla den inställningen till matchen mot AIK kan lördagen bli hur intressant som helst.
* * *
Har sett en hel del levande musik den här veckan och det mycket tack vare det pågående Kulturkalaset.
José Gonzalez i tisdags kväll – direkt efter invigningen – kändes tillsammans med symfoniska musiker som ett på förhand ganska intressant möte.
Efter en timme kände jag dock mer ett…så där.
För det första satte han sig på vänsterkanten på scenen (från publiken sett) och för det andra tog symfonikerna mycket plats.
Det kändes inte direkt som att José hade kontrollen över sin egen musik och det var inte till hans fördel, snarare nackdel.
Nu har jag upplevt José livet tre gånger – Roskilde 2008, Way out West samma år och nu Kulturkalaset – och det vara bara på WoW som det blev riktigt, riktigt bra. Man kanske borde ha varit tidigt ute och bokat biljett till hans gig på Slussens Pensionat…
* * *
Louise Hoffsten var oklanderlig i sitt framförande på Storans parkering medan den irländska folkmusikgruppen The Chair lyfte cirkustältet i Bältesspännarparken. Extranumret var riktigt roligt. Killen i mitten på scen riffade igång världens bästa partylåt A-L-L-A kategorier – ”Highway to hell” med AC/DC – på banjo! Jag lovar, det var hur bra som helst.
Bäst denna vecka var ändå Leonard Cohen på Scandinavium i torsdags kväll inför 7 503 personer.
Han är en i grunden varm, genuin och generös person och det kan vara till hans nackdel såväl som fördel.
Han introducerade och tackade sitt band på scen inte bara en utan två gånger – han tackade till och med ljudteknikerna vid namn – och då inte bara med ”on the drums…” utan ett mer poetiskt av typen ”our timekeeper, our Prince of Precision” om trummisen i bandet (för att nu ta ett exempel).
Det här kan vara till hans nackdel för han ger i princip alla i bandet lika stort utrymme och det gör att alla låtarna – oavsett hur de lät när låtarna spelades in – låter ungefär likadant idag. Det blir, som man säger på engelska, väldigt ”samey”.
Fördelen är just hans värme. Cohens inställning att livet består av stora frågor vi alla bör förhålla oss till men utan något behov av att predika eller pracka på publiken färdiga åsikter är vällovlig. Han är sig själv med alla fel och brister men skiljer sig från oss vanliga dödliga då han har förmåga att kunna formulera sig på ett poetiskt sätt.
Jag kom på mig själv med att kunna i stort sett alla sånger och många av texterna och då har jag inte på sistone precis lyssnat sönder hans plattor.
Min sambo poängterade att Cohen, som fyller 76 år i september, egentligen inte kan sjunga. Men det har han ju egentligen aldrig kunnat och världen är ju proppfull av sångare som inte kan sjunga: Cave, Dylan, Gessle, Reed med flera. Men Cohen, i likhet med nämnda sångare, har något som egentligen inte går att öva sig till: karaktär.
Cohen har i Sverige och Skandinavien en stor och trogen publik, men personligen tror jag den enskilt största insatsen någon har gjort för hans karriär var när Jennifer Warnes spelade in coverplattan ”Famous blue raincoat” från 1987 och där hennes röst verkligen lyfte fram melodierna.
Apropå publik: under Kulturkalaset och även andra konserter har jag mer och mer börjat störa mig på det här med att musik numera för många och sedan några år tillbaka verkar vara en social samlingsträff än att folk genuint intresserar sig för vad som händer på scen.
Runt omkring mig på Kulturkalaset stod och satt folk och pratade, messade, Facebook-ade ja till och med fucking jävla bloggade! Allt annat än lyssnade och/eller deltog i musiken.
Leonard Cohens publik däremot var otroligt respektfull och lyssnade verkligen. Med undantag för ”First we take Manhattan”, då alla ställde sig upp i stolarna, så försvann alla ansatser till sådant där enerverande Svenne-Banan handklapp á la Bruce Springsteen. De fem som försökte fick liksom inget gehör från de övriga 7 488.
Gott så.
* * *
Till sist ett YouTube-klipp.
Som Monty Python-fantast är det få gånger jag missar att se MP på TV, i synnerhet om det är något som de enskilda medlemmarna gör eller om det är fråga om en dokumentär. En sådan dokumentär tog upp Graham Chapmans död och det tal som John Cleese höll på Chapmans begravning. Det är…ja, ni måste se det. Ni förstår säkert varför detta är världen roligaste begravningstal. Eller som någon skrev på engelska: FUNeral.
Du ser den här!
* * *
Fortsatt tack för att ni läser – nästa gång blir det intryck från AIK-GAIS!

"Eyos" statistik och "Super-Mervan"

2010-08-10T15:43:00.000+02:00

Mejl är bra för man får veta väldigt mycket.
Så var fallet i dag.
Först mejlade en engelsman med ett något isländskt klingande namn och berättade att det saknas en assist i den officiella statistiken för ”Eyo”.
Efter varje omgång får jag (och väldigt många med mig) den officiella statistik som fotbollförbundet via företaget Hego sammanställer efter varje omgång.
Efter omgång 17 hade ”Eyo” gjort två mål och spelat fram till ett.
Efter omgång 18 hade han fortfarande gjort två mål men nu spelat fram till två.
Och då vet ni ju alla att ”Eyo” låg bakom båda GAIS första mål när Mervan Celik nickade in det första målet respektive stötte in tvåan i segermatchen mot Mjällby med 3-2.
Rätt ska vara rätt och GAIS ska ta kontrakt med lämplig person som håller i statistikköret.
* * *
Det andra mejlet berörde faktiskt Mervan.
Janne Abrahamsson är en engagerad gaisare bosatt i Täby norr om Stockholm. Förutom att han prenumererar på GAIS matchprogram, så prenumererar han också på Dagens Nyheter.
Efter varje omgång sammanställer DN:s sportredaktion en allsvensk startelva med, enkelt uttryckt, de elva främsta från den senaste omgången.
Janne berättar att Mervan, minsann, har tagit plats i denna startelva! Inte så konstigt kanske sett till hur Mervan spelade och de mål han gjorde.
* * *
Och apropå Mervan pratade jag i måndags eftermiddag med Lena Strömberg på Göteborgs-Posten. Hon arbetar inte på sportavdelningen men väl den allmänna och hade en fråga: finns det spelare i GAIS som har en muslimsk tro och som därmed praktiserar ramadan, den islamiska fastan som inleds på onsdag den 11 augusti?
Hon hade fått reda på att Mervan möjligen hade en muslimsk tro. Jag svarade att jag inte visste säkert om just fastan men däremot att han, som en konsekvens av sin tro, inte dricker alkohol alls. Och då pratar vi inte bara om perioden under försäsong och tävlingssäsong utan också tiden i övrigt; i samband med årsfesten förra året till exempel gav Mervan bort sina drinkbiljetter.
Alkohol är ganska lätt att enas kring men fastan det vill säga att inte äta mellan solens upp- och nedgång är svårare om man som elitidrottsman eller för den delen elitidrottskvinna måste äta för att kunna få energi.
I går fick jag inte tag på Mervan på telefon men i morse, när han anlände till Gaisgården, frågade jag. Svaret var att det inte alltid är möjligt att praktisera fastan fullt ut.
- Det går bara under dagar då jag är ledig, menade Mervan.
* * *
Och apropå Mervan igen – några av er har säkert sett intervjun med ”Super-Mervan” i GAIS Klubb-TV, men ni har säkert också sett att han var med på den presskonferens som alltid genomförs efter varje match.
Respektive tränare måste enligt reglerna vara med men det är upp till varje klubb att bestämma om en spelare ska vara med eller inte. GAIS brukar normalt sett inte ha spelare med eftersom klubben prioriterar spelarnas efterarbete det vill säga att cykla ned och så vidare.
På förslag av Anders Björklund gjorde vi den här gången ett undantag och lät Mervan vara med. Enligt Axén är det en bedömning som görs från fall till fall.
- Det handlar ju om att ”bygga” killen också, menade Axén som syftade på att se till att lyfta spelare i laget, i synnerhet de yngre, så mycket som möjligt men vid rätt tillfälle och i framför allt rätt omfattning.
I lördags var det rätt tillfälle och rätt omfattning att lyfta Mervan.
* * *
Och apropå Mervan igen en tredje gång.
Jag har för vana att kolla upp statistiken för GAIS Klubb-TV. Man kan inte bara se antalet visningar utan också hur länge som tittarna har tittat.
Inslaget med Mervan från segermatchen mot Mjällby sågs under söndagen av 228 personer. Under måndagen tillkom ytterligare 690 visningar. Sammanlagt alltså 918.
Med det tar sig Mervan snart in på listan med inslag som har nått upp till över 1 000 visningar. Hit räknas bland annat intervjuerna med Wanderson do Carm och Jonas Lindberg, reportaget från juni månads träningsmatch mot BK Häcken och inslaget kring den nyblivne sportchefen Mats Persson – för att nu nämna några.
* * *
Fler än tusen visningar på Jonas Lindberg?
Jag var själv en smula förvånad men fick också efter vissa efterforskningar svaret: på Skövde AIK:s hemsida fanns det en länk till inslaget på GAIS Klubb-TV.
Det är därmed åtskilliga västgötar som har sett Jonas prata.
* * *
Ägnade delar av tisdagsförmiddagen åt att ta bilder på deltagarna i GAIS Sommarfotbollsskola. De kan ni se om ni klickar här.
Man skulle kunna tro att det är ett ganska lätt jobb att ta emot 50 barn och låta dem få sparka boll under cirka fyra och en halv timme avbrutet för lunch. Men dagarna följer ett schema.
Leif och Walid håller genomgångar varje morgon med ledarna från GAIS elitförberedande lag. Påminner om det som måste påminnas och går igenom vad som är dagens tema. I dag tisdag var det för övrigt passningar.
Än viktigare är att verkligen se alla barnen, att se till att de blir bekräftade med enkla medel som en positiv kommentar eller beröm för en bra passning. För att nu nämna något.
Allt detta – och mer därtill – är sådant som gör att GAIS Sommarfotbollsskola under de senaste åren har fått mycket beröm för organisationen och att det verkligen är ett vettigt upplägg på allt som sker.
Bästa berömmet är ändå det som tjejerna och killarna förhoppningsvis ger vid middagsbordet på kvällen och som gör att de vill komma tillbaka nästa dag.
Och nästa dag.
Och nästa dag.
* * *
Köpte i slutet av förra månaden ett 90-dagarskort på Västtrafik. Försöker så långt som det är möjligt att åka buss och spårvagn till jobbet i stället för bil. Jag hoppas verkligen inte att det blir en vinter av det slag som var senast.
Kostar en del – 1 200 spänn – att köpa kortet men det finns inga begränsningar. Kan åka hur mycket som helst under nästan tre månader.
Jag är också en sådan där konstig jävel som för en sorts kassabok över antalet resor bara för att inför mig själv men också alla andra bevisa att det faktiskt lönar sig.
Och efter knappt tre veckor har jag redan åkt för 800 spänn. Efter ytterligare 16 resor åker jag i praktiken gratis och det fram till den 23 oktober. Kan det bli bättre?
* * *
Tack för att ni läser!

Om svårigheterna att kunna somna

2010-08-09T15:35:00.003+02:00

Så var det måndag igen.
Och jag trodde det skulle vara ganska lugnt på Gaisgården en dag som denna då a-laget, enligt schema, skulle vara lediga i dag.
Men det gällde visst bara startelvan. Alla övriga tränade.
Samtidigt drog den tredje av sammanlagt fyra veckor i GAIS Sommarfotbollsskola. Det hade jag precis glömt av. Har därför arbetat i mitt rum ackompanjerat av att höra ljuden som uppstår när 50 barn spelar fotboll.
Blir onekligen påmind om vad som egentligen är grunden för fotboll, ja för den delen all idrott för att inte säga livet självt: glädje.
* * *
Och glädje kom ju att prägla lördagen.
För egen del inleddes den med att jag och sonen på förmiddagen fick skjuts av ”il capitano” till Gaisgården. Lundgren bor i det hus mitt på Hängmattan som heter Oktanten medan undertecknads bopålar också är Majorna men mer åt Klippan till.
Fredrik var som vanligt vänligheten själv, pratade om allt möjligt samt skruvade upp ljudet på bilstereron där just då Kents ”747” hördes.
Det visade sig att Lundgren och hans fru skulle se Kent på Trägårn samma kväll. ”Lillan” var bortlämnad denna kväll.
- Först en seger för GAIS och sedan Kent på Trägårn – kan det bli bättre? undrade Lundgren.
Nej, jag kunde inte annat än hålla med.
Apropå ”Lillan” kommer äkta paret att få tillökning. I november är det beräknad ankomst för ännu en gaisare.
- Vad hoppas du på – en tjej till eller en kille?
- Jag vet faktiskt vad det kommer att bli. Var inte så svårt att se när vi var hos barnmorskan.
- Förbered dig på att bli hunsad i 20 år.
- Inga problem – jag är en stark man.
För egen del var det inte läge för Kent. Däremot Leonard Cohen på torsdag kväll och – kanske – Way Out West på fredag kväll. Iggy och Stooges, The Soundtrack Of Our Lives med symfoniorkester, Wu-Tang Clan samt, inte minst och för egen del, Paul Weller!
- Och The National, fyllde Lundgren i.
* * *
Ingen Way Out West på lördag och det är kanske inte så svårt att räkna ut; GAIS lirar i Solna mot AIK. Blir en lång dag. Iväg 07.00. Hemma kl.02.00 nästa dag. I bästa fall.
Därför var det viktigt att vinna matchen mot Mjällby och det var ju också det som vi gjorde.
Vilken match och vad härligt för Mervan att få göra två mål.
I jämförelse med den första halvleken borta mot MFF var det som natt och dag. Samma grönsvartrandiga tröjor men två helt olika lag.
- Nu ser det väl ganska lugnt ut, va? Sa GP:s utsände Cege Berglund allt medan jag betraktade statistiken från den första halvleken och GAIS-ledning 2-0.
- Nehej du, jag tar inget för givet!
- Ha ha, det var ju ett typiskt svar från en gaisare!
- Ja, men har man, som jag, varit med om många märkliga resultat, så tar man inget för givet, svarade jag.
Vi behöver inte gå alltför långt tillbaka i tiden. Räcker ju med upplösningen på 2-2-matchen hemma mot Kalmar FF tidigare i år.
Men den här gången skulle det räcka hela vägen. Efter Mjällbys reducering blev det lite uppförsbacke under en tiominutersperiod, men sedan var vi tillbaka i gammalt gott slag igen. Att ”Böna” fick sätta straffen till 3-1 gjorde inte saken sämre.
* * *
Lite konstig stämning blev det ändå efter matchen.
Mjällbys kenyan Patrick Osiako gick efter matchen ut för att jogga ned och fick då se mittfältskollegan Tobias Grahn och assisterande tränaren Anders Torstensson prata. Då tände Osiako som därefter – och jag skojar inte nu – skällde i en kvart.
Och det inför öppen ridå.
Han skällde och skällde. Och skällde lite till.
Till slut blev Grahn, som såg att en och annan journalist däribland Patrik Westberg och Henrik Leman som kommenterat respektive expertkommenterat matchen för PPV, tvungen att jogga över plan – barfota som han var – allt medan han skrek ”shut the fuck up, shut the fuck up!”
Mycket har jag sett ”back stage” i samband med allsvenska matcher. Men inte detta.
Givetvis plockade bland annat Aftonbladet upp det inträffade och givetvis blev svaren av typen ”högt i tak”, ”vi är vänner” och ”vi vill båda mycket, därför blir det så här”.
Det köper jag.
Men i åsyn av andra?
Nej, jag är inte med på det.
* * *
Mitt humör påverkades dock inte den kvällen.
Sambon hämtade upp oss på Gamla Ullevi och vi ”firade” med att köpa hem grekiskt käk från Efessos på Karl Johansgatan i Majorna. Till det något eller möjligen tre glas rött vin.
Jag är inte sponsrad av Efessos när jag skriver följande: Efessos har förmodligen Göteborgs bästa grekiska mat. Och dessutom till priser som är riktigt hyggliga. Två bifteki och en sis adana plus sallad och tzatsiki för drygt 250 spänn är helt OK, om man säger så.
Därefter hade jag svårt att sova.
Jag ville liksom att den där goa känslan efter en seger skulle sitta i så länge som det bara gick. Men till slut gick det inte att vara vaken.
Men innan huvudet träffade kudden såg jag ”Jack Dee Live at the Apollo” på TV4 Komedi. Hans komikergäst Rob Brydon pratade bland annat om självmordstatistik bland skottar, nordirländare, irländare, engelsmän och walesare. För varje nationalitet frågade han publiken om det fanns någon i publiken från just den delen av världen och när Rob, som själv är från Wales, ställde frågan om just Wales, så var det några som ropade ”yeeaah” plus att några bräkte som får!
- Who said that? undrade Rob som spelade låtsat upprörd.
* * *
Vi var många som i dag pratade om matchen i lördags men också säsongen i stort. En sak kan konstateras: vi har släppt in tre mål sedan omstarten mot Åtvidabergs FF den 18 juli och samtliga har kommit efter fasta situationer.
Utan att ha gjort någon djupare analys, så tror jag att en hel del av de 19 insläppta har kommit efter fasta situationer och det betyder ju en sak: vi är svåra att komma förbi i spelsituationer.
Många är också glatt överraskade men också förundrade över Jonas Lindbergs framfart i allsvenskan så här långt. Ett inhopp (ÅFF), en halvlek (MFF) och en hel match (MAIF) och han framstår som ett riktigt fynd.
En annan som låtit tala om sig är en av lördagens motståndare: Muhammed Bangura i AIK. Han gjorde ju två mål i den match mot BK som AIK vann med 2-1.
Pelle Blohm satt med som expertkommentator och han ansåg att det var ett ganska lågt betyg till allsvenskan som helhet när en spelare från division 1 södra kan komma in och göra så pass bra prestationer som Bangura har gjort. På Pelles tid – sent 80-tal samt 90-talet – var det kanske någon enstaka spelare per år.
Om ens det.
Pelle menade att det fanns andra exempel i allsvenskan och kanske att han tänkte på Lindberg; Pelle var ju på plats när GAIS mötte Malmö den 1 augusti och har sett Jonas i aktion.
Själv väljer jag att betrakta Jonas Lindberg som ett undantag som inte bekräftar regeln.
* * *
Till sist: tänkte med jämna eller ojämna mellanrum tipsa om omistlig musik. Ibland är det sådant som är ren och skär underhållning och aldrig tar vägen via hjärnan. Ibland är det mer eftertänksamt, vackert och sinnligt. Det här är det senare.
En av mina personliga favoriter är amerikanskan Sheryl Crow som är aktuell med sin nya och sjätte platta "100 miles from Memphis". För några år sedan spelade Sheryl på Olympen i Lund och då framförde hon låten "Home" - inte som den lät på hennes andra platta och självbetitlade platta från 1996 utan så här: ensam med piano.
Det är sådana här musikaliska ögonblick man lever för att få uppleva. Man lyssnar på mycket och hoppas hitta diamanter och plötsligt är de där mitt framför en. Ungefär som att hoppas få se sitt favoritlag göra en bra match och så händer just det.
Du ser och hör vad jag pratar om här!
Än en gång: tack för att ni läser!

Träningsrapport inför Mjällby

2010-08-06T14:41:00.000+02:00

16 utespelare plus tre målvakter.
Så många spelare i GAIS var igång på fredagsförmiddagens träning som var den sista regelrätta inför lördagens hemmamatch på Gamla Ullevi mot Mjällby AIF.
Ingen risk för att GAIS därmed ska behöva associeras med att man ”bara” fick ihop 16 man inklsuive målvakter som var fallet senast mot Malmö FF.
Romario Sipiao körde i dag rehab men är högaktuell inför matchen medan Aram Khalili ligger nerbäddad med förkylning. Om de hade varit på plats hade vi haft 20 utespelare plus tre målvakter plus tre som kör rehab samt Richard Spong som befinner sig i Stockholm och kör rehab där.
Förra året fick en allsvensk trupp till match bara bestå av 16 spelare. Från och med i år är det 18 gubbar som gäller. Saknas det spelare för att få ihop, så heter det att man har svårt att få ihop fullt lag.
Hade vi kunnat mönstra 20 gubbar och bara fått ihop 18, så hade det blivit samma beskrivning.
Men jag säger som Axén uttryckte saken:
- Vi kan ju ändå bara göra tre byten.
Och:
- Hade vi bara haft 14 spelare, ja DÅ hade jag varit orolig.
Liksom:
- Senast mot MFF hade vi kunnat ta med Berthagen och Romario för att det skulle se bättre ut. Men då bedömde vi det bland annat som viktigare att Berthagen skulle spela en match med J19-laget mot Åtvidaberg.
* * *
I dag var de tre målvakterna Dime Jankulovksi, Emir Jazvin och Henri Sillanpää igång under ledning av målvaktstränaren Stefan Regfelt. En bit därifrån körde Speedy rehabträning med Calum, Rundquist och ”ila Capitano”.
De 16 utespelarna delades, efter den kollektiva uppvärmningen, upp i ett svart lag och ett blått lag.
I det svarta laget spelade Eyo, Mervan, Jesper, Jonas Lindberg, Lundén, Mårten, Böna och Richard.
I det blå dito spelade Kenneth, Hatti, JP, Berta, Reuben, Lycén, Joel och nykomlingen Jimmy Tamandi.
Svårt att bilda sig en uppfattning om Tamandi efter att bara ha bevittnat en träning, men han beskrevs för mig som en ledartyp och pådrivare. Och hans röst hördes onekligen. Han var lovande i MFF, lysande i den andra sejouren i AIK och fyllde en viktig roll i norska Lyn.
* * *
Tamandi blir nog inte spelklar till lördagens hemmamatch mot Mjällby men antagligen till matchen mot ett annat gulsvart lag: AIK. Den matchen kan bli intressant av flera skäl.
* * *
Och det finns faktiskt en koppling mellan GAIS och AIK och den plats jag besökte under onsdagen och torsdagen: Värnamo.
Min hemstad mitt i västra Småland är den plats där mina föräldrar fortfarande bor. Tog med mig grabben för att hälsa på farmor och farfar.
Ett av stadens två lag – IFK Värnamo – har inte gjort sig särskilt bemärkt i fotbollssammanhang; laget spelade säsongen 1968 i dåvarande gamla södertvåan med en viss Gunnar Gren i laget (ja, hans karriär hade väl slutat långt innan dess).
Men året innan föddes en viss Jonas Thern. Han fostrades i IFK, gick vidare till Malmö FF, tog VM-brons 1994 och spelade för bland andra Benfica, Roma och Glasgow Rangers innan han återvände till Värnamo och den hotellrörelse han driver utanför staden tillsammans med sin fru.
Han tog som tränare sig an HBK åren 2002-03 men i övrigt ingenting.
Inte förrän nu vill säga.
Han är från och med säsongen 2010 chefstränare i IFK Värnamo och division 1 södras yngsta lag ligger just nu på kvalplats uppåt till superettan.
I IFK spelade en viss Muhammed Bangura, en kille som på 13 matcher gjorde 12 mål. GAIS visade intresse och det gjorde också AIK. Och eftersom AIK till slut föll till föga för Banguras krav – ett treårskontrakt där GAIS ville låna säsongen ut – så blev det klubben från Stockholm han hamnade i.
Han gjorde klart godkända insatser i AIK:s matcher mot Rosenborg i kvalet till Champions League.
Han är inte den förste som har representerat IFK Värnamo. Listan är vid det här laget ganska lång: Patrik Ingelsten (HBK/Kalmar/Heerenveen/Viking), Magnus Andersson (HBK/Trelleborg), Pär Cederqvist (Djurgården/Landskrona/ J-Södra), Niklas Hult (Elfsborg), Freddy Söderberg (Hammarby) och Simon Thern (Helsingborgs IF – Jonas son) – för att nu nämna några.
* * *
Bangura var en spelare som förknippats med GAIS.
Tobias Grahn var på besök på Gaisgården i höstas men ekonomin gick då inte att lösa.
René Makondele fanns med men hamnade i Häcken.
Inte alltid lätt att värva. Ibland blir det lyckträffar ibland inte.
Ibland ser det bra ut på förhand men blir sämre.
Ibland är tvivlen många men en spelare visar sig bli ett utropstecken.
Handen på hjärtat: vad tänkte ni sommaren 2008 när Mårten kom till GAIS från Skövde AIK?
I dag är han etablerad allsvensk fotbollsspelare med en plats i det svenska U21-landslaget.
* * *
Jag missade träningen i torsdags men tydligen hade Romario gjort fantastiska insatser under i princip hela passet. Axén berättar om ett mål:
- Han hade ryggen mot mål men gjorde en ”lång” tunnel (Axén visar med fötterna – reds.anm) på Hatti, sprang förbi och pangade in i mål.
Kan vi hoppas på något sådant på lördag eftermiddag?
* * *
Tack för att ni läser!

"Jag ville byta efter en halvtimme!"

2010-08-02T16:33:00.001+02:00

Dagen efter en förlust är inte samma sak som dagen efter en seger.
Efter Åtvidaberg borta förra lördagen (1-0) lös solen extra mycket över Gaisgården och det var bara framtiden man tänkte på.
Efter Malmö FF borta i söndags (0-1) stannade många upp i ett där och då. Vad var det som hände egentligen?
Eller som ”Alec” uttryckte saken på Gaisgårdens parkering sent i söndags kväll:
- Vad är det vi gör i den första halvleken?
Det går att förstå hans frustration för efter en vecka av maximala förberedelser, fortsatt gnuggning av spelsätt samt taktiska genomgångar plus tidig avresa med dagrum i Malmö, så rasade precis allt ihop under de första 45 minuterna.
Själv tolkade jag de sammanbitna spelarna som kom till Swedbank Stadion som att de var riktigt laddade men att döma av ”Alecs” beskrivning, så var flera snarare trötta.
En bussresa som ligger precis på gränsen tre timmar som den mot Malmö betyder att man kan välja mellan att åka dagen innan en fajt eller samma dag.
Å andra sidan var förberedelserna inför MFF exakt densamma som borta mot ÖSK och i den senare matchen vann vi ju som bekant med 2-0. Är det måhända klockslaget som spökar (16.30 i stället för 19.00)?
Till nästa fajt – AIK borta den 14 augusti – blir det dock avresa dagen innan och övernattning. Bättre lycka då?
* * *
”Alec” var inte så förbannad i paus som man skulle kunna tro. Däremot under den första halvleken.
- Jag ville byta spelare redan efter en halvtimme! Så frustrerad var jag. Men ”Matti” har lärt sig hur jag fungerar nu och lugnade ner mig, sa ”Alec” i dag.
Nu byttes Aram och ”Hatti” ut och Lindberg och Lundén kom in samtidigt som Ekunde flyttade in som mittback.
- Jag kunde ha tagit vilken som, menade ”Alec” som i princip bara gav godkänt till ”Mårten” i den första halvleken.
* * *
Lindberg fick spela några få minuter borta mot Åtvidaberg och fick i söndags en hel halvlek. Och han var precis så jävla bra som man hoppades på
Han hade noll respekt för motståndet, enskilda spelare och arena och var tillsammans med Florén på högerkanten GAIS två mest irrationella spelare i den andra halvleken.
Jonas verkar inte behöva fylla på med själv förtroende – det är något han redan har.
Ska bli grymt kul att kolla in hans hemmadebut nu på lördag när GAIS tar emot Mjällby.
* * *
Håller Malmö hela vägen till ett SM-guld? Det tror jag snarare beror på om Helsingborg mäktar med att hålla avståndet eller inte. Som det är nu spelar alltid MFF först i varje omgång av de två.
- Kan det vara en fördel? undrade en radioreporter när han intervjuade Daniel Larsson.
- Ja, det är det ju. Om man vinner, svarade Larsson.
* * *
För egen del var besöket på Swedbank Stadion det första någonsin. Var inte på plats i 2-2-matchen förra året och har egentligen bara sett arenan på bild.
Naturligtvis är den imponerande och påminner från utsidan inte så lite om ett intergalaktiskt rymdskepp.
Efter att känt på gräset men också satt mig på pressläktaren, så känns arenan ändå förvånansvärt tajt och väldigt mycket mindre än Gamla Ullevi. Och då får det ju ändå plats cirka 5 000 f-l-e-r åskådare på Swedbank Stadion än Gamla Ullevi!
Bör ju rimligen vara ett gott betyg till arkitektbyrån bakom arenan.
* * *
Mottagandet på arenan och det bemötande som vi alla officiella företrädare fick från MFF och arenan var gott. Här kan man verkligen snacka om att vara på tårna!
Glädjande att se var också hur föreningen på olika sätt tar hand om och värdesätter före detta spelare. Det går alltid att hitta en uppgift antingen konkret i föreningen eller som ungdomsledare eller för ett uppdrag på arenan i samband med match.
På pressläktaren togs media om hand av bland annat en herre som vann SM-guld 1965.
* * *
Bortalagets spelare anländer för övrigt genom ingång nummer 29. På vägen till omklädningsrummet och på väg ut till gräsplanen måste spelarna passera stora lagbilder på MFF:s samtliga 15 SM-guldlag. Kaxigt värre!
* * *
Spelarbussen kom iväg någorlunda snabbt från Malmö medan materialförvaltaren Åke Ahlberg och undertecknad fick vänta en stund på Annika som har hand om säkerheten i samband med hemma- och bortamatcher.
Anders Björklund, suppleant i styrelsen, samt förre GAIS-spelaren stannade kvar dels för att ”tjôta” dels för att de gärna ville ha skjuts in till Centralstationen respektive hotellet.
Utbyttes också en del fotbollsskvaller…men det tar vi en annan gång.
* * *
Vi körde hemåt och stannade för att tanka vid Snapparp söder om Halmstad. Via Radiosporten fick vi live uppleva hur Emma Green tämligen sensationellt hoppade hem ett EM-silver.
I efterintervjun hade hon ingen egentligen förklaring till varför det gick så bra och Radiosportens expertkommentator menade att det var så det skulle vara.
- När precis all stämmer, så går det egentligen inte att förklara varför.
Kunde där och då inte låta bli att försöka översätta det till fotboll och ett lag och vad ett lag kan prestera när alla bara…gör.
Emmas EM-silver var nog det enda som man som gaisare kunde glädja sig åt under söndagen.
* * *
I morgon tisdag presenterar Erik Hamrén respektive (nye Stabaek-tränaren?) Jörgen Lennartsson – förbundskapten för a-landslaget respektive U21-landslaget – trupperna till de kommande landskamperna mot Skottland
”Mårten” har på grund av skada respektive sjukdom inte kunnat spela vid de två senaste tillfällena som han har tagits ut.
- Men jag skulle bli mycket förvånad om ”Mårten” inte är med, menade ”Alec”.
* * *
Tack för att ni läser!

Wanderson åter på Gaisgården

2010-07-31T13:42:00.000+02:00

Han kom fem minuter över kl.10.00 och blev genast häcklad av ”Alec”.
- OK, ”Wander”, det börjar först nästa vecka, sa ”Alec” till Wanderson som bara skrattade.
Nej, ”Wander” har inte åkt till Saudiarabien. Inte riktigt än.
Han dök upp på Gaisgården i dag igen för att säga hej då till alla spelarna och ledarna och för att träna på egen hand för att hålla igång.
Först en löpträning på konstgräset tillsammans med den lårskadade lagkaptenen Fredrik Lundgren och därefter cykling i gymmet. Några avslut blev det väl liksom några inlägg. Att vara helt frånvarande från en boll kunde ”Wander” inte vara.
* * *
Jag vet inte om det har framgått via massmedia hur oerhört omtyckt ”Wander” är bland spelarna, ledarna och personalen inom GAIS liksom bland fansen.
Han är ju den kanske mest positive människa man kan möta.
Alltid glad, alltid leende.
Det är som ”Alec” uttryckte saken: det är ju inte bara allsvenskans bäste fotbollsspelare som lämnar föreningen – han är ju en fantastisk person också.
* * *
Dagens träningspass, det sjätte och sista för den här veckan inför bortamatchen mot Malmö FF, genomfördes i huvudsak på konstgräset. Det regn som föll i går var helt enkelt för mycket för naturgräset. Eller rättare sagt: ett pass där och ”skadorna” på planen hade tagit längre tid att reparera.
18 gubbar på plan – varav 16 åker till Malmö – genomförde passet och som inleddes med en längre genomgång av ”Alec”. Det är inte varje dag som han har taktiktavlan med sig ut på plan men det hade han den här gången.
Att ”Wander” skulle lämna GAIS har egentligen varit på gång sedan ett år tillbaka och det var ju riktigt nära i vintras. Inför och under VM-uppehållet har tränartrion sakta men säkert försökt hitta ett nytt sätt som GAIS ska spela fotboll på. Tidigare har man velat se att ”Wander” ska få bollen så snabbt som möjligt. Nu blir det av naturliga skäl ett annat spel.
* * *
En som också dök upp på dagens träning var en av GAIS två lagläkare Mats Börjesson – den andre är ju som bekant Crister Swenson – och Mats hade en del roligt att berätta om tiden som lagläkare för Elfenbenskustens VM-lag tillsammans med förbundskapten Sven-Göran Eriksson och Benny Lennartsson.
Mats berättade att han hade pratat med ”Svennis” så sent som i fredags och att det då var oklart hur framtiden skulle se ut. Av rapporterna i media att döma, så verkar ”Svennis” dock ha tackat nej till ett förnyat uppdrag för Elfenbenskusten.
Mats berättade att spelarna var nöjda med ”Svennis” som har en helt annan ledarstil och inte är alls lika ”gapig” som några av hans företrädare på posten hade varit. Det parat med att ”Svennis” per omgående bemöttes med en stor respekt från spelarna gjorde att förutsättningarna för att kunna göra ett bra jobb var goda.
- När laget landade i Sydafrika så var det massor av media och autografjägare runt Drogba och ”Svennis”. Många av de andra spelare fick då se att det fanns en person till, förutom Drogba, som var större än någon av spelarna i laget.
Personligen tror jag så här: många spelare från Afrika spelar i klubblag i framför allt Europa där det nästan alltid är ordning och reda på saker och ting. De förväntar sig mer och mer att det ska vara samma sak i ett landslag, men då krävs det också att den som är högst ansvarig också har samma inställning och vinnlägger sig om detta.
Dessutom har man av naturliga skäl respekt för någon som är vad man på engelska brukar säga ”a proven winner”.
Det är för övrigt Mats som reser ner med laget till Malmö i morgon bitti.
* * *
Hann i dag göra intervjuer med såväl ”Wander” som ”Alec” och Dime. Just Klubb-TV är uppskattat om man ser till antalet visningar. I fredags passerades 50 000 visningar av de 69 inslag som har gjorts under det dryga halvår som Klubb-TV har existerat.
I synnerhet de senaste inslagen har nått många. Över 1 400 har hört ”Alec” kommentera träningsmatchen i juni mot BK Häcken, nästan 1 800 har sett intervjun med nyblivne sportchefen Mats Persson. Inslagen med nykomlingarna Jonas Lindberg respektive Jesper Florén har setts av över 800 personer under två dygn respektive exakt 350 på mindre än ett dygn.
Hoppas ni får ut något av dagens tre intervjuer.
* * *
Match i morgon eftermiddag borta mot Malmö FF. Det talades om att ”Wander” skulle åka med för att se sitt lag en sista gång, men så blir det med all säkerhet inte. Han har helt enkelt för mycket att göra inför den stundande flytten till Saudiarabien.
* * *
Tack för att ni läser!

Dagen efter är alltid en ny dag

2010-07-28T11:54:00.000+02:00

Ibland går det snabbt.
Som i går.
Efter att ha haft semester i tre veckor handlade måndagens och tisdagens arbete mycket om att komma ikapp. Läsa och besvara mejl. Planera inslag i Klubb-TV. Prata med kollegor på kansliet. Och så vidare.
I tisdag gick ett samtal till Tony Persson, fotbollsansvarig i styrelsen. Den fråga jag inte ställt på länge – ”något nytt om Wanderson?” – hann jag inte ens ställa den här gången.
- Wanderson är klar för en klubb i Saudiarabien. Det blev klart i måndags. Vi behöver berätta om detta på hemsidan antingen i dag eller i morgon, sa Tony.
Internt har vi en tågordning, etablerad vi ett policydokument, om hur vi ska kommunicera ut nyheter såväl internt som externt. I det här fallet styrdes tidpunkten för offentliggörandet av att Al-Ahli gärna ville berätta om detta på sin hemsida ”någon gång under eftermiddagen”.
Inga problem men som jag påpekade:
- Om detta läcker ut någonstans, så måste vi ha en beredskap för detta.
Och läckte gjorde det ju. Agenten Patrick Mörk bekräftade för Expressen och därmed drogs SMS-kedjan till a-laget igång plus att klubbens text publicerades på hemsidan.
* * *
”Wander” åkte iväg i dag onsdags till Paris. Han kommer tillbaka i kväll.
I morgon torsdag är det meningen att han ska komma till Gaisgården och säga adjö till tränarna, staben, spelarna och kansliet.
Han är en utan tvekan oerhört älskvärd person.
Alltid glad, alltid positiv.
Trygg i sin kristna tro och med en omtanke om och kring sin familj hemma i Brasilien.
Just hans tro är, tror jag, en förklaring till att han inte blev så besviken i vintras över den uteblivna övergången till Feyenoord. Han förstod att det fanns en mening med det som hände.
Dessutom är han en sällsynt begåvad fotbollsspelare som har gjort många fantastiska mål för GAIS och därmed för alltid skrivit in sig i föreningens historia samtidigt som han tidvis kunde vara osynlig på planen.
Han har ju egentligen varit på gång till flera klubbar sedan sommaren 2009. Mentalt har alla i GAIS varit på det klara med att ”Wander” var förlorad. Frågan var bara när det skulle ske.
Nu skedde det tisdagen den 27 juli 2010.
Och alla grönsvarta som reste till Åtvidaberg i lördags kan därmed säga: ”jag såg ”Wanders” sista match för GAIS.”
* * *
På söndag möter vi Malmö FF på bortaplan.
Eftersom jag själv en gång har jobbat inom media, så går det att förutse hur uppsnacket inför den matchen kommer att gå: hur ska GAIS klara sig utan Wanderson?
Till att börja med är det inte första gången som GAIS tappar sin kanske bäste spelare, inte minst anfallsmässigt, till andra klubbar. Det började med Wilton redan 2005 och har fortsatt med James Keene, Khari Stephenson och många fler. Efter 2009 tappade vi ”Pärlan” till IFK medan Mattias Lindström återgick till HIF.
En klubb och ett lag ska inte vara beroende av en enda spelare.
Gör följande tankexperiment: vid motsvarande period förra året hade GAIS tagit 13 poäng på 16 matcher och fått se ”Wander” göra nio mål.
I år har GAIS 21 pinnar på 16 matcher och Wanderson har gjort fyra baljor.
* * *
För egen del har ”Wander” varit kanon att jobba med. Han har ställt upp på intervjuer och gjort insatser i övrigt som att till exempel skriva autografer i souvenirbutiken på Gamla Ullevi. Han har alltid varit på plats i god tid och han har alltid varit positiv och generös.
* * *
Träningen i tisdags föregicks av en muntlig genomgång i 20 minuter med spelarna inne i skolsalen. Jag hörde inte allt men delar av budskapet från assisterande tränaren Matti Demegård handlade om hur spelarna skulle förhålla sig till vackert väder och då framför allt solen.
Efter ett fotbollspass i 20-25 graders värme med stor vätskeförlust måste fokus ligga på återhämtning.
- Vill kompisarna att ni ska hänga med till stranden – det går inte! Vill tjejen att ni ska vara ute på stan i tre timmar – det går inte heller! Efter träning handlar det om återhämtning.
A-lagets enda chans att mörka ner respektive lekamen är träningspassen på Gaisgården. Då om inte annat syns det hur vita i skinnet många trots allt är.
* * *
Själv har jag som sagt varit på semester. Först fyra dagar med sonen på Roskildefestivalen.
Nytt för i år var att sju scener hade blivit fem. Festivalens kostnader för att betala de stora akterna var dock lika stora om inte större.
Följden blev att 75 000 betalande plus 25 000 frivilliga skulle ”trängas” på det publika området med följd att flera band hade otroligt många åskådare och då framför allt framför huvudscenen Orange Scen.
Kort sammanfattning:
Bra: Dizzy Mizz Lizzy, Kashmir och Nephew.
Mycket bra: Gorillaz, Sólstafir och The Prodigy.
Otroligt bra: Wooden Ships och Alice In Chains.
Magiskt: Muse och Them Crooked Vultures.
I synnerhet det sistnämnda bandet var en fröjd att både höra och se. Foo Fighters sångare och gitarrist Dave Grohl är världens just nu kanske bäste trummis (han rubbar dock inte Neil Peart i Rush), Josh Homme (Quuens of the Stone Age) har ett charmant sjavigt sätt att agera på scen och gamle Led Zeppelin-basisten John Paul Jones har inte sett så här glad ut på scen på säkert tio år – om inte mer.
Sammanlagd livserfarenhet på scen: 142 år (varav Jones bidrar med 64).
Sammanlagd rockerfarenhet på scen: 95 år (varav Jones bidrar med 49).
Klart som fan att det var bra!
* * *
Semestern fortsatte med sambon i mitt absoluta favoritland Italien och Toscana.
Ryanair flyger till Pisa i sommar och vi hittade biljetter – inklusive alla avgifter – för 1600 kronor. För två personer.
Vi visste var vi skulle vara någonstans under de första nätterna (Pisa) och de sista (kurorten Montecatini Terme).
Därmellan ett sökande efter en plats att vara på. Sällan några problem i ett land som Italien. Ibland blev det lite dyrare än vad man tänkt sig, ibland lite billigare i förhållande till vad man fick.
Marina di Bibbona och Marina di Castagneto var nya, Marina di Pietrasanta var en gammal bekant. Och vi såg två moln sammanlagt under två veckor.
Inte mycket fotboll men VM-finalens första halvlek såg vi på storbildsskärm utomhus på ett torg i Piombino och andra halvlek plus förlängning i en hotellbar tillsammans med orangeklädda holländare.
Såg också den avgående förbundskaptenen Marcello Lippo i Viareggio, den stad han är född och uppväxt i. Det var stort, på något konstigt sätt.
Två konserter blev det: Francesco Renga och Eros Ramazzotti, den senare sambons stora favorit. Och Eros var faktiskt bra. Solid musikunderhållning på italienska.
Från The Crooked Vultures till Eros – går det verkligen?
Jadå, det finns något att njuta av oavsett om det är ett rockband på en dansk gräsåker i Roskilde eller en italienare i moderiktiga jeans och t-shirt på Piazza Napoleone i Lucca.
* * *
Hann prata en stund med Dime om semestern och han berättade att han aldrig har varit i Italien.
- Och då är Italien en favorit, sa Dime som ju som bekant dessutom håller på Inter.
Han förklarade att man ska åka till Italien på sommaren men med tanke på att han spelat fotboll på elitnivå under hela sitt vuxna liv har det liksom inte varit att tänka på.
- Men det går ju alltid bra att åka på storstadssemester under vinterhalvåret, replikerade jag.
Han verkade få något att tänka på.
* * *
I dag onsdag var sonen Antonio Jankulovski med sin pappa på jobbet.
Han åt frukost tillsammans med de övriga grabbarna i a-laget som nog betraktar honom som en sorts maskot. Och det syns lång väg hur oerhört stolt Dime är över sin son.
* * *
Vi hörs snart i en galax nära dig!

Vuvuzelor förbjuds på Gamla Ullevi?

2010-06-20T15:02:00.001+02:00

Blev i fredags uppringd av en journalist på Aftonbladet. Hans uppdrag var att ringa runt till de allsvenska klubbarna och fråga om inställningen till just vuvuzelor (eller heter det vuvuzelas i plyral?).
Av cirka tio minuters prat/intervju blev det till slut en mening.
Dock är frågan om vuvuzelor/vuvuzelas på allsvenska arenor inte helt utagerad. Företrädare för Gamla Ullevi har varit i kontakt med representanter för de tre alliansklubbarna och undrat om tutorna ska tillåtas eller inte.
GAIS säkerhetsansvarige Annica Persson Lendahl har redan muntligen förklarat för Gamla Ullevi vad hon tycker och har dessutom i ett mejl till GAIS redovisat sina ståndpunkter.
Hennes skäl till ett nej är tre.
Det långa och hårda föremålet kan skada andra.
Ljudet kan orsaka hörselskador.
De sjungande fansen ska inte berövas möjligheten att vara just sjungande fans.
Skulle ha kunnat lägga till ett fjärde: vuvuzelor/vuzelas är för Svenne Banan-publik. Och GAIS är inte Svenne-Banan.
Har aldrig varit.
Kommer aldrig att bli.
* * *
Har faktiskt varit på plats på Gaisgården två dagar i rad den här helgen. J19-lagets match mot Elfsborg respektive P17-lagets match Örgryte har filmats.
GAIS Klubb-TV har utrustningen och Elin och Andrea, som anställts över sommaren för diverse uppdrag, har genomfört uppdraget.
För spelarna i a-laget är detta med att se sig själva i aktion ingen nyhet eftersom det tack vare PPV-sändningarna finns ett gediget material. Men att på den här nivån se sig själv i aktion bör rimligen vara något av en ögonöppnare.
I går var det ganska hyggligt väder. I dag söndag har det tidvis öst. Men tjejerna, som stått på taket till GAIS avbytarbås, har kämpat på.
* * *
Lördagens match förlorade GAIS till slut med uddamålet 1-2 men det var en match som GAIS borde ha vunnit.
Om jag för en stund tar av mig de grönsvarta glasögonen, så borde det ha stått 3-0 efter den första halvleken och det borde ha stått 4-0 en bit in på den andra. Men när Malcolm Moenza prickade ribban med en frispark bara för att få se bollen landa i IFE-målvaktens rygg och ut, ja då verkade det som att det skulle bli en sådan match.
Hoppet tändes dock i den 67:e minuten när Damir Macak långskottade in 1-0. Men icke.
I de senaste matcherna har GAIS J19-lag tappat flera poäng under den sista kvarten och så var fallet tyvärr även denna dag när Elfsborg kvitterade samt gjorde segermålet på straff med få minuter kvar att spela.
- Det där var inte rättvist, konstaterade en av flera som tittat på.
Nej, fotboll är inte alltid rättvist.
* * *
Å andra sidan vann GAIS 17-lag över Örgryte med 2-1 under söndasgen. En riktig kämpaseger. Fast Öis var nära att avgöra få minuter innan GAIS segermål då ett skott tog i stolpen.
* * *
Följer VM i fotboll så mycket det går. Inte bara för fotbollens skull utan även för resultaten då även jag är med i det interna VM-tipset på Gaisgården.
Lördagen gav mycket god utdelning. Helt rätt siffror på Ghana-Australien och rätt resultat Holland-Japan och Danmark-Kamerun. Fem friska poäng. Men jag inbillar mig att jag fortfarande ligger långt efter i den interna ställningen. Vem rubbar Kenneth Gustafsson?
* * *
Efterspelet till Anelkas avpollettering och tidiga hemfärd från VM och till Frankrike känns en smula märklig. Patrice Evra är alltså mer irriterad över att Anelkas utbrott mot förbundskapten Domenech kom till offentlighetens ljus än att diskutera sakfrågan: var det rätt att över huvudtaget få spelet på det sätt som Anelka fick?
För mig framstår det som att det internt i Frankrike just nu inte finns en gemensam uppfattning om vad som är moraliskt rätt och fel eller en gemensam överenskommelse om hur man uppträder gentemot varandra.
Sett till hur Frankrike har presterat så här långt och det sätt som förra VM:s finalister tog sig till slutspelet, så har de inte övertygat och Domenech framstår, för att citera Johan Mårtensson, som oerhört ”skum”.
Men det är franska fotbollsförbundet som har tillsatt honom och därför bör alla former av kritik och irritation egentligen riktas mot dem och ingen annan.
* *
Den enda sanna glädjen är skadeglädjen.
Kan tänka mig att irländska fotbollsfans är rätt glada i dessa dagar.
* * *
Det finns alltid minst ett kanske två lag som underpresterar sett till förutsättningar och ett eller två som överraskar åt andra hållet.
England har en bit kvar för att övertyga mig om storheten, men jag är fortfarande förvånad över att ingen ställer sig följande fråga: tänk om England inte är bättre?
Wayne Rooney är bra i Manchester United.
Lampard och Terry har givna roller i Chelsea.
Gerrard bär upp Liverpool.
Men sedan då?
Vem placerar spelare som Matthew Upson, Gareth Barry och Robert Green ens i rätt klubblag?
Är det spelare som får alla fotbollens alla vänner att darra av upphetsning?
Tror inte det.
* * *
Kunde inte heller låta bli att reagera när en TV-kommentator sa om en spelare att han var ”en 27-årig talang”.
Talang? Vid 27 års ålder?
Jag menar, vad var han då när han var 17-18-19 år?
* * *
Noterar till min förskräckelse att det är mer än en månad sedan bloggen uppdaterades. Det är på tok för klent.
”Skriv kortare och oftare” hör jag säkert någon av er tänka/säga. Jag håller delvis med om det. Om man med sitt digitala utrymme i cyberspace vill använda det till att berätta så mycket som möjligt om precis allting bara för att bevisa hur mycket man ”hänger med”, vill säga.
Jag vill hellre kunna utveckla en tanke kring ett eller två ämnen. Kanske har det med min journalistiska bakgrund att göra. Förr fanns det bara papper att publicera sig i. Då vill man ogärna få höra av en läsare dagen efter att ”jag har precis läst det du har skrivit…men jag fattar fortfarande inte vad du ville ha sagt?”
Eller så gör bloggande och publicering på nätet bara att vi inte mäktar med det kanske viktigaste av alla för att kunna framföra en åsikt: eftertanke.
* * *
Tack för att ni orkar läsa. Trots allt.

Johan Mårtenssons fanclub kommer

2010-04-24T19:28:00.001+02:00

Sista träningen dagen innan match är inte bara en fråga om att spelarna och ledarna i a-laget förbereder sig för match – det är också dagen då en massa praktiskt arbete ska kollas upp. I mitt fall handlar det bland annat om att få knas på ackrediteringar.
Vilka kommer att (be)skriva GAIS?
Eftersom vi möter Kalmar är representanter för lokalpressen garanterat på plats och mycket riktigt – såväl Barometern som Östran kommer.
Ett mer udda inslag reser från trakterna kring Skövde. Johan Mårtensson har en fan club och den här gången kommer en fotograf för att föreviga ”Mårtens” insats.
Han sken upp som en sol när jag berättade att de skulle komma.
* * *
Hann inte se så mycket av träningen i dag annat än att det var mycket avslut som nöttes. Förstod på ”Speedy” tidigare i veckan att det var osäkert med flera spelares medverkan.
Att Joel var skadad stod klart sedan tidigt men kanske inte att en hel backlinje med Lundén, Lundgren och Kenneth skulle vara borta. Men nu är det så vilket öppnar upp för en rad andra kombinationer av spelare.
Med tanke på att Rundquist fick komma in mot HBK på Lundéns plats är chansen stor att han inleder på den positionen.
- Men vi har inte helt bestämt oss hur vi ska göra. Jag måste sova på saken, sa ”Alec” på frågan om startelvan är klar.
* * *
Rundquist kommer ju från Fässbergs IF, en klubb som han har representerat sedan barnsben.
Som av en händelse hamnade jag i eftermiddags på Frejaplan invid Aktiviteten i Mölndal där just Fässberg skulle begår hemmapremiär i division två södra götaland mot GIF Nike från Lomma utanför Malmö.
Jag vill inte ha förutfattade meningar men det räckte med att titta på Nikes laguppställning för att inse att det var fråga om en sovstad till Malmö: Fransson, Nordgren, Hägg, Månsson, Krona, Duvander och andra liknande var i majoritet där endast Sadocki stack ut på andra hållet.
Att Fässberg på ungefär samma sätt inte kommer från Göteborgs nordöstra stadsdelar framgick också av deras laguppställning där Gonzales, Ahmed och Peci var de enda udda namnen.
Rundquist spelar i GAIS liksom Daniel Sahib – den senare värvades för några veckor sedan – medan det finns grönsvarta kopplingar hos de lilatröjade. Alexander Stenhede med förflutet i GAIS agerade mittback och Viktor Dohlstens brorsa är en viss Martin Dohlsten.
Normalt sett spelar Fässberg på Åbyvallen men gräset är fortfarande för dåligt.
Entrépriset var satt till 70 kronor. Kanske låter mycket men de cirka 50-talet närvarandes avgifter räckte antagligen inte ens för att betala planen och domarna.
Lägg dessutom till att laget hamnat i division två södra Götaland. Kvarnby, Lindome och Varbergs Bois är någorlunda nära bortamatcher och kanske också anrika Halmia (som FIF torskade mot i premiären med 0-1) i Halmstad – men däremot inte Högaborg, Ramlösa, Höllviken och Nike. De innebär alla långa resor till Skåne.
Hemmalaget kunde glädja sig åt hyggligt spel och ledning med 2-0 efter mål av Fredrik Forsman samt ett vackert självmål men där Nike spelmässigt trots allt var det bättre laget. Reduceringen till 2-1 kom precis innan pausvilan.
Fredrik Forsman kommer dock inte att stanna i FIF då han till sommaren flyttar till USA och studier på ett college. En hårt prövad styrelseledamot, som suttit i FIF i 45 år, berättade att man på just den här serienivån ofta tappar spelare på grund av att de ska studera eller för att de inte orkar satsa vidare med all den träning som det innebär.
Ett snäpp upp i division ett och lag i superettan kan få nys om just dig spelare och man orkar kanske satsa…men i division två? Nej, det är inte lätt.
* * *
På samma sätt som du och jag och alla andra, så har även spelarna i GAIS fått besked om sin skatt och därmed om det ska betala eller få tillbaka.
Spridningen var ganska stor, förstod jag efter att ha lyssnat med ett halvt öra, och det framfördes en rad tips om vad man skulle göra för att eventuellt kunna reducera sin skattebörda.
* * *
Även Folksam, som är en av GAIS sponsorer, har varit på plats för att teckna inkomstförsäkringar. Det finns ju ett tak i det nuvarande allmänna systemet men det är många spelare på den här nivån som tjänar mer än taket. Därför är en försäkring väsentlig att teckna om det skulle uppstå en skada.
* * *
Ingen match, varken hemma eller borta, gjorde att det i veckan blev tid att titta på semifinalerna i Champions League. Bayern-Lyon var ett sömnpiller (även om rätt lag vann sett till spelet) medan Inter-Barca blev riktigt intressant.
Man kan inte annat än beundra Mourinhos förmåga att tända sitt lag – kommer ni ihåg Lucios ”battle cry” när han rensade en Barca-chans till en hörna? – men också att hitta det som var vapnet mot Barca.
Inter skulle inte punkta Messi av det enkla skälet att Messi utan boll inte kan göra mål. Därför såg man till att han knappt fick några bollar att jobba med. Att laget dessutom instruerades att så fort laget erövrat bollen slå långa bollar i djupet bakom backlinjen var ju inte helt fel.
Jag menar, hur många gånger under de senaste två-tre åren har Barcas backar med Puyol i spetsen, behövt fundera på vad som finns BAKOM dem?
* * *
Barcas stjärnor omringade domaren såväl på plan som efteråt i spelartunneln.
Alltså, jag säger det igen: det här beteendet GÅR att få bort. Om man vill. Och jag tar återigen de amerikanska proffsligorna som exempel.
Om spelare omringar domaren så utgår det per omgående kraftiga böter och andra straff. Följden blir att domarna respekteras och publiken inte hetsas att gå loss på diverse domslut.
Och om man på storbildsskärmen på Allianz Arena hade visat Riberys massiva stämpling och som ledde till utvisning mot Lyon, så hade förmodligen hemmafansen inte ställt sig upp och skrikit på det ”orättvisa” beslutet utan i stället kunnat konstatera ”åh fan…scheisse…det där var ju inte snyggt…klart som fan att han ska åka ut”.
* * *
För övrigt väntar jag med spänning på den domare som blir först i S verige med att dela ut ett gult kort för att ha tagit av sig tröjan i samband med mål eller som ”firar” ett mål med att håna motståndarnas fans…
* * *
Varför befann jag mig i Aktiviteten undrar ni kanske? Jo, för att min son spelar amerikansk fotboll i Marvels som just i dag lördag genomförde den sista träningen inomhus innan utomhussäsongen börjar.
Han spelar ”vanlig” fotboll också (i GAIS, faktiskt) och därför kan jag göra jämförelser mellan de kulturer som utmärker respektive sport.
En sak är söker: disciplin är ett ledord för amerikansk fotboll.
Den som sätter sig ner på golvet under en träning får genast frågan ”har vi sagt att ni fick sätta er?” Att gå ner på ett knä sär den enda tillåtna formen av vila.
Och när ett pass för en tid sedan skulle avslutas med att alla spelare i en cirkel skulle göra ”jumping jacks” kunde två småkillar inte hålla sig ifrån att putta lite på varandra. Efter den andra tillsägningen utan respons valde tränaren att helt sonika och utan någon övrig kommentar gå fram till en av killarna, bokstavligt ta honom milt i örat och l-e-d-a över honom till andra sidan och därmed sära på dem.
* * *
Jag har skrivit detta blogginlägg sittandes i Aktivitetens entréhall och är därför givetvis skyldiga er ett slutresultat mellan Fässberg och Nike.
I den andra halvleken blev en spelare i Nike utvisad.
Ändå lyckades skåningarna vinna.
Med 6-2!
Tungt värre, med andra ord.
* * *
Canal + sänder matchen GAIS-Kalmar på söndag. Fick ett mejl där det poängterades hur väsentligt det var och är att matchen verkligen kommer igång på utsatt tid. Kanalen har en Premier League-match att ta hänsyn till.
Jag svarade att GAIS självfallet ska göra allt för att det ska fungera men kunde inte låta bli att lägga till en ironisk kommentar om att PL-matchen kanske kunde vänta på oss…
Nehej, inte det.
* * *
Tack för att ni läser – vi hörs snart!

Aram gillar "Wanders" passningar

2010-04-14T20:06:00.000+02:00

Gör ett annorlunda försök denna gång.
Skriver blogg samtidigt som jag kollar på AIK-Halmstad.
Får se hur det går.
* * *
Det TV-sändande bolaget intervjuade Martin Mutumba om han och hans lagkompisar sa till varandra innan de lämnade omklädningsrummet och hur han själv ser på sin kommande insats.
Svaren blev något i stil med att ”spela för varandra” och ”springa på allt som går att springa på”.
Ärligt talat hade jag blivit förvånad om han sagt något annat.
Vilket får mig att tycka att sådana intervjuer i grunden är ganska meningslösa.
Det är liksom ”gräset-är-grönt”-varning på det.
* * *
Efter två lååånga bortaresor till Mjällby och Vällingby var det enormt skönt att ta sikte på 031 med tre poäng med sig.
På samma sätt som ni som läser detta är jag i grund och botten en supporter. Seger, kryss eller förlust påverkar mig på samma sätt som det med all säkerhet påverkar er.
Seger och du tycker solen lyser trots alla molnen.
Förlust och du ser mörka moln på himlen trots att det är klarblått.
Ni kan ju ”döva” en eventuell förlust med att grotta ner er i arbete eller studier eller vad det nu blir men vi på kansliet och spelarna och ledarna i laget har ju GAIS som arbetsuppgift. Och det är oerhört mycket lättare att prestera när det har gått bra.
Skratten är sällan långt borta när laget tränar på konstgräset men i tisdags var det riktigt jävla glatt!
* * *
Träffade i Örebro som hastigast Pelle Blohm och Magnus Sköldmark – den förstnämnde vet ni vad han gör medan ”Skölda” har fått en projektanställning i ÖSK. Men jag hann inte prata mer, tyvärr.
* * *
I pausen blev det lite gott ”tjôt” med Benny Lennartsson. Han var tillfälligt hemma i Fjugesta då hustrun hade en konstutställning att övervara. Men han skulle tillbaka till Paris inom kort för sitt nya uppdrag: studera spelare från Elfenbenskusten för ”Svennis” räkning.
- Jag ska titta på de cirka 30 spelare som just nu spelar i den franska ligan. Alla spelarna är inte bra men det är många som är bra, säger Benny som efter sin tid som proffs i Schweiz i skiftet runt 60- och 70-talet behärskar franska mycket väl.
Han tyckte det var synd att Spong inte var med på grund av sin skada (”han är jätteviktig för laget”) men tyckte att Ayarna skötte sig med den äran.
- Har du sett till att han kommit med i Ghanas landslag?
- Vad menar du?
- Jag vet vilken spelare som just nu spelar i Ghanas landslag på just den positionen och Reuben är vart fall inte s-ä-m-r-e, menade Benny.
Jag må vara grönsvart och Benny har assisterat i GAIS men jag har respekt för Benny åsikter.
Reuben i Ghanas landslag? Kan gå.
* * *
Jag glömde att fråga Benny om vad han tyckte om ”Wanders” projektil till 1-0.
Ni som inte var där har säkert sett den på TV men jag lovar att det går inte upp mot att ha sett målet i verkligheten.
Det var ett i alla bemärkelser otroligt skott och en sådan fullständigt bomb i mål. Hade Alvbåge lyckats stå i vägen, så hade han förmodligen blivit skadad.
Och då ska ni veta att ”Wander” inte tog i för allt han var värd utan fullföljde bara pendlingen. Fysikens alla lagar stod på hans sida i det som mycket väl kan vara ett av årets mål.
* * *
Innan jag glömmer av det: Benny dök upp på spelarnas hotell i måndags eftermiddag för att säga hej men också framföra följande:
- Det är ni som har gjort att jag kommer till VM!
* * *
Antagligen var det ”Wanders” sista mål i de skorna han hade på sig i måndags kväll.
I Stigs frånvaro (semester) fick jag på min lott att ordna fram ett par nya. I fall ni undrar som spelar han i PUMA Powercat 1 i storlek 41.
Kan bli premiär mot Gefle i morgon kväll.
* * *
I Stigs frånvaro (fortfarande semester) lotsade jag Örebro-matchens andre målskytt – norrmannen Aram Khalili – till skattemyndigheten på Östra Hamngatan.
Syftet var att fixa de sista fyra siffrorna i sitt personnummer vilket, om ni inte visste det, är ”koden” för att komma in i det svenska samhället.
Eftersom det är deklarationstider tog det tid men då fanns det å andra sidan tid att prata.
Mitt första intryck av Aram har absolut förstärkts. Han är en genomnice kille och det huvud han har påskruvat på kroppen är betydligt äldre än de 20 år han är.
Han berättade att han första gången han fick höra talas om GAIS gick in på hemsidan och bland annat fastnade för vinjettmusiken till Klubb-TV (Kasabians ”Club foot”), att han är grymt taggad för uppgiften och hur han tänkte på matchdagen i måndags.
- Det första jag tänkte när jag vaknade var att jag ville göra mål och det var det enda jag ville göra under resten av dagen. Jag ville komma in på plan och jag ville göra mål, sa Aram.
Och vilket mål blev det! ”Wander” skickade fram en vacker höger utsida till en framstormande Aram som pangade in 2-0. Och han hade Mervan i hasorna.
- Han ropade att han skulle ta den men jag hann tänka att ”nu har jag en chans”.
Många har hyllat både ”Wanders” mål och hans passning och Aram gör samma sak men med detta, i mina öron, intressanta tillägg:
- Tony, jag har aldrig spelat med en spelare som slår sådana passningar som han gör!
Så, vi har alltså en väldigt snabb anfallare i Joel och en tuff boxspelare i Aram och så en spelare som slår passningar av sällan skådat slag. You do the maths, som man säger på engelska.
* * *
Det är inte varje dag som vi har GP på plats på Gaisgården med både skrivande och fotograf innan en hemmamatch, men det hade vi för en gångs skull i dag.
Men texten till morgondagens papper kommer inte att handla om att ”Wander” kan göra sitt 30:e allsvenska mål eller hur viktig ”Mårten” är på mittfältet eller att Lundgren i TV i måndags kallade de långa och stora spelarna i ÖSK som flyttades fram mot slutet för ”skithus”.
Ne, det kommer att handla om annat.
* * *
Startelvan till matchen mot Gefle?
Kan en del om den. Kan bli kul för alla er som gillar att diskutera just hur ett lag ska formeras och framför allt varför.
* * *
Första halvlek AIK-Halmstad är slut.
Fördel HBK och AIK präglas av ett ord: ångest.
* * *
Tack för att ni orkar läsa!

Grinigt på sista träningen

2010-04-11T12:07:00.001+02:00

Reuben ska ”bara” panga in bollen bakom Dime men tvekar exakt så mycket som behövs för att bollen inte ska gå i mål. Och delar av de närvarande spelarna i GAIS a-lag blir smått skogstokiga.
- Vi måste sätta bollen där! skriker ”il capitano”.
Och i den första efterföljande pausen – om nu fyra sekunder är att betrakta som en paus – går ”Alec” fram till Reuben.
- Varför spelar vi fotboll?!
- För att vinna matcher.
- Och hur vinner vi matcher?
- Genom att göra mål…
Point taken, som det heter på engelska.
* * *
Det var så där härligt grinigt på söndagens träning tillika den sista innan måndagens bortamatch mot Örebro SK som det ska vara.
Jag ser långtifrån alla träningar men ganska många och kan därför säga ”den träningen var mer intensiv än någon annan”.
Jag vet att ambitionen med ett fotbollspass kan skifta från träning till träning, men det sista inför en fajt bör vara intensivt, jobbigt och just grinigt. Och i dag var det grinigt på ett positivt sätt.
I dag gick träningen från en muntlig genomgång inför morgondagen – när laget äter frukost, att det blir matchvärmning och tidpunkt för avresan etc – och så via fotbollsövningar som blev allt intensivare.
Sista halvtimmen med tre lag – svart, orange och blått – som körde tvåmål på liten yta (typ halv halvplan) blev väldigt hetsigt när alla ville mycket.
För många var det verkligen oerhört viktigt att verkligen få in bolljäveln i alla lägen och för målvakterna att verkligen förhindra insläppta mål.
Allt som inte ledde till detta verkade nästan vara en personlig förolämpning.
* * *
Hårdaste skottet i laget?
Tja, det finns många i laget som är bra men det är inte ”Wander”. Han skjuter bra men är bättre på placering än att bara panga.
Nej, hårdaste skottet har tveklöst Romario. När han väl får träff handlar det inte om skott – det handlar om projektiler.
Bollen bara far iväg.
Nätmaskorna fullkomligt stönar av att behöva töjas ut och stolparna gnäller av obehag. Jag skulle absolut inte vilja vara i närheten av något av hans skott.
Varje gång han fick träff i dag, så pustade man över det man fick se.
* * *
I dag var vädret riktigt behagligt. Tänk om allsvenskan hade startat som den förra helgen i stället för som i mitten på mars! Visst hade det kommit mer folk på matcherna än vad vi fått se så här långt.
Eller?
Jag vet faktiskt inte.
Det är rätt många inom svensk fotboll som diskuterar publiktappet just nu och vad det beror på.
Mycket kan sägas men för att komma en bit på väg kanske man först ska säga så här: produkten allsvensk fotboll är just nu inte intressantare än så här.
* * *
En förklaring kan ju självfallet vara vilken vikt vi sätter på allsvenskan.
I princip alla som var på plats på Gaisgården i söndags – spelare och ledare i a-laget, ungdomslagen och andra nyfikna – pratade inte precis om Häcken-Åtvidaberg utan om…”el clasico”.
På ett sätt kan jag förstå för det är svårt att undvika allt som sägs och skrivs om den kanske främsta klubbmatchen i världen (anhängare till lag som Celtic-Rangers, Roma-Lazio, Milan-Inter och så vidare får ursäkta) med de allra bästa på plats och där jag vet på förhand har fått information om att Zlatan är vadskadad och därför inte kunde medverka…men inte vem som startade i Häcken eller Åtvidaberg i lördagens match på Rambergsvallen.
Direktsändning två timmar innan match gör ju att alla fotbollsintresserade måste förhålla sig till matchen.
Vi bryr oss väldigt mycket om internationell fotboll men detsamma gäller inte för de stora fotbollsländerna. Spanien bryr sig lika mycket om allsvenskan som vilken annan liga som helst (det vill säga knappt alls) därför att den inhemska ändå är viktigare och väsentligare.
Och när jag går in och kollar på Sveriges Televisions text-tv hittar jag en artikel med ett uttalande från Barcas tränare Pep Guardiola (apropå gårdagens match) men fortfarande inte en rad om en enda av dagens fem allsvenska matcher och då återstår det i skrivande stund knappt 45 minuter till matchen Helsingborg-Elfsborg!
Som sagt – hur värderar vi alla just nu den svenska fotbollen i allsvenskan och superettan?
Egentligen?
* * *
…och med det sagt, så följde även jag en hel del internationella matcher under lördagen.
”El clasico” självfallet och jag är glad i dag eftersom Barca vann, men jag hann också med Fiorentinas match hemma mot Inter. 2-2 betyder att Roma har ett gyllene tillfälle att ta över serieledningen i Serie A.
Vem som sedan vinner? Inter har Juve, Atalanta och Chievo hemma, Lazio och Siena borta. Roma har Lazio, Parma och Chievo borta och Sampdoria och Cagliari hemma.
Känns som liten fördel Roma. Om man vinner i dag, vill säga.
* * *
Lång dag i morgon igen. Fast inte lika långt som i tisdags. 483,7 kilometer x 2 för att få se GAIS ta stryk med 0-1 i Vällingby var inte upplyftande precis.
Kom i säng först vid fyratiden på onsdagsmorgonen.
Men fördelen är att det alltid kommer en ny match. Möjligheten finns ju fortfarande att GAIS fortsättningsvis tar fler pinnar än förlorar och då är ju vissa enskilda resultat av mindre betydelse.
* * *
Tack för att ni orkar läsa!

BP.Aram och "På drift"

2010-04-05T21:13:00.001+02:00

Det snöar i Stockholm.
Det beskedet förmedlades via diverse TV-kanaler på måndagsmorgonen.
Hade känts ”normalt” för typ två månader sedan. Men inte i samband påskhelgen. Då ska det ju vara vår.
För a-laget har det säkert ingen betydelse rent resemässigt eftersom de tar tåget till tisdagens bortamatch mot BP. För oss andra i materialbussen är det en annan fråga. Dit är det säkert inga problem. Men snö i Stockholm i kombination med mörker betyder att det tar längre tid hem.
* * *
För en gångs skull var träningen i dag måndag eftermiddag förlagd till kl.15.00.
Förklaringen är givetvis att spelarna och ledarna hade ledigt under söndagen.
I timmar räknat kan man säga att de hade ledigt i bortåt 50 timmar räknat från lördag lunchtid till måndag eftermiddag.
De som skulle vilja åka iväg för att träffa föräldrar, vänner och bekanta över påsken hade alltså möjlighet att göra så.
* * *
Den kommande torsdagen är ledig men därefter inleds en ganska intensiv period med träningar och matcher under elva dagar i sträck: Örebro borta, Gefle hemma och HBK borta.
Att vara igång så pass många dagar i sträck är inte ovanligt och då pratar jag inte bara om a-laget; även kanslipersonalen kan stundtals arbeta väldigt många dagar i sträck.
Man kanske inte är verksam en full arbetsdag varje dag det vill säga åtta timmar, men man är upptagen av någon form av ”gaisighet” ett antal timmar varje dag.
Eftersom fotboll på den här nivån är ett yrke, så betyder ju det också att medspelarna i laget inte bara är lagkompisar – de är arbetskamrater också. Och att se samma folk dag ut och dag in sliter och tär förr eller senare.
Skulle ni kunna tänka er att vara tillsammans med era respektive arbetskamrater, studievänner eller andra bekanta i nästan två veckors tid?
Skulle inte tro det.
Därför är ledighet av större vikt än vad man kan tro.
* * *
För egen del blev det i helgen för det första inget arbete alls plus och för det andra mycket av att bara vara och göra enkla saker.
Solpromenader genom staden, äta mat och läsa böcker. En del fotboll, några filmer och en och annan serie man följer på TV.
I morse såg jag en timslång dokumentär på Axess om den amerikanske författaren Jack Kerouac. Ni vet, mannen som skrev ”På drift”, inspirerade Ulf Lundell (och tusen andra) samt brände sitt ljus i båda ändarna och dog vid 47 års ålder.
”På drift” läste jag för snart 30 år sedan vid en tidpunkt då man alltid letar efter något eller någon som kan guida en i livet. Dokumentären inspirerade mig att plocka fram boken men jag höll mig ifrån att läsa den.
Det slog mig att böcker är sådana som man kan och kanske också bara bör läsa EN gång i livet. Man finner sällan eller aldrig något nytt (vi talar inte om Bibeln, Koranen, Bhagavadghita eller liknande) medan däremot musik ständigt väcker magin.
Köpte häromdagen två plattor med Rory Gallagher och Jimi Hendrix: ”Tatoo” respektive”Valleys of neptune”.
Sant är att det är musik med 35-40 år på nacken, men det har liksom ingen betydelse. Bra musik är bra musik. Och även om jag vet omständigheterna kring när och hur Rorys och Jimis musik skapades, så är det ändå fråga om ett fruset ögonblick men ändå samtidigt ett fruset tidlöst ögonblick av en människas liv.
Böcker tenderar mer att vara där och då. ”På drift” reser sig dock en bit ovanför jordytan då den beskriver en tidsepok, ett land och en tid som var speciell. Att bryta sig loss från konventionerna på det sätt som huvudpersonerna gör i ”På drift” känns inte lika revolutionerande i dag som det kanske var för 50-60 år sedan.
* * *
Kan fotboll säga något om vår samtid?
Kanske, kanske inte.
Mot bakgrund av min begränsade erfarenhet inom sportjournalistskrået kan jag säga att det finns få saker som är så svåra att beskriva i pågående tempus som just fotboll. Så fort en match är spelad eller en säsong är avverkad, så vet man också varför det hände och hur det hände.
Men att försöka definiera hur det står till i ett lag just nu, ja det är en näst intill omöjlig uppgift.
* * *
Det har gått sex år sedan Benfica senast vann den portugisiska ligan men nu verkar de vara på gång igen. Seriefinalen hemma mot Braga (seger 1-0) följdes i veckan upp av en 2-1-seger hemma mot Liverpool i Europa League. Ryan Babels handflata i ansiktet på en Benfica-back beseglade Liverpools öde i den matchen.
Främsta minnet? Det är den fem eller möjligen sex år gamle pojken som längst fram på räcket bakom ett mål grät hejdlöst när Cardozo pangade in straffen till 1-1. Min sambo fann detta oerhört fascinerande medan jag själv inte var det minsta förvånad; i samband med derbyt mot IFK hösten 2008 reagerade min då sjuårige son på exakt samma sätt när ”Eyo” gjorde matchens enda mål; han grät hejdlöst.
- Hoppas att det håller, pappa!
- Det hoppas jag med!
Och det gjorde det ju.
* * *
Inledde dagens arbetspass med att agera taxi.
Aram var sjuk, ja inte så sjuk att han inte kunde ta sig till Gaisgården (”Hatti” skjutsade) men det faktum att han legat nerbäddad i två dagar och fortfarande hade halsont gjorde att han fick åka hem.
På väg hem till Guldheden uttryckte han förståelse för beslutet men också en besvikelse över att inte kunna vara med.
- Jag ville verkligen vara med på träningen, förklarade Aram.
Han berättade vidare att hans tjej Kristina (eller heter hon Kristine?) varit på besök i Göteborg hela helgen, en tjej som han träffade för cirka sju månader (jo, han är så pass kär att han fortfarande räknar i antal månader) i samband med en semesterresa.
- Hon bodde i rummet bredvid men vi kände inte till den andre förrän det återstod tre dagar av semestern. Men då tillbringade vi all tid tillsammans. Vi var som ett frimärke på ett brev, sa Aram.
Vilket intryck han ger mig så här långt? En, som man säger på engelska, ”diamond geezer” som kommer att vara hur jobbig som helst för motståndarna ute på fotbollsplanen.
Att döma av reaktionerna internt i laget har Aram smält väl in.
Sådant har större betydelse än vad man kan tro.
* * *
Träningen i övrigt?
Tja, efter sedvanlig uppvärmning under Mattis ledning delades spelarna upp i två lag och det var ganska enkelt att lista ut vad som var en trolig startelva och vad som inte var det. Och ni som undrar vet säkert, efter att ha tagit del av innehållet på gais.se, var Björn i fortsättningen kommer att spela någonstans.
Därefter genomförde ”Kjelle” övningar med försvaret medan de övriga riktade in sig på avslut under Mattis och ”Alecs” ledning.
* * *
Lång dag i morgon.
Upp klockan halv sex, på Gaisgården senast halv sju, iväg senast halv tio, framme i Vällingby cirka fyra på eftermiddagen, match klockan sju och så hem vid tio på kvällen och hemma igen ramåt småtimmarna.
Men jag klagar än en gång inte – jag bara konstaterar fakta.
* * *
Tack för att ni läser!

Halleluja i en vecka

2010-03-31T16:36:00.001+02:00

- Jaha…då var det halleluja igen!
Stig Karlssons kommentar i samband med tisdagens frukost gick inte ta miste på.
Som engagerad i GAIS sedan mitten av 70-talet och sedan några år tillbaka ansvarig för att koordinera a-lagets verksamhet, så vet han vad det innebär när ett lag vinner respektive förlorar.
Eller som assisterande tränaren Kjell Pettersson uttryckte saken:
- Det är oerhört konstigt liv som man lever. Ena dagen är det himmel, andra dagen helvete.
Och just nu och i alla fall fram till tisdag i nästa vecka är det himmel och det som spelarna brukar säga ”en go vecka” med enbart positiv stämning.
Eller rättare sagt: ännu bättre stämning.
Allt detta för segern med 3-1 över AIK.
* * *
- Menar dom allvar med startelvan?
GAIS-fotografen Claes Hillen trodde att det var något fel när ”Böna” skulle inleda matchen som mittback.
Men det var inget skoj. När Calum rehabar, Berthagen spelar landskamper, Lundgren var avstängd och Lundén natten mellan lördag och söndag tillbringade mer tid på dasset än i sängen (typ), ja då var det helt plötsligt ont om folk i backlinjen.
* * *
Jag hörde inte presskonferensen i sin helhet men jag har sett den i efterhand.
Ytterst lite lämnar fältet fritt för tolkningar men nog får jag ändå intrycket av att AIK inte riktigt kunde 1) tänka sig ”Böna” som mittback (jag menar, var hittar du rörliga bilder och/eller matchrapporter om hans insatser?) och 2) Joel Johanssons snabbhet (14 inhopp i Elfsborg förra året säger mycket men inte allt).
AIK förra året var ett oerhört välorganiserat lag med flera individuellt skickliga spelare. I jämförelse med startelvan från i juli förra året (2-2) saknades i måndags kväll säkert halva startelvan och då tänker jag inte på en sådan som Eguren.
Men självfallet är det så att AIK har en helt annan position att försvara och de är ju laget som ska försöka ta sig till Champions League.
Men det är bara omgång 3 av 27. Mycket kan – och ska – hända.
* * *
Efter tre omgångar förra säsongen hade vi vunnit en match (5-1 mot Öis i premiären) men också förlorat hemmapremiären mot HIF (1-4) och TFF borta (0-3).
Tre pinnar och målskillnaden 6-8.
Nu har vi fyra pinnar och målskillnaden 3-4.
Bättre start? Siffrorna säger en sak. Men det är som sagt 27 omgångar kvar.
* * *
Fast jag visste att det skulle gå bra.
Sedan många år tillbaka brukar inledningen på veckan sätta trenden för den första dagen men också de kommande sex dagarna.
Jag pratar inte om ”givna” saker som att morgontidningen ska komma eller att mjölken till kaffet inte ska vara slut utan annat som man inte hade väntat sig.
Som att jag i bilen på väg ut från den inhägnade bilparkeringen slapp plocka fram nyckeln för att öppna grinden då en annan person precis var på väg in på parkeringen i sin bil.
- Aha, en sådan vecka. Då vinner vi i kväll!
* * *
Intressanta utländska gäster på plats.
Företrädare för tyska Hamburger SV samt holländska Twente och Groningen var på plats.
Vilken eller vilka spelare de ville studera närmare är inget som klubben efterfrågar.
Men OM de var här att titta på Wanderson, så fick de se en man som inte gjorde mål och som brände den gratischans som Maanoja gav ”Wander” MEN också en spelare som med sina passningar låg bakom samtliga tre mål.
* * *
Andra gäster på plats i måndags kväll: Håkan Hellström med familj.
Jag antar att han fick höra allsången på ”Gårdakvarnar och skit”.
* * *
För de utländska favoritlagen gick det riktigt bra i helgen.
Hann se Roma besegra Inter med 2-1 och nu är laget med på riktigt om att kunna vinna scudetton.
I Portugal vann Benfica seriefinalen mot Braga med uddamålet 1-0.
Och i Spanien går vi väl alla mer eller mindre och väntar på att ”el clasico” ska spelas.
Serien är ju sedan länge avgjord. Det blir ju antingen Barca eller Real.
* * *
När vi ändå är inne på utländsk fotboll bara måste jag få tipsa om en film: ”The damned united”.
Missade helt filmen när den gick upp på bio men hyrde den på DVD för några dagar sedan.
Vilken film! Och inte blir det sämre av att precis allt har hänt på riktigt.
Filmen om fotbollstränaren Brian Clough baserar sig på en bok om hans blott 44 dagar som manager för Leeds United och därmed historien om att efterträda Don Revie efter dennes 13 år på Elland Road.
Att säga att Clough hatade Revie är århundradets understatement.
Clough fullkomligt avskydde mannen och det för att Revie missade/glömde/vägrade skaka hand med Clough när hans Derby mötte Leeds i FA-cupen! Plus att Clough, som insisterade på att hans lag skulle spela snyggt, ogillade brutala lag. Som Leeds.
Scenen där han som nybliven Leeds-manager i ren frustration hugger sönder Revies skrivbord och eldar upp den på parkeringen utanför Elland Road är sanslös (dåvarande spelaren Johnny Giles menar dock att just detta aldrig har hänt).
* * *
Min favorit är ändå när Cloughs Derby mötte Revies Leeds 1972.
Derby ligger under med 0-1 i halvtid.
Cloughs medicin för att ändra detta resultat?
Storma in i omklädningsrummet med en flaska sprit!
Laget förtjänar en segerskål för den sämsta halvlek av perfekt skitfotboll han någonsin har bevittnat, går runt och häller ut samtligas tekoppar och fyller på med sprit, tokhånar spelarna (i synnerhet dyrköpet Colin Todd (”jag måste ju ha varit helt sjuk i huvudet som köpte dig!”), frågar om de verkligen vill att han ska få sparken som manager samt ställer ner flaskan mitt på omklädningsrummets golv med följande kommentar:
- Jag släpper inte ut er förrän ni har druckit upp flaskan!
På vägen ut säger hans assistent Peter Taylor:
- Du kan inte göra så, Brian…
- Just you fookin´watch me! svarar han på sin speciella nordöstengelska dialekt.
Därefter sitter han på sitt kontor under hela den andra halvleken.
Och Derby vänder och vinner med 2-1!
Kan inte riktigt se någon manager någonstans göra så här år 2010.
Men medge att det hade varit jävligt kul.
På något sätt.
* * *
Jo, förresten – en tränare har gjort något liknande.
Efter HBK:s miserabla start våren 2009 åkte laget till Kalmar.
Men i stället för att ha en matchgenomgång ritade tränaren Janne Andersson ”hänga gubben”.
HBK vann matchen med 1-0.
* * *
Filmen visar Cloughs oerhört komplexa person men också att Peter Taylor var den egentliga hjärnan bakom fotbollsframgångarna.
Taylor var den som kunde nosa upp spelarna. Tillsammans lotsade de Nottingham Forest till seger i division två, seger i division ett och så två triumfer i Europacupen 1979 och 1980.
Det var något som Revie, som misslyckades totalt som förbundskapten för England, enbart kunde drömma om.
Till slut fick alltså Clough sin revansch.
* * *
Som sagt, ni m-å-s-t-e se ”The damned united”!
Till och med den som inte intresserar sig alls för fotboll har en behållning av filmen.
* * *
Tack än en gång för att ni orkar läsa!

Nu åker slutspelsskägget

2010-03-26T20:29:00.000+01:00

Fotograf Hillén plåtade i förra veckan om samtliga spelare till det kommande matchprogrammet mot AIK. Han passade samtidigt på att föreviga kanslipersonalen och anmärkte på det han tyckte var ett ”slutspelsskägg”.
Har fortfarande slutspelsskägg men det åker av i helgen, för nu är matchprogrammet klart. De ursprungliga 64 sidorna växte dessutom till 68.
Hälften av arbetet behöver inte göras om igen och på den andra halvan ska bara det redaktionella uppdateras.
Skönt att bli av med den pucken.
* * *
Intervjuade ”Wander”. På svenska. Inga problem.
Han letar ibland efter vissa ord men med hjälp av lite turistspanska gör vi oss förstådda.
Han pratar svenska. Jag pratar i praktiken ingen portugisiska.
Däremot vet jag onyttiga ord. Som vad prutta heter på portugisiska.
Varför jag vet det? För att jag råkade vara i spelarnas omklädningsrum i samma stund som ”Wander” valde att lägga av en rökare. Jag var bara tvungen att fråga.
* * *
”Pratade” med AIK:s tränare Mikael Stahre i onsdags.
Jag skriver ”pratade” eftersom intervjun skedde via mejl.
Hans telefonnummer fanns inte med i den massmediaguide som delas ut till samtliga närvarande på den årliga upptaktsträffen.
Därför ringde jag AIK:s kommunikationschef Sophie Josephsson som gav mig numret men samtidigt upplyste mig om att det gick bra att mejla frågor.
Messade Stahre som lovade att svara men först efter kl.20.00.
Inga problem för min del. Jag skrev frågorna och han gjorde mitt jobb genom att svara på frågorna.
Helt OK.
* * *
Matchen på måndag är den första för AIK på den arena där de säkrade det allsvenska guldet 2009.
Jag undrade aningen försynt om han/de någonsin kan betrakta Gamla Ullevi som något annat än en lyckorarena?
Svaret?
”Det enda jag vet är att det kommer att vara på Gamla Ullevi som jag vann mitt första SM-guld med AIK”.
Han ska med andra ord vinna fler SM-guld. Och det med AIK.
Är inte det lite typiskt AIK att uttrycka sig på det sättet?
Och nej, jag är inte kritisk, bara glad över att någon har modet sticka ut.
Även om nu AIK bara vunnit SM-guld tre gånger sedan andra världskriget…
* * *
Träning på Gaisgården i dag men det var ett rejält manfall tidigare i veckan.
Något olämpligt i den match som ”avnjöts” efter bortamatchen i söndags mot Mjällby anses allmänt vara boven.
Bättre i dag.
* * *
Åkte med materialar-Åke till matchen. Tänkte äta innan match men det var inte lätt att hitta något ställe att käka på. Tvingades åka in till kommunens centralort Sölvesborg och där hittade vi Sölvesborgs Pizza och Restaurang.
Min son och jag delade på en pizza och vi fick betala en tia extra för detta. Helt OK för min del. Men det tyckte inte ägaren.
- Gaisare ska inte behöva betala extra, sa han och gav oss tillbaka tian.
Det visade sig att han var gaisare och tidigare hade bott i Göteborg!
På vägen ut hittade jag en svart spargris med texten ”Svarta pengar”.
I denna lade jag tillbaka tian med orden ”till semesterkassan, va?”
Han valde att vårda sina kunder och jag valde att visa min uppskattning.
Enkel matematik.
* * *
Har faktiskt aldrig varit i Mjällby tidigare. Kallt som fan men jag inbillar mig att det är rätt vackert om sommaren. Bara någon mil därifrån ligger Sweden Rock Festivals festivalplats och där har jag trampat runt i mer än tio år.
Kunde inte komma ifrån att det ändå var lite av en tidsresa. Ungefär så här såg allsvenskan ut typ kring 1983.
Berättade om min observation för Stenberg på GP och Orrenius på Expressen och den senare fyllde i med en skarpsinnig iakttagelse:
- På vägen hit mötte vi två flakmoppar!
Precis.
När såg man en flakmoppe senast?
* * *
Gaisaren på Restaurang Spisplattan i Vilhelmina har jag skrivit om tidigare.
Ringde mig häromdagen och skickade ett kvitto.
Längst ner står det numera alltid följande att läsa på Spisplattans alla kvitton; ”Välkommen åter Heja GAIS!”
* * *
På kanslimötet i dag fredags fick vi veta: GAIS lånar Aram Khalili från norska IK Start.
Vi fick veta att han skulle komma som på måndag och därför bestämdes det att vi skulle offentliggöra det först den dagen.
Vid lunchtid fick vi reda på att nyheten ”redan var ute i Norge”. På IK Starts hemsida stod det att Aram skulle lånas ut till GAIS.
I det läget måste vi ju förhålla oss till den nyheten, som vi alltså inte kunde styra över, och agera på bästa sätt.
Hade alla spelarna fått reda på detta? Ja, det hade de.
När det var gjort lade vi ut nyheten på vår hemsida och vi var först i Sverige. Borde ju inte vara så svårt men det kan vara svårare än vad man kan tro. Jag menar, det hade ju räckt med att någon svensk journalist hade råkat besöka hemsidan eller fått tips av en norsk kollega för att det skulle vara ute.
Så när några av er kanske tänker ”varför kan man inte få läsa allt först på hemsidan”? så är svaret att ”vi skulle ingenting hellre vilja – men ibland går det inte att styra”.
* * *
Där jag arbetade tidigare ingick det i rutinerna hos alla att ständigt varje dag kolla de officiella hemsidorna. Så enkelt är det inte alltid. Ibland måste man ”pigga” och ringa för att ”tipsa” om ”by the way – vi har en ny spelare”.
Känns ungefär som när dåvarande statsministern Carl Bildt skulle skicka regeringens absolut första e-mail till president Bush sr. En tjänsteman i Vita Huset printade ut mejlet och lämnade över till Bush!
Det har hänt mycket sedan dess men numera är flodvågen av information så enorm att den blir svår att överblicka.
* * *
Dopingkontrollanterna kom i dag. A-laget blev här och var som små skolpojkar i försöken att klämma fram några värdefulla droppar gul vätska för att kunna testa.
Träningspass var i dag väldigt lååångt.
Startade kl.10.00 med en 40 minuter lång genomgång av matchbilderna från GAIS-Mjällby. Därefter ett pass med mycket avslut och mycket anfallsspel. Klart omkring halv ett.
Själv tyckte jag att det såg ut att vara väldigt bra tempo och det verifierades av högerbacken Jonas Lundén.
- Det var ett bra pass! Väldigt intensivt.
Han såg trött ut i ansiktet men ögonen sa något i stil med ”fan, vad det här passet var bra”.
* * *
Har inte för vana att citera skolminister Jan Björklund men hans kommentarer om händelserna i Bjästa utanför Örnsköldsvik – har ni lyckats undgå det är det hög tid att släppa Facebook-andet och komma in i verkligheten – om den våldtagna tjejen som blev offret en gång till när ett helt samhälle ställde sig på våldtäktskillens sida ställer jag upp på.
De två från vuxenvärlden som borde ha intagit en moralisk hållning – kyrkan respektive skolan – svek tjejen kapitalt.
Det här svenska att ”komma överens” och ”försöka nå en samsyn” leder ibland ofelbart till att man missar allt vad etik och moral heter.
”Jag vill inte störa…!
Jo, det måste man ibland.
”Det är synd om pojken…”
”…men det är inte han som är offret”.
Hur svårt kan det vara?
* * *
Och när vi ändå är inne på rätt eller fel, så har ni heller kanske inte undgått att se debatten kring AIK-fansens stormning av Rögles bås i hockeyallsvenskan.
Orsaken var att en målgörande skåning demonstrativt hyssjade AIK-publiken.
Som blev komplett skogstokig.
”Löjligt” och ”barnsligt” kanske en och annan kan tycka MEN tävlingskommitténs ordförande Mikael Lundström säger i dag, mindre än 24 timmar efter matchen, att spelare ska få uttrycka glädje vid mål men att man inte ska visa provocerande gester ”eftersom det tyvärr kan vara en utlösande faktor” till det som hände på Hovet.
Jag kan bara hålla med. Jag menar, vVarför inte åka bort och fira med de egna fansen i stället för att håna det andra laget?
OCH det finns faktiskt en pendang till fotbollen. Från och med det här året kan domare utdela gula kort till spelare som gör sig skyldiga till ”uppvigling” genom att provocera publik.
Några av er kanske kommer ihåg Mervan Celiks rörelser med armarna när Öis-fansen verbalt gick hårt åt honom i träningsmatchen tidigare den här månaden.
Helt fel agerande av Mervan och det fick han också veta när laget hade genomgång av matchbilderna.
- Det där kan leda till gult kort, förklarade ”Alec”.
Så nästa gång en spelare slänger käft med åskådare, räcker långfinger åt fans eller kupar ena örat för att ”tysta” motståndarnas publik så gör man sig alltså skyldig till ett regelbrott.
Ska bli intressant att se hur den regeln egentligen kommer att efterlevas under den här säsongen. Finns det risk för ”Djurfarmen”?
* * *
Tack för att ni läser och vi hörs igen. Snart. Kanske redan på söndag.

Reubens tårar och "Wanders" kusin

2010-03-20T16:41:00.000+01:00

Oj då – nästan en månad sedan förra blogginlägget.
Då finns det mycket att berätta.
Men vi tar det i kronologisk ordning – från måndag och fram tills i dag.
* * *
På presskonferensen efter GAIS-Malmö i måndags berättade ”Alec” att Reuben var jätteledsen över sin utvisning och att ghananen ansåg sig ha ”svikit” laget.
Alec hittade inte på.
När Reuben gick in till omklädningsrummet efter sin utvisning så passerade han moloken förbi oss alla i spelartunneln. Efter någon minut frågade biljettansvarige Gunnebo:
- Är det någon som följer med honom in?
En hastig promenad genom korridoren till GAIS omklädningsrum visade att Reuben satt för sig själv. Och storgrät. Spong, som satt i den andra änden av omklädningsrummet tillsammans med utbytte ”Eyo” och materialar-Åke och tittade på TV, tröstade en stund, men det var Reuben som på egen hand skulle ta sig igenom allt.
Har aldrig sett en mer ledsen spelare än han. Utvisningen tog honom hårt.
* * *
- Men han puttade ju honom!
Tillsammans med Peter från Cybergymnasiet – den skola vars ungdomar hjälper GAIS med GAIS Klubb-TV – tittade vi på sammandraget från matchen.
Nog får han en knuff i ryggen och även om den kanske inte var så hård, så kanske just den knuffen räckte för att få Reuben ur balans. Eller?
Jag väljer att citera Reuben.
- Varför skulle jag falla med tre motspelare f-r-a-m-f-ö-r mig?
* * *
- Den tog ju på läppen!
- Nej, nej…
- Men den tog på läppen, jag lovar!!
Daniel Andersson i MFF var inte glad åt domare Martin Hansson för den straff som GAIS fick efter att bollen tagit på händerna. Han gav också uttryck för det när spelarna gick ut till den andra halvleken.
Straff eller inte. Tja, ”Böna” viftade onekligen med armarna i ett tidigare läge och ”Wanders” straff går alltid att diskutera. Samtidigt var det en och annan gaisare som nog trodde att GAIS fick straff för att ”Wander” vältes över ända.
Straffsekvenserna vevades fram och tillbaka och slutsatsen i ”Fotbollskväll” var straff (”Böna”) och inte straff (”Wander”).
OK.
Men.
När ska den här sortens debatt egentligen ta slut?!
Till skillnad från de amerikanska proffsligorna använder vi inom svensk fotboll fortfarande inga reprisbilder för att på plats och där och då kunna korrigera eventuella fel.
Vi får helt enkelt förlita oss på att en levande människa ska hinna göra en b-e-d-ö-m-n-i-n-g – jag accentuerar just ordet bedömning – av det han ser respektive inte ser.
Och då såg inte Hansson en straff, han såg något som han bedömde var en straff – titta på reprisbilderna var på planen han befann sig just då – och han bedömde att Reuben försökte filma.
Med utgångspunkt från detta fattade han beslut.
Så.
Antingen låter vi domarna sköta sitt uppdrag som går ut på bedömningar i 90 minuter ELLER så arbetar den eller de som fortfarande tycker det är meningsfullt att diskutera om och kring straffar för ett helt annat system.
Och då kanske vi kan ägna oss åt annat.
Som att det ”bara” var sju avslut på mål i GAIS-Malmö.
Eller hur ”Wander” kunde missa sin straff.
* * *
Läste på SVT:s text-tv om matchen att ”Wander” hade slagit straffen på ett ”nonchalant” sätt.
Nonchalant?
Han slå ju så gott som alltid straffarna på det sättet det vill säga med avbrutna ansatser!
Dessutom: han slår aldrig straffarna på samma sätt.
Förra året missade han inte en enda. Ja, straffen mot Kalmar borta räddade Wastå men ”Wander” slog in returen.
Man kanske inte ska begära att alla som bevakar GAIS ska ha råkoll på hur ”Wander” slår straffar…men då kanske man ska försöka undvika att dra slutsatser som inte är underbyggda?
* * *
Jag trodde vi betade av frågan på den presskonferens som GAIS hade efter att ”Wander” inte flyttade till Holland, men den dök upp igen i måndags kväll som en trött och unken vandringssägen: ”Wander” är inte i form på grund av uteblivet proffskontrakt och därför saknades skärpan.
”Alec” tände till på måndagens presskonferens och menade att det här tjafset måste få ett slut någon gång.
Jag förstår honom.
Ska ”Wander” komma iväg till sommaren, så måste han ju vara m-i-n-s-t lika bra under våren som i höstas. Om inte bättre.
HBK hade 13 avslut i 0-0-matchen hemma mot Trelleborgs FF men det är ingen som undrar över skärpan hos Michael Görlitz och Emir Kujovic eller funderar på om de är besvikna med tanke på att spelarna hade anbud från Hannover 96 respektive Celtic men där HBK tyckte att buden var på tok för låga (drygt fem miljoner per spelare).
varför ska ”Wander” behandlas annorlunda?
* * *
Träffade ”JP” på Valands hållplats i fredags eftermiddag. Han hade precis kört ett extra pass tillsammans med några i GAIS talanggrupp och under ledning av assisterande tränaren Kjell Pettersson.
- Hur det går? Hur bra som helst! berättade ”JP” som fyrade av ett brett leende.
Som bekant har ”Kjelle” ett övergripande ansvar för den individuella träningen i GAIS och det är något som sakta men säkert men också snabbare än vad man tror börjar sätta sig hos spelarna.
”JP” berättade om hur små, små korrigeringar var tillräckligt för att var och en av spelarna ska börja göra ännu mer rätt på planen.
”Kjelle” är som person ingen som per automatik tar plats i en större grupp, men som tränare behöver han inte direkt höja rösten för att få total uppmärksamhet.
På samma sätt som spelarna på ”Rolles” tid inte direkt ”tjafsade” om försvarsspel med någon som tagit VM-brons är det ingen som ifrågasätter en man som har vunnit Uefacupen.
* * *
En hel del på plats på Valhallas läktare i dag varav en gladde ”Wander”.
- Det är hans kusin, berättade ”Speedy”.
Tack vare de pengar som Gårdakvarnen samlade in i förra månaden har det blivit möjligt att flyga över en släkting från Brasilien, men det blev alltså inte ”Wanders” bror utan hans kusin.
- Fast för ”Wander” verkar det inte ha så stor betydelse, sa ”Speedy”.
* * *
Jag kan inte gå ed på det men jag är ganska säker på att det inte var någon närvarande från massmedia på dagens träning.
Då hade man kunnat se den ”svarta” elvan ställas upp mot de med orangevästar i det så kallade stora spelet.
- Men det är inte säkert att det här är startelvan, sa ”Alec”.
Men så här ser det ut 2010: massmedia kan/vill inte närvara på alla träningar och i synnerhet inte den sista innan match (såvida inte det är fråga om en viktig eller avgörande match).
Ingen på plats i kombination med att allsvenska tränare allt som oftast är ovilliga att släppa startelvor alternativt inte vill föra ett resonemang kring en preliminär startleva gör att det ofta kan bli helt fel.
Hur väljer man att tackla detta? Genom att 1) inte närvara alls på sista träningen inför match och 2) låta bli att ens försöka spekulera på nätet eller i pappret eftersom det kan bli fel!
Kvar blir läsare som inte får det där som personlig närvaro ändå kan och bör ge; det är till exempel alltid roligare att läsa en skribent på plats än någon som har tittat på TV.
* * *
Det är skillnad på kunskap och bildning.
Att läsa sig till allt som finns att läsa om exempelvis Benfica och Marseille, som möttes i Uefacupen i torsdags, är lätt. Vem som helst kan framstå som initierad. Till och med jag (som ändå håller på Benfica).
Men för att kunna komma med mer insiktsfulla slutsatser krävs det en längre tid av bevakande på riktigt nära håll och att faktiskt vara på plats för att kunna plocka upp den kunskap som inte går att läsa sig till.
Då hade vi i GAIS kanske sluppit fortsatta frågor om ”Wander” är glad eller inte när han på tio av tio träningar (be)visar att han är en glad skit.
* * *
För närvarande premieras dock inte den här närvarande och därmed initierade journalistiken.
Det är lättare att få genomslag på en fotbollssajt där de skrivande är bra på att dammsuga nätet på nyheter och stories men där få eller ingen närvarar på träningar (men ändå vill ha koll på startelvor), där få eller ingen ser träningsmatcher (men där alla ändå ska tippa en allsvenska från plats ett och nedåt) och där en förening anses ha problem efter att ha gått med förlust (när de föregående s-j-u åren har visat plus).
Pratade länge kring detta med Dime för några dagar sedan. Han var långtifrån förtjust i fotbollssajternas allt annat än underbyggda frågor där det mer framstod som att de intervjuade skulle göra intervjuarnas arbete än det omvända.
Visar den som ställer ingen större respekt genom att slarva fram frågor och/eller inte göra sin hemläxa och läsa på, så vinner man inte heller särskilt mycket i respekt. Ett underbyggt arbete blir det oftast bättre men väldigt sällan sämre.
Men som sagt – den sortens skrivande premieras inte just nu.
* * *
I morgon söndag blir det en lång dag. Upp klockan sex, avresa från Gaisgården 07.30, match kl.15.00 och så hemma igen kanske vid 21-tiden – i bästa fall.
Men det kan vara värt precis allt om man reser hem med tre poäng.
* * *
Tack för att ni läser!

Skotträning på Gaisgården

2010-02-22T17:25:00.000+01:00

A-laget är på väg hem från Cypern men det blev ändå tidig skotträning på Gaisgården.
Fick bokstavligt talat skotta fram en parkeringsplats för bilen för att den inte den skulle stå i vägen för övrig trafik. Gunnebo gjorde det enklare för sig. Han tog bara sats och körde på.
Strax innan nio kom en man med en traktor från Delsjöns golfklubb och skottade parkeringen plus att en större traktor i skrivande stund fixar undan snön på konstgräsplanen. För vilken gång i ordningen vet jag inte men den senaste tiden känns det som att det har varit en gång om dagen.
Flera av spelarnas bilar har stått på parkeringen sedan a-laget åkte till Cypern. För säkerhets skull gjordes en extra handgriplig insats för att få bort snön kring bilarna. Inte så kul kanske att mitt i natten och efter en lång hemresa behöva gräva fram sin bil.
* * *
Mycket arbete med en gång.
För egen del uppdateringar på hemsidan, faktagranskning av uppgifter till en guide som ger fotbollförbundet ger ut samt tillverkning av en annons till årsmötet om en vecka. Och tusen och en andra saker. Och då pratar vi bara om den första timmen.
* * *
Förbundets infochef Jonas Nystedt skickade ut mejl om att det nu var över 200 anmälda till den årliga allsvenska upptaktsträffen som i år genomförs i ”Alec”-land det vill säga Örebro och dessutom på den internationella kvinnodagen måndagen den 8 mars.
Dock saknade han anmälningar från flera klubbar. Vi var dock inte en av dem; anmälningarna skickades in för två veckor sedan.
Han berättade vidare att TV4 (via Fotbollskanalen) samt Sveriges Television, Aftonbladet och Svenska Fotbollförbundet ska direktsända träffen. Samtal pågår med Expressen och Nerikes Allehanda.
Riktigt vad som menas med direktsändning vet jag inte. Av egen erfarenhet vet jag att dagarna kan bli lååånga och att direktsända hela dagen känns inte som plan A.
Antagligen är det fråga om att vissa delar av dagen som skickas direkt ut i etern.
* * *
För en gångs skull lägger förbundet stor tonvikt vid träffen. Man poängterar att media på grund av det pågående OS inte haft tid och/eller resurser att lägga på att åka runt och göra förhandssaker på samma sätt som tidigare år.
Uppmaningen är därför än en gång att klubbarna ska ta med så många spelare som möjligt för att förgylla tillvaron.
* * *
…och när två hjullastare precis avslutat arbetet med att skotta undan snön från planen och ytterligare byggt på de vallar som nu är cirka sju meter höga (jag skojar fan inte!), så börjar det snöa igen.
Snö, is och kyla sedan strax innan jul. När var det så senast?
* * *
Blickar precis ut på Gaisgårdens konstgräs där ett av de elitförberedande lagen tränar. I elljuset och med snövallarna runt omkring skulle man kunna tro att det var en bandyträning på gång, men det är det inte. Det är tre veckor kvar till den allsvenska premiären.
* * *
Såg att ”Ekwall & Lundh” letade efter gäster till sitt program i ”Fotbollskanalen”. Allt handlar ju naturligtvis om att få massor av klick till hemsidan och som ett sätt att visa för ägare och annonsörer att ”kolla så uppskattat det vi gör är bland människor.”
Därför tyckte jag att det kunde vara en rolig idé att hetsa en smula.
Därför lade jag upp en nyhet på hemsidan.
Själv kommer jag ihåg ”Fotbollskväll” för nio år sedan då SVT:s sportredaktion mejlbombades av grönsvarta som önskade…nej, k-r-ä-v-d-e att få se Ivan Ottordahls jätteskott hemma i 4-1-segern mot Sylvia i repris. Och SVT visade också målet.
Och om nu herrar Ekwall och/eller Lundh till äventyrs skulle läsa detta och fundera två sekunder på hur omständigt det skulle vara att intervjua ”Wander” på annat språk än svenska, engelska eller portugisiska eller hur man transporterar honom till Stockholm, så säger jaga bara så här: vänd på resonemanget!
GAIS förfogar trots allt över en studio i HD-kvalitet plus att vi har många som kan portugisiska.
* * *
Så vad kan du göra för GAIS?
Enkelt.
Bli medlem i den vackraste av föreningar.
Försäkra dig om ett årskort.
Det räcker faktiskt ganska långt.
* * *
Fortsatt tack för att ni läser!

"Semester" i min igloo

2010-02-21T19:25:00.000+01:00

- Du kunde inte hålla dig?!
Inget ”tjena”.
Eller ”hallå där”.
Eller kanske ett mer formellt ”god förmiddag”.
Bara:
- Du kunde inte hålla dig?!
Men jag kan förstå ”Alec”. I frånvaro av närvaro på Cypern har telefonkontakten varit rätt tät den här veckan med uppdateringar om allt från träningslägret samt allt som behöver sägas inför de två träningsmatcherna mot Legia och Pyunik.
I fredags utlovades inga fler samtal till honom förrän tidigast på söndag förmiddag.
Det ”löftet” höll i inte ens 24 timmar.
* * *
Förklaringen?
Snö!
Mycket snö.
Det som föll i fredags och det som fortsatte att falla under lördagen gjorde att alla ansatser att över huvudtaget bege sig ut i den kalla verkligheten undanröjdes snabbare än snösvängen hann ut.
- Tror du att det där är kramsnö? frågade sambon i lördags morse när vi tittade ut.
- Ja, det är det kramsnö. Vi står här inne och kramas och tittar på snön därute. Med andra ord: kramsnö!
Tyckte att det var ganska fyndigt.
Eller så är det bara så där ”På spåret”-jobbigt…
* **
Så när all tvätt tvättats och allt som kan städas har städats och all mat som kan lagas har lagats finns det fortfarande en massa tid över. Därför blev det arbete även under lördagen.
Som jag skrev tidigare: problemet med att kunna ta med sig jobbet hem är att man inte riktigt är ledig. Såvida man inte väljer att gömma nalle och laptop.
Svårt när det finns konkreta saker att berätta om.
* * *
Att prata med ”Alec” har dock varit en fröjd den här veckan.
Inte för att det inte brukar vara det men de senaste veckornas pusslande med träningar på mer eller mindre bra planer fulla av is och snö har gjort vardagen jobbigare för tränartrojkan. Allt det förbyttes i en hast mot perfekta gräsplaner och 25 graders värme.
Ställde frågan tidigare i dag om hur träningslägret har varit, men ”glömde” att ta upp det i texten på hemsidan.
Så här kommer svaret.
- Träningslägret har varit kanon. Det har inte funnits något att klaga på, svarade ”Alec” på frågan om hur en vecka på Cypern egentligen har gestaltat sig.
Därför har han också låtit lättad och nöjd.
* * *
Så vad tror/tycker/anser/menar ni om träningsmatchandet så här långt?
Visst finns det en tendens bland grönsvarta att negga i all oändlighet men jag tillhör skaran av människor som alltid försöker hitta positiva saker.
Av fem spelade kamper har vi ”bara” fått stryk i en och det var uddamålet 0-1 mot Lilleström. Och det var ju första gången som GAIS spelade på en fullstor plan mot ett LSK som då spelade sin tredje träningsmatch.
I övrigt har vi kryssat men alla som såg bortamatchen mot J-Södra vet att det fanns möjligheter att göra fler mål än ett.
Vi har släppt in fem mål på fem matcher eller omräknat 450 minuter fotboll.
Försvaret funkar och anfallet börjar lossna.
Det ser allt bättre ut.
Och så gör de som ska göra mål just mål!
* * *
Självfallet blev det en hel del fotboll under min/vår självvalda iglootillvaro.
I fredags orkade inte mitt tyska favoritlag Borussia Mönchengladbach hålla undan för Hoffenheim som hämtade upp underläge 0-2 till 2-2. Gladbachs matchröjor – vita med en grönsvart rand till vänster (höger framifrån sett) - är snygg (ett framtida alternativ för GAIS?) plus att det minner om hur tröjorna såg ut tidigt 70-tal och då spelare som Günther Netzer dominerade.
I lördags hann jag med såväl Nottingham-Middlesbrough som Genoa-Udinese.
Säga vad man vill om Forest men de har faktiskt vunnit Europacupen/Champions League två gånger och är fortfarande den klubb som kommer från den befolkningsmässigt minsta staden som tagit hem denna trofé.
Om detta stycke fakta känns märkligt, så är det ju än märkligare att Middlesbrough faktiskt var i final i Uefacupen mot spanska Sevilla i Eindhoven för bara fyra år sedan (storstryk med 0-4)!
Forest vann 1-0 och verkar vara på väg mot Premier League igen.
Och Genoa vann hemma mot ett Udinese i mental obalans med 3-0. På den absolut första TV-bilden från arenan syntes de liguriska bergen i bakgrunden och mina sinnen tokrusade tillbaka till staden Genua och området Liguren som är en av de vackraste områdena och för många svenskar mest okända i hela Italien.
Och i dag söndag återhämtade sig Roma snabbt från förlusten i veckan borta mot Panathinaikos genom att hemma vinna mot Catania med uddamålet 1-0.
Och i skrivande stund rullar Bremen-Leverkusen. Känns udda dock att höra en match från den tyska Bundesligan kommenterad av en – engelsktalande.
* * *
Bremen har föresten udda tröjreklam i form av en mening: ”So geht Bank heute”. Tyska Citibank byter namn till Targobank och det sker faktiskt i morgon måndag. Därför denna reklam.
* * *
I morgon måndag är det faktiskt ”bara” tre veckor kvar till GAIS premiär hemma mot Malmö FF och på GAIS kansli finns det hur mycket som helst att göra.
Men där ute lever allsvenskan fortfarande i en sorts medieskugga från OS (med all rätt) och det fram tills nästa helg då OS avslutas. Därefter ska ”alla” tokskriva om allsvenskan som ju i år startar rekordtidigt.
Men media sitter inte på arslet. Har de senaste dagarna fått massor av mejl från fotografer och journalister som vill göra olika förhandsgrejer. Det börjar röra på sig även här.
* * *
Apropå media: förra året firade konsumentjournalistiken inom fotbollen stora triumfer med den uppmärksammade biljettbojkotten i samband med vårderbyt.
Om en knapp vecka släpper vi singelbiljetterna till fem av vårens sju hemmamatcher plus att årskorten fortsätter att sälja på.
Kanske läge för aningen mer rejäl konsumentjournalistik i form av jämförelser av ALLA priser och årskort inför 2010? Så uttrycktes det i ett mejl till media.
Ännu så länge ingen respons med undantag för en person på en dagstidning som i ett telefonsamtal spontant svarade att ”jo, jag läste ditt mejl och vi kommer att göra något”.
De övriga? Nja, visserligen har en före detta kollega till mig en gång lärt mig att vara konspiratorisk ”för då är man sanningen närmast” men jag väljer att inte vara det denna gång.
Inte än i alla fall.
* * *
Ett hedersomnämnande måste gå till GAIS lagläkare Crister Swenson. Det är han som har messat om och kring matcherna på Cypern och som även skickat bilder. En sann hjälte.
När han i ett mess skrev att vi spelade i svarta shorts, så var jag tvungen att ta med det i en text på hemsidan just för att jag visste hur reaktionen skulle bli på diverse klotterplank: fortsatt debatt om det ska vara vita eller svarta shorts.
* * *
Så vad kan just du/ni göra just nu för GAIS?
Enkelt.
Lös medlemskap.
Köp årskort.
Planera för vilka matcher du vill se i vår.
Det kommer vi ganska långt med.
* * *
Som Dregen skulle ha uttryckt saken och med mitt tillägg: tack som fan för att ni läser!

I väntan på att snön ska försvinna...

2010-02-19T16:20:00.000+01:00

I torsdags föll en ganska tung men samtidigt viktig börda från axlarna: verksamhetsberättelsen för säsongen 2009.
Som bekant är det en sammanfattning i framför allt ord och förhoppningsvis även bilder om olika aspekter av föreningen.
För varje år ska det ju bli lite bättre och förhoppningsvis är 2009 års bättre än 2008 års. Eller vad sägs om att gå från 0 bilder förra året till 34 p-l-u-s tre grafikbilder i år?!
Säger naturligtvis ingenting om det egentliga innehållet men det ger er kanske en liten indikation på att målsättningen i år var högre än förra året. Börjar så smått fundera på hur nästa års sammanfattning ska se ut…
* * *
För er som undrar: GAIS ordinarie årsmöte avhålls måndagen den 1 mars kl.19.00 på det gamla vanliga stället det vill säga Folkets Hus vid Järntorget i Göteborg.
Faktum var att vi skickade ut kallelsen till samtliga medlemmar redan i slutet av november förra året och det samtidigt som vi skickade inbetalningskorten för medlemsavgiften.
Ja, vi var ute i extremt god tid men det handlade också om att spara pengar för portokostnaderna. I stället för att skicka ut två saker vid två tillfällen gjorde vi det samtidigt. Om jag inte minns helt fel sparade vi i runda slängar 20 000 kronor på att göra så.
* * *
Peter är den person på vårt tryckeri Prinfo Linderoths som har för vana att ta emot diverse trycksaker och då inte minst matchprogrammen. När jag sökte honom i torsdags för att berätta när ungefär verksamhetsberättelsen förväntades anlända fick jag av växeln reda på att han hade sovmorgon.
- Han satt upp och kollade på ishockey i natt!
Mitt intryck av vårt tryckeri förstärks ytterligare det vill säga att det är en väldigt mänsklig arbetsplats. ”Klart du kan komma in senare därför att du vill se ishockey – och vi behöver inte heller förklara hur du ska arbeta den dagen.”
För egen del gick färden från Gaisgården via tryckeriet på Hisingen (man ser faktiskt Häckens anläggning Gothia Park Academy, alla som har varit där är oerhört imponerade) och hem till Majorna. Men arbetsdagen tog inte slut för det.
Svarade på samt skickade en del mejl plus att jag lade upp GAIS startelva mot Legia Warszawa och berättade att ungdomarna Sandeep Mankoo och Niklas Olsson blivit uttagna till ett landslagsläger.
Inväntade rapporter från Cypern och fick massor av mess från Crister Swenson. Han är en av GAIS två läkare och den som den här veckan är på plats på Cypern.
”Solsken vindstilla 23 gr. Legia i svart-vitt. 2 polska fotografer 2 polacker som direktrefererar via tel. Polackerna fysiska bollsäkra börjat bäst med 3 halvfarliga chanser 5 hörnor 15 min”.
Det jag egentligen vill ha sagt med detta är att många, däribland undertecknad, har en möjlighet att bedriva sitt arbete på andra platser än en traditionell arbetsplats det vill säga ett specificerat utrymme.
Samtidigt är det en fara. Man tenderar att ta med sig jobbet överallt och hela tiden. En grävmaskinist kan ju inte riktigt ta med sig sitt arbetsredskap hem, om man säger så. Mina huvudsakliga arbetsredskap är en mobiltelefon och min laptop. Med dessa kan jag vara i tjänst i princip var som helst och när som helst.
På söndag behöver jag därför inte ta mig upp till Gaisgården för att skriva om GAIS-Pyunik. Jag kan sitta hemma.
Men jag undrar följande: hur gick det egentligen till för bara 15 år sedan när fans skulle få reda på hur det hade gått i exempelvis en träningsmatch med sitt favoritlag? Fick de hoppas på att en kompis ringde hem? Eller fick de förlita sig på att den lokala papperstidningen dagen efter?
* * *
I onsdags kväll var jag dock inte i tjänst.
På Trädgårn uppträdde nämligen The Swell Season inför en för ovanligheten (för att vara Trädgårdn, alltså) sittande publik. Gruppen är, som några av er säkert känner till, sångaren och gitarristen i The Frames – Glen Hansard – som för några år sedan och under knappt tre veckor skrev och spelade in en knippe låtar tillsammans med den tjeckiska sångerskan och pianisten Marketa Irglova. Och sedan glömde bort att han hade gjort det.
Tills musiken hamnade i filmen ”Once” som fick stor uppmärksamhet världen över. För ganska exakt två år sedan gick den upp på biograferna i Sverige och blandningen av musik, kärlek och Irland gick hem.
Sambon och jag såg The Swell Season inför en minst sagt hänförd publik på Stenhammarsalen i november 2008 – lätt ett av de tio bästa gig jag sett (och då har jag ändå sett en hel del) – men onsdagens konsert kändes inte lika omedelbar.
Låtarna på senaste och andra plattan ”Strict joy” handlar bland annat om Glens och Marketas uppbrott – de var ett par under en tid – och då är ju inte tonen i musiken särskilt uppåt eller lustfylld utan snarare eftertänksam, mörk och ”mollig”.
Sambon menade att det är förklaringen till vår gemensamma känsla från den här kvällen. Och så kanske det måste vara för livet är ju inte alltid en schlager.
* * *
Förutom musiken pratar Glen gärna och mycket och har nästan alltid något vettigt eller tänkvärt att framföra.
Berättelsen om träffen i en hiss i Chicago med en äldre kvinna vars son dog ”den där dagen i september 2001” var rörande att höra liksom Glens sentens (som säkert är lånad från någon annan) om människors ansikten:
- From the age of 0 until 25 you have the face you were born with. From the age of 25 until 55 you have the face you earn. From the age of 55 until you die you have the face you deserve.
* * *
Den något lyxigare digipackutgåvan av “Strict joy” är för övrigt väldigt “matig”: två CD-skivor plus en timslång konsert på DVD. Klart värd alla kronor.
* * *
Konserten gjorde att det inte blev någon direktsänd fotboll för min del i onsdags. I valet och kvalet mellan Bayern-L a Viola och Porto-Arsenal hade jag nog ändå valt den som blev mest omdiskuterad det vill säga Porto-Arsenal.
Särskilt förvånad blev jag ju inte. Inte för att domartrion var svensk utan för att Arsene Wenger i sedvanlig ordning kritiserar just domartrion så fort hans lag har fått stryk.
Det talas i tid och otid om att fotbollens företrädare ska uppträda med respekt gentemot allt och alla, men är det inte dags snart att verkligen omsätta detta i praktisk handling?
Jag menar, förutom diverse managers kritik i Champions League har vi ju det tröttsamma ofoget med spelare som viftar efter kort eller spelare som slår ut med armarna eller spelare som omringar en domare efter en avblåsning de inte gillar.
Det finns länder (läs: USA) som har en strikt syn på sådant uppträdande och därför utdömer höga böter. Riktigt varför fotbollen inte går den här vägen förstår jag inte.
* * *
Hann i tisdags kväll se Milan-Manchester United. Matchens mål tillhörde inte den vinnande sidan; Clarence Seedorfs klack var dock en delikatess.
Kan inte tänka mig att Man U tappar detta.
Förresten: såg ni den utskällning som Sir Alex gav stackars Johnny Evans?
* * *
Beckhams ”skägg”. Någon mer än jag som tycker att han påminner en del om Ralf Gyllenhammar i Mustasch?
* * *
Diverse bloggare och krönikörer påstår samma sak: antalet människor som tittade på Milan-Man U i Viasat Sport-kanalen var färre än 10 000! OS dominerar stort…
* * *
Efter torsdagens arbete hade jag änna sett fram emot att få se en bra fotbollsmatch på TV. Det handlade ju inte bara om Champions League utan också om Europa League med flera intressanta uppgörelser.
Ajax-Juventus följt av HSV-PSV kändes ju inte helt fel. Fast jag hade hellre sett Panathinaikos ta sig an mina favoriter Roma än se holländska lag ta stryk.
* * *
Apropå Holland fick jag häromdagen det senaste numret av When Saturday Comes. Vänstersidan på det sista uppslaget brukar ägnas alltid åt att gå igenom en tabell från ett land. Den här gången föll valet på just den holländska ligan säsongen 1970-71.
Betraktelserna är ofta intressanta just för att de kan betrakta det ur ett historiskt perspektiv. Och perioden från 1970 och fram till 1978 var ju intressant för holländsk fotboll. Förutom att landslaget tog sig till två VM-finaler i rad, så tog holländska klubblag sig fram till inte mindre än åtta finaler i någon europeisk cup och vann sex av dessa.
Dessutom var intresset i Holland för klubblagen betydligt större än för landslaget. Det här ändrades först när Rinus Michels tog över landslaget 1974 efter en tid i FC Barcelona.
* * *
Snön.
Vi börjar kunna det nu.
Sluta.
* * *
Kunde dock inte låta bli att skicka en bild på en insnöad bil på Gaisgårdens parkering till GAIS läkare Crister Wenson och det mest för att de alla ska veta hur bra de har det just nu på Cypern.
Crister var förresten den som hjälpte mig med täta mess om GAIS-Legia plus har sett till att skicka bilder. Därför riktar jag här och nu ett tack för all den hjälpen. Det är nästan som att själv vara på plats.
* * *
Tack för att ni läser och vi hörs snart!

"Wander" vill byta nummer

2010-02-11T22:51:00.001+01:00

Den uppmärksamme såg det säkert på inslaget i GAIS Klubb-TV det vill säga att ”Wander” bar tröja nummer 10 i samband med lagfotograferingen.
Samtidigt kunde det på gais.se konstateras att ”Wander” har tröja nummer 25.
Vilket gäller?
Svar: både och.
”Wander” har tröja nmmer 25 nu MEN han har framfört önskemål om att få byta till nummer 10 det vill säga Daniel Morais Reis tidigare nummer och som har varit ledigt sedan i somras.
Just nu fattas det nummer 25 eftersom sponsorer enligt avtal har rätt till hans matchtröja men om ”Wander” spelar på lördag, så kommer han att spela i nummer 10.
Vi får se vad som händer.
* * *
Sprang på ”Pärlan” i all hast i samband med lagfotograferingen. Visserligen har det gått en och en halv månad sedan han flyttade till den andra randiga klubben, men att få se honom i just de färgerna kändes både ovanligt och underligt.
Spontant tyckte jag också att han såg smalare ut i de färgerna än i grönsvart. Prövade min teori med några spelare och ledare och ungefär hälften nappadepå mitt förslag.
Det kan vara ungefär samma fenomen med ”Pärlan” som i ishockey det vill säga att spelare i mörka matchtröjor ser större ut än dito i ljusa.
För övrigt mådde ”Pärlan” bra; han hade ju sitt första mål för sin nya klubb i 3-3-matchen mot Qviding.
* * *
”Gujji” var med på lagfotot men lånas – kanske – ut till Öster i superettan.
Det blev klart i torsdags eftermiddag/kväll att han ska provspela med Öster och det tog inte många timmar förrän ryktet, som gick via diverse klotterplank av rödblå och grönsvart karaktär, nådde fram till massmedia. Det går snabbt numera i den digitala världen.
* * *
Hoppas att ni gillade inslaget i GAIS Klubb-TV med Pelle på Idrottsfoto och givetvis vår kapten.
Med Lundgren blir det dock aldrig tråkigt för han har talets gåva och kan vara spirituell i samma stund som det kan vara allvar.
* * *
Lundgren är för övrigt föremål för en större intervju i en större dagstidning. ”Ingången” för intervjun lät riktigt intressant och summerar Lundgren som fotbollsspelare och säkert också människa. Vad det är för ingång? Nej, ni får läsa det först.
* * *
Över huvudtaget har massmedia så smått börjat komma igång med förhandsgrejer inför den allsvenska starten som för GAIS del ju bara är 32 dagar bort!
En del intervjuer ska göras innan laget på måndag åker iväg på träningslägret på Cypern och åtskilligt ska göras efteråt. Och även om jag inte vill måla fan på väggen, så kanske allsvensk fotboll hamnar i en sorts medieskugga den här säsongen och det av tre skäl:
1) OS startar och avslutas lagom till månadsskiftet.
2) Elitserien i ishockey avslutas lördagen den 13 mars det vill säga samma dag som allsvenskan ska dra igång och den dagen blir det klart vilka lag som går till slutspel – med allt vad det innebär av höjd temperatur inför ett stundande slitspel – och vilka som missar respektive får kvala.
3) Snö!
I dag torsdag var det ju en gnistrande vacker vinterdag och det hade varit helt OK i november eller december och kanske januari.
Men inte i februari.
Snö.
Vi kan nog det här nu.
* * *
Ju mer snö som är kvar på backen och ju närmare vi kommer seriestarten desto mer kommer det att skrivas om hur svårt det kan bli att spela allsvenska fotbollsmatcher och vad som då ska hända.
Vi har nog inte sett början på det ännu.
* * *
Den 23 juli är det säkert ingen snö och den dagen uppträder Pink på Ullevi.
Jag kommer ihåg när Pink med efternamnet Floyd fyllde Ullevi sensommaren 1994, men i år får en artist som har sålt 30 miljoner och vars videor vevas överallt ”nöja” sig med halva Ullevi.
Nej, jag hade inte heller velat se Kiss eller AC/DC igen (visste ni förresten att AC/DC:s ”Black ice” var 2009 års mest sålda platta med över åtta miljoner sålda!?) men alternativen är inte så många numera.
Tyvärr.
* * *
Pratade med en kompis i bokningsbranschen häromdagen och han berättade två riktigt intressanta saker.
För det första kommer Roxettes sommarspelning på motorbanan i Anderstorp (av alla ställen) att följas av turné. Dock verkar duon ha vett att ta betalt för gigen.
- Man kan få tre ZZ Top för summan av ett gig, sa min branschkompis.
Men han berättade också att en annan herre tydligen var på väg ut på stor turné och det är här är något som definitivt fick igång mig: John Cleese!
En sjättedel före detta Monty Python och i behov av at betala av skilsmässan från sin senaste fru (som i god amerikansk ordning fixade loss hälften av allt Cleese ägde) har en stor Europasväng på gång med ett flertal datum i Skandinavien varav ett stopp i Göteborg.
Det ryktas om tusen spänn för en biljett (kan Eddie Izzard locka 7 000 till Scandinavium, så borde Cleese fixa det också) men det kan det ju vara värt.
* * *
Tillbaka till fotbollen.
Förbundet och SEF har insett behovet av att verkligen få med sig media inför allsvenskan 2010. Den årliga upptaktsträffen har förlagts till ”Alec”-land det vill säga Örebro och till denna har det gått ut uppmaningar om att varje klubb förutom tränare och sportchef även ska få med sig spelare.
Tågförbindelserna till Örebro är inte det bästa och att åka hem på samma sätt efter middagen, som avslutas omkring kl.21.00, är lika svårt.
Delegationen från GAIS åker därför hem efter middagen. Det finns ju en träning att tänka på dagen efter det vill säga den 9 mars.
Just det – upptaktsträffen ska hållas den 8 mars det vill säga på den Internationella Kvinnodagen. Men fotboll är väl lika mycket en angelägenhet för kvinnor som män?
* * *
Vi kommer nog inte att åka i GAIS-bussen. Det hade varit lite fräckt för den kommer att stripas om. Bort försvinner snabbaste målskytten i allsvenskan 2009 och på hans plats kommer – Fredrik Lundgren.
Yes, majoriteten bland er som har tyckt till föredrar GAIS lagkapten.
Då blir det så.
* * *
Tack för att ni orkar läsa – själv ska jag försöka orka skriva lite oftare!

#25 är tillbaka i Grönsvart!

2010-02-04T13:19:00.000+01:00

Små tecken i tisdags morse och som blev värre under tisdagskvällen och som slog till med full kraft i dag onsdag och även i dag torsdag.
Kort och gott: jag är dyngförkyld.
I den bästa av världar borde jag ligga hemma i sängen i alla fall soffan och äta glass samt titta på TV, men det finns ju saker som trots allt måste göras.
I vår uppkopplade digitaliserade värld går det ju att mejla och ändå få saker gjorda liksom att prata i telefon för att planera olika saker.
Och vissa undantag finns. Som att få ihop den presskonferens vi genomförde i onsdags eftermiddag på Gaisgården.
* * *
Vi trodde ju alla att ”Wander” skulle iväg till Holland och Feyenoord.
I stället blev det ”kvar i GAIS” och som sajten fotbolldirekt.com uttryckte saken att det skulle vara negativt för GAIS med ”Wander” kvar (senare förstod de att det var positivt och ändrade).
Men vi som pratar med honom ofta och då inte minst tränartrojkan och klubbledningen förstod ganska snabbt efter måndagen att han 1) var besviken – vem skulle inte vara det efter den proffsresan? – men 2) han var – och ÄR – inställd på GAIS.
”Jag har kontrakt, jag är här, nu är det allsvenskan som gäller och jag får väl göra 40 mål i stället”.
Vi internt fattar det.
Fattar alla externt det?
Så vad gör vi? Tja, i stället för att vi lite här och lite där och lite pö om pö och för alla och envar i sinom tid svara ”jodå, han är OK” på frågan ”hur mår Wanderson?”, så kan ju framför allt massmedia men också alla grönsvarta vänner själva ställa frågan hur han mår, se honom i ögonen och sedan påstå att han ljuger.
Därför presskonferens.
Eller enklare: vi avslutar ett kapitel i en bok för att fortsätta läsa den bok som heter ”Allsvenskan 2010”. Huvudperson i båda böckerna: Wanderson do Carmo.
Och vi sa alla till ”Wander” att ”vi kör den här presskonferensen, sedan är det inget mer”.
Och han fattar.
Och nu kör vi.
* * *
När jag lade ut nyheten om presskonferensen respektive mejlade media, så hann jag tänka ”undrar om någon vill komma?”
Men sedan tänkte jag ”men vad fan – det är ju allsvenskans skyttekung!” Varför skulle man INTE vilja ställa frågor till den person som skapat flest fotbollsrelaterade rubriker den senaste veckan, i synnerhet som ingen haft möjlighet att ställa frågor?
Och alla kom. GP, GT, Sportsday, TV4 ja till och med Aftonbladet och TT.
Varför skulle jag/vi tvivla? Eller för att citera ”Alec”: ”Han är allsvenskans bäste fotbollsspelare. Det är inget frågetecken bakom det. Det vet vi”.
* * *
Så vad kan ni som läser detta göra nu?
Inget som ni inte redan känner till.
Bli medlem i GAIS. Förmå andra att bli medlemmar.
Lös ett årskort. Förmå andra att lösa årskort.
Gå på våra hemmamatcher. Förmå andra att gå på våra hemmamatcher.
Det räcker inte till allt men till väldigt mycket.
* * *
Noterade att Washington Capitals natten till onsdag satte nytt klubbrekord genom att vinna elva matcher i rad. Efter att ha räknat bakåt visade det sig att starten på den räckan inleddes med den match som jag hann se i samband med min semester i förra månaden då Capitals besegrade Florida Panthers med 5-4 efter förlängning och straffar.
Känns på något märkligt sätt som att man har varit med om någon historiskt.
* * *
Historisk vet jag inte om tisdagskvällens omspelsmatch i FA-cupen mellan Crystal Palace och Wolverhampton var, men den var i alla fall oerhört underhållande.
Palace vann med 3-0 efter att Paul Butterfield – han ser ut som en av de där musikerna man aldrig kan namnet på i numera nedlagda Oasis – gjorde ett äkta hat trick med tre mål på mindre än tio minuter.
Därmed lever myten om att FA-cupen är en turnering där det fortfarande kan hända större eller mindre mirakel.
I går kväll möttes Leeds och Tottenham. Inget ont om Tottenham, men jag höll en slant på Leeds, trots allt. Men det gick inte. Tottenham gick vidare.
* * *
Veckan omspelsresultat inklusive tidigare dito gör att tre av den engelska ligans ”big four” inte är kvar i cupen. Endast Chelsea är kvar.
Samma sak här och inget ont om Chelsea men vore det inte kul med en annan vinnare? Typ Derby? Eller West Bromwich? Eller Stoke?
* * *
Ett ”udda” lag som vann var Portsmouth. ”Pompey” tog hem cupen 2008 och en kvarts miljon människor hyllade laget i samband med paraden i den sydengelska hamnstaden.
Men sedan dess har det inte gått så bra för laget eller rättare sagt klubben. I senaste numret av When Saturday Comes berättas en sorglig resa om hur ekonomin ser ut.
* * *
Flera av er läsare har hört av sig om förslag på vem som ska pryda en omstripad GAIS-buss. En överväldigande majoritet säger – Fredrik Lundgren.
Men jag har också fått röster på Dime, Kenneth och ”Mårten”.
* * *
Att högerbacken Jonas Lundén har familj och liten dotter visste ni säkert, men kanske inte att hans sambo har en blogg.
Bland mycket tar hon upp relationen till sin man. Senaste inlägget handlar om att män visst kan göra två saker samtidigt det vill säga titta på TV OCH det nyligen avslutade handbolls-EM.
En sak är i alla fall säker: färgen rosa förekommer stadigt hemma hos Lundén.
Jag menar, det är ju inte varje dag man ser en rosa brödrost!
Kolla på www.sofiasglossip.com
* * *
Fick ett intressant samtal och mejl från Onside det vill säga det TV-bolag som bland annat sköter PPV-sändningarna.
Under säsongen 2009 plockade man av besparingsskäl bort två av sex kameror på matcherna samt strök bisittare/expertkommentator.
Undersökningar hos kunderna/tittarna visade dock att bisittarna/expertkommentatorerna var det som man saknade mest. Nu letar Onside med ljus och lykta efter om hemmalaget i PPV-sändningarna kan bistå med denna hjälp. Det kan vara en assisterande tränare eller någon på kansliet eller rentav en spelare.
Spontant svarade jag att kanslipersonalen hos GAIS är upptagna av arbete i samband med matcherna plus att samtliga i tränartrojkan brukar sitta på bänken.
- Blir inte tittarna snea på om bisittaren representerar den ena laget?
- Nej, det är viktigare ATT det finns någon än ingen alls.
Återstår med andra ord någon som inte tas ut i 18-mannatruppen.
Ska bli intressant att se vad spelarna tycker om detta.
* * *
Pratade i dag också länge med en person på Tracab, det företag som bland annat levererar statistik över hur långt de allsvenska spelarna kutar under en match och som ni kan läsa om i Aftonbladet.
Företaget har sitt kontor på Råsunda och där, liksom här i Göteborg och resten av Sverige, är det mycket snö.
Råsundas planskötare hade i onsdags kört undan den snö som föll natten till onsdagen, men det hade kommit lika mycket natten till i dag. Och då blev det till att köra ännu en vända.
Med detta sagt konstaterade vi samfällt att den allsvenska premiären faktiskt bara är 37 dagar bort (39 dagar för GAIS). Och innan den allsvenska premiären ska den svenska supercupen spelas.
Hur ska det gå? Hinner kung Bore flytta på sig?
* * *
Fick häromdagen höra vem som var på gång som tränare hos den spanska klubben Gramdenet det vill säga den klubb som ”Wander” först kopplades ihop med.
Tony Gustavsson.
Hammarbys tidigare tränare.
Eller är det en gammal nyhet (jag var på semester just då)?
I min värld sorterar det här in under avdelningen ”icke-nyhet” men det kanske finns någon där ute som kan spinna loss på det?
Betänk dock att jag inte har kollat ”storyn”. Tenderar ofta att bli sämre och inte fullt lika ”fett” rubrikstoff om man kollar en story.
* * *
”Wander” igen.
Har förstått att många inom tidningsvärlden befinner sig i slutfasen på alla de specialnummer om allsvenskan 2010 och som ska komma ut lagom till premiären.
På samma sätt som vi i GAIS har nog många räknat bort honom.
Nu är han kvar. Mannen som låg bakom 25 av 41 mål för GAIS.
Betyder det att proffstyckarna får tänka om igen? Kan man tänka på att ”Wander” OCH GAIS i de sista 13 matcherna säsongen 2009 (inklusive en träningsmatch mot Häcken) där Grönsvart ”bara” förlorade två matcher?
”Think outside the box” heter det ju…
* * *
Tack än en gång för att ni läser och tack för de uppmuntrande mejl som kommit!

"Wander", Rollins och "Pärlan"

2010-02-02T16:54:00.001+01:00

Se det var en minst sagt märklig måndag!
Allt pekade på att ”Wander” skulle hamna i Feyenoord, internt hade några av oss börjat fundera på resor till Holland till våren och inköp av Feyenoords grönsvarta och ytterst stiliga bortatröja samt att det skulle komma in en och annan krona till GAIS.
Själv gladdes jag åt att jag hann se Feyenoord-Ajax (1-1) på TV i helgen och rös av välbehag vid tanken på att ”Wander” skulle få möjlighet att spela inför 47 000 personer på De Kuip. Tänk - en av våra killar i en europeisk storklubb!
Men av det blev det intet.
Feyenoord hade inte råd.
Eller om det nu var det holländska förbundets regelverk för hantering av pengar som satte stopp.
Jag talar nog ändå för alla när jag säger att vi hade önskat ”Wander” att få den här chansen. Han är en, som man säger på engelska, ”diamond geezer” och det ut i fingerspetsarna.
Alltid glad.
Alltid positiv.
Alltid charmerande.
* * *
Så hur mycket skulle vi ha informerat om allt detta för resten av omvärlden? Tja, inget är ju uppenbarligen klart förrän det är klart.
I går var ”Wander” en spelare i GAIS. Det är han i dag också.
Där emellan har han varit föremål för en möjlig värvning.
I sådana här sammanhang kan en officiell hemsida inte ägna sig åt ”icke-nyheter” det vill säga sådant som inte blir av. Det får andra ägna sig åt.
* * *
Däremot är Sillanpää en nyhet.
Men vi hade kanske tänkt presentera det på ett annat sätt än vad som nu blev fallet.
Har man, som Henri, spelat i VPS i tio säsonger, så har han självfallet goda för att inte säga mycket goda kontakter med pressen i Vasa. Och det var ju lokaltidningen sdär om offentliggjorde nyheten.
Inget ont om Henri eller tidningen – det är så det fungerar ibland.
Och ibland är det så tyst, så tyst att man som klubb faktiskt kan kalla till en presskonferens och där och då berätta om nyförvärv.
* * *
Hur ”Wander” tar det?
Bra, tack!
Trots allt.
Naturligtvis finns det en besvikelse någonstans över att det inte blev som han hade tänkt sig, men nu är han GAIS spelare under försäsongen , våren och fram till sommarens nästa stora transferfönster.
- Jag får väl göra 40 mål i allsvenskan i år, sa han till ”Alec” häromdagen apropå att kunna övertyga andra (läs: klubbar i Europa) om sin egen kapacitet.
* * *
Man kan planera för mycket men kanske inte att turerna kring ”Wander” ska gå som de gör eller att det ska komma snö och fortsätta komma mycket snö.
Just nu är Gaisgårdens konstgräs kritvit igen. Och då hade planen skottats i förmiddags.
Snön ställer till det. Och kostar pengar.
* * *
Som bekant lämnade ”Pärlan” oss sent förra året.
Han pryder ju GAIS minibuss men inte så länge till. Bussen står just nu still i avvaktan på att stripas om med en annan spelare. I avvaktan på det har vi fixat en ny buss från våra grönsvarta vänner på OKQ8 i Bäckebol.
Tänk på den macken nästa gång ni har vägarna förbi och ska tanka. De hjälper GAIS.
Vem eller vilka ska pryda bussen under säsongen 2010? Mejla förslag till tony.balogh@gais.se!
* * *
Ägnade måndagskvällen åt att lyssna på Henry Rollins på Lorensbergsteatern.
Journalistiska slöfockar benämner honom fortfarande som ”den förre Black Flag-sångaren” men i min (och mångas med mig) värld är han snarare mannen som frontade Rollins Band under nästan två decennier.
Numera gör han mest ”spoken word” och åker, som den rastlöse och nyfikne arbetsnarkoman han ändå är, jorden runt för att prata om sådant som egentligen är att betrakta som hans liv.
På ett sätt påminner han om Lundell: han gör saker för att få material att prata om.
Skillnaden är att Rollins är obotligt och evigt nyfiken på världen och vill få reda på så mycket som möjligt.
Då hamnar man också i Kandy i Sri Lankas inland och kan tanka över 1 gigabyte med musik till en 13-årig punkrockare samtidigt som han serveras juice och kakor av mamman (och senare, i samband med middagen, får höra killen utmattad och med stora ögon säga ”the stooges”) men också räcka långfinger till Burmas diktator Than Shwe där burmesen satt i en taxi utanför ett hotell.
Att åka jorden runt och prata med människor och därmed ”create trouble” är det som är Rollins mission här i livet. Allt för att Jorden ska bli en bättre plats.
Rollins är en sann humanist och besjälad av den eviga frågan ”varför?”
Han började prata ganska prick åtta och slutade halv elva.
150 minuter.
Non stop.
Och utan att det blev tråkigt en enda sekund.
Fantastiskt!
* * *
Kallt som fan hem på vagnen.
Kalla vindar, några minusgrader och så snö, snö, snö.
- Global uppvärmning – vad är det för något? frågade jag sambon en smula retoriskt varvid hon svarade:
- Och kan man rikta den häråt?
* * *
Apropå Feyenoord och De Kuip. Jag har varit på arenan en gång men inte för att se fotboll.
1990 skedde Rolling Stones premiärkonsert på ”Urban jungle”-turnén på just De Kuip.
Jämte grekerna är holländarna Europas tveklöst bästa konsertpublik och jag fick en föraning om hur det kan vara på fotbollsmatcher.
Black Sabbath på Terra Vibe-festivalen fyra mil norr om Aten för snart fem år sedan var också första och så här långt enda gången som jag fick uppleva en konsert där det tändes bengaler!
Tre takter in i öppningslåten ”N.I.B” stod tre herrar längst fram och vevade för fullt.
* * *
Även HBK hade i går bud på två spelare i sitt lag.
Hannover 96 respektive Celtic ville köpa Michael Görlitz – i mina ögon en av allsvenskans bästa yttermittfältare under 2009 – och Emir Kujovic.
Men klubbarna var inte beredda på att betala mer än strax under fem miljoner kronor per skalle.
HBK tackade nej.
Och då har Celtic 60 000 på i stort sett varje hemmamatch.
* * *
Kollade för skojs skull hur många som på YouTube har sett filmen med ”Wanders” 18 mål i allsvenskan 2009 och som Bengt Gellingskog fixade fram.
Siffran fick mig att haja till: 30 099!
Och språket bland de som lämnat de senaste kommentarerna var – holländska.
Feyenoord-fansen gör som alla andra fans: kollar på YouTube så fort de hör en spelare som kopplas samman med den egna klubben.
* * *
Tack för att ni läser!

Lillleström tur och retur

2010-01-30T04:11:00.000+01:00

En lång dags färd mot natt.
Eller en lång dagsfärd mot natt.
Oavsett vad så börjar det alltid med denna fråga: var man ska sitta någonstans?
På en spelarbuss har spelarna och ledarna platser som i princip är förutbestämda sedan tidigare.
Så även i GAIS och ja, alla elitidrottslag.
Den lärdomen hade jag med mig inför fredagens resa till norska Lilleström. Som erfaren journalist men oerfaren sportjournalist åkte jag för några år sedan med handbollslaget Drott till en cupmatch mot grekiska Panellinios i Aten.
Glad i hågen inför detta äventyr satte jag mig på en ledig plats i den buss som skulle ta oss till Kastrup för vidare flyg till den grekiska huvudstaden.
Först en stund efter avfärd insåg jag att jag råkat sätta mig på tränaren Magnus Anderssons plats och man gör inte så mot mannen som blev framröstad till världens bäste handbollsspelare 1990…
* * *
När Dime var ny i GAIS fick han ta den plats som blev över i bussen. Det var någonstans i mitten i höjd med dasset på bussen.
- Sedan dessa säger alla att de sitter ”en plats bakom Dime” eller ”två platser framför för att kunna”, säger Dime om lagkamraternas orientering.
Just på den här bussen blev det dock svårare. En buss för 30 personer var beställd. Bussbolaget skickade då en konferensbuss med avlångt bord och skinnstolar längst bak och med plats för just 30 vilket gjorde att det var en smula oroligt om alla skulle få plats. Men det gick.
* * *
Bekvämt eller inte – jag har hört uttrycket att ”få bussen ur benen” när fotbollslag kommer fram till en match efter en lång resa.
Lundgren säger att ”det går att sitta i buss i ett dygn om den är bekväm” men då handlar det om goa säten och mycket benutrymme.
Till Lilleström 33 mil enkel väg bort dög bussen gott och väl.
* * *
Dime har också satt sig ”fel” en gång i tiden.
För många år sedan var han och provspelade i West Ham. Första dagen anvisades han inte bara ett utan tre omklädningsrum som såg ungefär likadana ut. Han satte sig i ett av rummen och på en plats.
Nästa dag satte han sig – som det vanedjur idrottsmän antagligen är – på samma plats.
Efter en stund hör han en visslande person närma sig. I dörren uppenbarade sig Paolo Di Canio. Som stannade till.
”Är det din plats jag sitter på?” frågade Dime.
”Ja” svarade Paulo.
- Och så flyttade han min jacka två krokar åt sidan, berättar Dime och ler.
Fördelningen av spelare och ledare i bussen till Norge följde den på förhand givna: de äldre längst fram (materialförvaltaren Åke Ahlberg satt jämte busschauffören) och så i en sorts naturligt fallande skala ju längre bak man kom till de allra yngsta.
* * *
Avresan från Göteborg skedde strax efter nio och nästan alla plockade fram var sin laptop för att jobba eller titta på film och/eller hörlurar för att lyssna på musik.
Stämningen var trots den tidiga timmen ganska soft. Det vilades mer än pratades.
Tiden fram tills lunchen cirka två och en halv timme var vikt för film. Mervan var VJ och hade fixat fram – ”Tropa de elite”!
En ganska våldsam brasiliansk film som skildrar den specialstyrka inom polisen (BOPE) med uppgift att bekämpa bovar och banditer och då närmast knarklangarna i de fattiga favelorna.
I bussen satt inte bara Romario utan även de två provspelande brassarna Johnny och Casanova, men de verkade inte förnärmade på något sätt över denna film som alltså visade upp en allt annat än vacker del av deras hemland.
Och när en bandit i filmen mötte en synnerligen grym död kunde en aningen förskräckt ”Hatti” inte låta bli utan vände sig direkt till Romario:
- Romario, går det till så här i Brasilien?
- Ja, svarade han – och log.
* * *
Norr om Strömstad och strax innan den norsksvenska gränsen ligger Rasta Nordby. Där stannade GAIS för att äta lunch. Samma för alla: spaghetti med köttfärssås med undantag för dem som föredrog fisk.
Det visade sig att vi skulle stanna på samma ställe på vägen hem också.
- Vi fick ett extra bra pris på maten, förklarade fysioterapeuten ”Speedy”.
Meny på väg hem: kyckling med ris och champinjonsås.
* * *
Det har varit och är kallt i Sverige men det kändes ännu kallare och vintrigare i Norge och Lilleström som ligger öster om Oslo. Man märker förresten knappt var Lilleström börjar och Oslo slutar.
Färden gick rakt igenom centrum för att komma till Lilleströms hemmaarena Åråsen.
Som kan vara svår att upptäcka.
På tre av fyra sidor omges nämligen arenan av huskroppar med butiker och kontor på bottenplanet och därefter två våningar bostadshus.
Inomhushallen skulle ligga i närheten men…hur hittar man dit?
”Gujji” stegade med bestämda kliv fram från sin plats bland ungdomarna längst bak i bussen (”Mårten”, Mervan, Rundqvist, Berthagen, ”Böna” samt Reuben) och förklarade hur man skulle köra.
- Hittar DU så bra här? blev den kollektiva frågan.
- Jag var här (på provspel) innan jag fick kontrakt med GAIS, förklarade ”Gujji”.
På plats blev mottagandet lika glatt, trevligt och bekymmersfritt som det alltid verkar vara i Norge (ja, fram tills dess att de grönsvarta supportrarna anlände men det löste sig det också) och frågan som åtminstone jag ställer mig är denna: finns det egentligen några deprimerade norrmän? Och hur låter de i så fall när de är deprimerade?
* * *
Matchen då? Tja, ”Alec” konstaterade efteråt det han, lagledningen och spelarna visste sedan en tid tillbaka: det finns mycket att jobba på samt att bristerna på fullstora planer har haft en viss inverkan på träningen under januari.
LSK-hallen förresten invigdes 2007 och kostade, berättade en av klubbens anställda, cirka 60 miljoner norska kronor. Förutom att den kommer till pass under vinterhalvåret, så är hallen också hemmaplan för LSK:s damlag.
Mest glädjande var ändå att se hur ungdomarna Erik Berthagen och Johan Rundqvist tog för sig på planen. Berthagen, som alltså fyller 17 år den 7 februari, blev uppringd av GP strax efter matchen och han var inte så lite stolt över att ha fått göra sin första riktiga intervju!
* * *
Lundén spelade första halvlek och kom, efter att i pausen ha duschat och bytt om till mer civila kläder, ut och satte sig på läktarplats strax till vänster om bortalagets avbytarläktare. Lundgren gjorde mig strax uppmärksam på att en vakt en bit ifrån ville ha min uppmärksamhet.
- ? ? ?
- Är han OK?
- Om han är OK?
- Ja, får han sitta där hos er?
- Jaaa…han har ju precis spelat 45 minuter för vårt lag.
Kort paus.
- Ja, då är det säkert OK!
Fast Lundén var inte OK. Han var ”kass i kistan” och kände sig sjuk. På vägen hem berättade han att han frös och hade frossa.
Antagligen ligger han nedbäddad i dag lördag när laget i övrigt har återhämtande träning.
* * *
Har ett lag förlorat går det snabbt att duscha, i synnerhet om man har långt att åka. Mindre än en timme efter slutsignalen var alla på bussen klara för hemfärd genom ett kompakt norskt och svenskt mörker.
Och ännu mer film.
”Scarface” kunde vi inte se för personen med ansvar för inspelningen hade med sig bonusmaterialet (!) och inte själva filmen. Däremot blev det ”Sju år i Tibet” med Brad Pitt i huvudrollen.
Dock fyllde filmerna och TV-skärmarna på hemresan ungefär samma funktion som i en pub; de står på men det var/är egentligen ingen som tittar.
* * *
När laget kom fram till Gaisgården höll lagledningen ett snabbt informationsmöte. Därefter kunde alla åka hem.
Själv stannade jag samt Niklas från Cybergymnasiet kvar för att klippa klart ett inslag som ni kanske har sett innan ni började läsa detta (eller så läser ni först och kollar sedan).
Och just nu skriver jag de sista bokstäverna på ännu ett blogginlägg. Klockan är 03.50 på morgonen.
* * *
Och jag glömde berätta: fredagen den 29 januari var inte bara datumet för GAIS första träningsmatch för säsongen 2010 – det var också min födelsedag.
Jag hade hoppats på ett annat resultat i matchen, men det går inte att få allt här i världen.
Nu ska jag sova…

En utflykt till Halmstad

2010-01-26T11:10:00.000+01:00

Inledde den här veckan med att i går måndags ta tåget till Halmstad.
Kunde självfallet ha åkt bil för att få maximal valfrihet i resandet, men det föll på två saker: 1) det blev billigast för GAIS och 2) det skulle bli lättare att kunna jobba.
Som att skriva det som ni just nu läser.
* * *
Syftet med resan var att träffa ett antal företrädare för de klubbar i västra Sverige och som har kommit igång med klubb-TV. Värd var Mattias Skoog på HBK.
Någon, som Göran Lohne på Elfsborg, har kommit längre medan andra, dit jag räknar GAIS, precis har kommit igång med sändningarna.
Tillsammans utbytte vi under några timmar erfarenheter av hur man kan, ska och bör göra vad gäller det redaktionella innehållet.
Klubbarna har ju som bekant fått utrustning värd en rejäl summa pengar och vi har rätt att utnyttja den på bästa sätt och då inte minst för att kunna tjäna pengar. Men det är ingen som riktigt berättar hur det ska gå till. Vi befinner oss alla och mer eller mindre på jungfrulig mark.
”You´re on your own. Go figure”.
Typ.
* * *
Resan påminde om en tid i mitt liv då att resa upp och ner mellan Göteborg och Halmstad var vardagsmat. Jag flyttade till Göteborg och min sambo Marina sommaren 2007, men jobbet var kvar på Hallandsposten.
Det blev till att pendla.
Vilket inledningsvis gick alldeles utmärkt.
Visserligen var det cirka två och en halv timme – enkel väg (spårvagn, tåg och en kort promenad och vice versa) – men tiden gick att utnyttja till att jobba (både dit och hem) men också för att få tid att göra det som många säger sig sakna: läsa.
Böcker, magasin, dagstidningar – jag slukade allt.
Väl framme i Halmstad hade jag massor av tankar och idéer som jag vill dela med mig av med andra och det vare sig de ville eller inte.
På så sätt kände jag igen mig i den tidigare assisterande tränaren Patrik Johanssons beskrivning av hans bilpendlande – och han åkte ju till Landskrona-Göteborg tur och retur ett par gånger i veckan – och om hur han antingen lyssnade på musik men mot slutet och allt oftare lyssnade på P1 och människor som pratade och då oftast om väsentliga saker.
Och väsentligheter är alltså inte hur man undviker skidbackar i ostar eller varifrån allt navelludd kommer ifrån eller liknande utan mer livsavgörande frågor för dig och mig och alla andra.
Tillbaka till saken.
Pendlandet fungerade inledningsvis bra och det var också det som jag svarade alla som frågade, men jag berättade också att jag inte kunde se mig själv göra detta tills jag var 65 år. Eller ens 60.
Att, som jag då hade, ha regelbundet oregelbundna arbetstider (alltid jobb på helger och ofta helgarbete) blev med tiden betungande.
Nu slipper jag pendla och kan lägga de fyra-fem timmarna per arbetsdag på annat än att åka tåg.
* * *
Självfallet blev det en hel del utbyte med fotbollskollegorna om mycket annat än klubb-TV.
HIF-Frederik (han stavar faktiskt så) var själaglad över att ha fått en spelare som Mattias Lindström tillbaka i laget.
- Han tillför ju ett kant- och inläggsspel som vi inte har haft på väldigt många år, berättade Frederik.
Och jag kunde ju inte annat säga än att HIF har fått tillbaka en på alla sätt och vis sjysst människa men samtidigt känna en viss sorg över att ha tappat en bra spelare…
* * *
Utlovade att berätta lite om de tre plattor samt bok som jag köpte på semestern.
Plattorna var en nygammal samt två hyggligt nya: Santanas debutplatta, Kings of Leons senaste samt Alice In Chains ”Black gives way to blue”.
Santanas var en dubbel upplaga. Studioplattan släpptes bara veckor efter att bandet hade spelat på Woodstock-festivalen i augusti 1969 – den spelning där bandet slog igenom. Det som gjorde att jag köpte plattan – som jag redan har i vinylform och på CD – var just att konserten var med.
* * *
Boken var dock fyndet.
Den snart 70-årige fotografen Ethan Russels dokumentär om The Rolling Stones USA-turné 1969 och som avslutades så tragiskt när en Hells Angels-medlem knivhögg Meredith Hunter i samband med gratiskonserten i Altamont sex mil nordöst om San Francisco.
Bilderna är naturligtvis i centrum. Russel hade obegränsad tillgång till Stones och plåtade dem hela tiden. I replokalen i Stephen Stills källare. Mötet med Chuck Berry. Och mycket annat.
Men det är texterna som får en att höja på ögonbrynen.
Som antalet personer som totalt reste med Stones. Inklusive de fem i bandet (sex om man tar med pianisten Ian Stewart) och Russel och basisten Bill Wymans flickvän Astrid Lundström, så var de totalt 16 personer.
16 personer!
På en turné där de varje kväll mötte allt mellan 10 000 och 20 000 personer.
Och mannen som hade i uppgift att sätta ihop turnén hade 15 000 dollar att leka med. För något som totalt skulle kosta en kvarts miljon. Stones hade finansiering för de första gigen. Med hjälp av dessa skulle resten finansieras. Om det inte fungerade hade resten gått åt helvete.
De åkte inte heller buss utan flög med vanligt inrikesflyg. Bandet plus alla åkte ut till flygplatsen. Kom man dit i tid flög man som vem som helst. Missade Stones flyget hyrde man helt enkelt ett privatflyg!
På väg hem till Los Angeles från ett gig tyckte Keith Richards att man skulle åka till Las Vegas i stället.
Sagt och gjort.
Med följd att bandet brände i stort sett hela överskottet från konserten på ett kasino!
Har sagt det förr men säger det igen: det är just sådana här historier och berättelser – sådant som kan bli myter och legender – jag saknar från de senaste 25 åren av rockhistoria.
* * *
Kallt och jävligt och mer snö kommer.
Men på väg hem och strax söder om Varberg, mellan kurortshotellet (där Hollands landslag var förlagt under EM 1992) och Varbergs fästning, lyfte jag blicken i tid för att blicka ut över ett vintrigt havslandskap och som badade i eftermiddagssol.
Det var oerhört vackert att betrakta och något att ta med sig.
Att GAIS ska spela sin första allsvenska match om 48 dagar känns dock just nu väldigt märkligt att tänka på.
* * *
Fortsatt tack för att ni läser!

Kjell Pettersson slogs blodig

2010-01-19T21:04:00.000+01:00

Back in business.
Efter tre veckors semester med en kombination av att hälsa på min bror och hans familj, Disnyeworld och Kennedy Space samt sol och bad i Miami, så känns en tisdag på först Gaisgården och därefter Hjällbo som helt OK.
Gaisgårdens konstgräs är just nu alldeles för hård att spela på och då är Gunnilses inomhusgräs acceptabelt – även om det blir svårt att spela så kallat stort spel. Det senare är av vikt för att rätt kunna göra en bedömning av provspelande herrar.
Ni har säkert läst Frallans uttömmande rapport om bland annat holländaren Kiran Bechan och engelsmannen Kyle Pattersons insatser och jag kan inte tillägga så särskilt mycket mer.
Kiran framstår som en välutbildad fotbollsspelare, fostrad som han är i Ajax, och han var/är oerhört kvick i fötterna och väldigt snabb när han får upp farten.
Men jag bedömer spelare mer som en supporter än en tränare gör och ”ser” med all säkerhet inte sådant som ”Alec” & Co tittar på.
* * *
Kjell P fick för övrigt bollen rätt i nyllet från kort avstånd.
Han stöp i backen som en klubbad oxe.
Kjell studerade en helt annan grej på planen och var just då helt enkelt inte beredd på den rekyl (från Lundgren?) som fällde honom.
Han var dock på benen ganska snabbt med en blodstoppande sak i vänster näsborre.
- Bara det inte är några tänder, så är det OK, menade Kjell som i likhet med Glanzelius i ”Mitt liv som hund” verkade anse att det helt enkelt är smällar man får ta.
Rubriken här ovan har full täckning även om den kanske skaver en smula på vad som verkligen hände. ”Kjell Pettersson slogs blodig” är antagligen ”sexigare” än ”Assisterande tränare fälldes av motlägg”, eller hur?
* * *
Innan jag gick på semester hade ungdomarna på Cybergymnasiet gjort klart tre inslag plus vinjett plus den film som rullade på hemsidan från och med årsskiftet och fram till det första träningspasset 2010 (som ju aldrig blev av på grund av vädret).
Hade egentligen tänkt välja något av dessa som första inslag ut i GAIS Klubb-TV, men med provspelare på plats kändes det betydligt mer motiverat att prata med Kiran, Kyle och Alec.
Av Kiran fick jag reda på att han inte har indiskt påbrå.
- Jag har mina rötter i Surinam, berättade Kiran om det land som en gång i tiden var en holländsk koloni i Sydamerika.
Hoppas att ni gillar inslaget. Själv var jag ganska nöjd även om jag inte på något sätt kan mäta mig med Janne Josefsson eller gänget i amerikanska ”60 minutes”.
Och nej, jag har inga problem med att berätta att det var min nalle som ringde på slutet. Riktigt klantigt och ett typiskt nybörjarmisstag, men ”Alecs” kommentar var så perfekt som avslutning att det fick vara kvar och bilda en sorts slutknorr.
Jag kan bjuda på att jag goofade; i annat fall skulle man kunna tro att det var ”Alec” som glömt stänga av sin nalle...
* * *
22 spelare var i aktion i dag: 19 utespelare och tre målvakter.
Ende frånvarande var mittbacken Calum Angus. Vi möttes på Gaisgårdens bilparkering och han berättade att han har cirka en vecka kvar i behandlingen av sin fotskada innan han kan vara med i full träning. En timme senare sågs han lufsa runt konstgräsplanen.
Men betänk följande: med undantag för Calum är alltså samtliga spelare i GAIS i aktion.
Inga skador. Ingen rehab.
Så även om det är svårt att träna på konstgräset, så går det inte ut över den kvalitet som just ni råder på GAIS träningar.
* * *
”Wander” är med på träningarna men deltar inte i all fotbollsträning med kroppskontakt. Skälet är väl lätt rätt att räkna ut. Vad som händer med ”Wander” är en fråga som hänger över oss alla, men att döma av Wallin, som dök upp på Gaisgården i dag, så kan det hända något innan denna vecka är slut.
När det är klart? När alla nödvändiga papper är påskrivna . Och inte förrän då.
* * *
Under semestern valde jag att 1) inte ta med nallen och 2) inte kolla på mejl eller liknande. Behovet av att verkligen komma bort från jobbet och vara på semester var stort.
Därför har jag följt GAIS på samma sätt som alla andra det vill säga mest via nätet. En semester måste ju få vara en semester.
Det går att säga mycket om det som hänt under de senaste veckorna men spelare kommer och går. Härvidlag är GAIS inget undantag.
Förvånade?
Egentligen inte, eller hur?
* * *
Bland allt vårt umgänge med min bror och hans familj, shoppande, museibesök, temaparker samt solbadande, så blev det tid över för en basketmatch i NBA (Orlando Magic-Toronto Raptors) respektive hockeymatch i NHL (Florida Panthers-Washington Capitals).
Har tidigare upplevt flera baseballmatcher på plats men aldrig basket eller hockey, så det här var något som jag verkligen såg fram emot.
Tre gemensamma känslor etsade sig fast.
1. Den totala frånvaron av hat!
Inget ”din jävla kugsugare”, ”fittjävel” eller ”domarjävel” och inget behov av att håna det andra lagets varken fans eller spelare.
Enbart genuint idrottsintresserade människor och där barnfamiljer utgjorde en stor del av publiken och det helt enkelt därför att idrott på den här nivån i lika hög grad är fråga om underhållning som sport.
Rätt eller fel kan alltid diskuteras men den här publiken fyller arenorna och klubbarna går bra ekonomiskt.
Fans till båda lagen kunde sitta jämte varandra utan att direkt behöva kommentera den andres lag. I matchen mellan Florida Panthers och Washington Capitals satt folk i respektive lags matchtröjor, men det fanns också gott om exempel i publikhavet på fans till helt andra lag. Och i Panthers klubbshop i entrén fanns bland annat s-a-m-t-l-i-g-a NHL-lags kepsar att köpa!
2. Det totala behovet av rättvisa!
Vid ställningen 1-0 till Panthers uppstod en situation där många bakom Capitals målbur uppfattade ett backhandskott som ett mål. Vid första bästa avblåsning tog huvuddomaren en videokonferens till hjälp och mycket riktigt – det var mål. Skottet hade träffat metallställningen i den bakre delen av målburen och studsat ut.
Det intressanta är att personen eller personerna som granskade målet inte satt i arenan utan i – Toronto! Allt för att den eller de inte ska påverkas av vad som händer arenan i övrigt. Så här granskas händelser på alla NHL-matcher.
Därför kunde efterhandssnacket mer handla om varför Florida tappade en 4-1-ledning inför den sista perioden till 4-4 och sedermera förlora med 4-5 efter straffar i stället för att ”det var domarens fel”. Fokus flyttades helt enkelt till den idrottsliga prestationen.
3. Den totala respekten för domsluten!
Inte vid något tillfälle protesterade spelarna mot domsluten. En och annan på läktarplats kunde kanske grymta över ett ”felaktigt” eller ”uteblivet” domslut, men eftersom publiken inte eldades på av upprörda spelare på isen/planen, så blev det heller aldrig någon sur stämning.
Ligorna har också väldigt strikta regler. I basket är det exempelvis inte ens tillåtet att under match tilltala en domare med anledning av ett beslut.
Och det är inte bara på arenan som lagen och ligorna ställer höga krav på etik och moral. Basketlaget Washington Wizards storstjärna Arenas hade en psitol i sitt skåp i omklädningsrummet. När det uppdagades blev han av NBA avstängd för obestämd framtid och förlorar just nu 147 000 dollar per match (!) som han inte kan spela.
Och när han, tillsammans med lagkamraterna, lekte genom att i nästa match och efter att polisen hittat vapnet låtsasskjuta på varandra med händerna, så straffade NBA samtliga spelare som var med om detta (det finns förevigat på bild) med 25 000 dollar i böter!
Varför Arenas hade vapen i omklädningsrummet?
För att han ville skydda sina barn.
Sa han.
Den verkliga orsaken?
Han hade en spelskuld till en lagkamrat efter att ha spelat kort och som motsvarade 25 000 dollar. Arenas kände sig helt enkelt ”hotad” när kompisen tyckte det var läger att betala tillbaka!
Utrotning av hatkänslor, utökat utrymme för riktiga och rätta domslut samt respekt för domarkåren? Den moderna fotbollen har fortfarande en lååång bra bit att vandra.
* * *
OK, det blev mycket om lite eller lite om mycket.
Men det kommer mera.
Passade i USA på att köpa tre skivor, en fotobok om Rolling Stones USA-turné hösten 1969 samt ett specialnummer av USA Today om boxaren Muhammad Ali.
Intressant lyssning och läsning. NI får läsa mer om detta i morgon!
Tack för att ni läser.

Svart dag och vit skit

2009-12-22T14:28:00.001+01:00

Inledde den här tisdagen med att åka till Härlanda kyrka. Skolavslutning för grabben.
Kyrkan är extremt modern och byggd i mörkt tegel ritad av Peter Celsing och invigd samma år som stora Ullevi togs i bruk det vill säga 1958.
Kyrkan och kyrkorummet ger ett väldigt fyrkantigt intryck men det märkliga är att det ändå blir en väldigt varm byggnad. Eller så var det omständigheterna med förväntansfulla barn och tindrande föräldrar som gjorde att man själv blev påmind om ens egna skolavslutningar.
* * *
Den sista stora insatsen för kansliets del innan vi alla går på julledighet skedde i söndags och den traditionella julmarknaden i Nordstan. Tack alla som kom, köpte, stöttade eller bara stod och tjôtade en stund med likasinnade.
Behovet av att skaffa grönsvarta julklappar har dock fortsatt även efter söndagen. I går måndags var det en strid ström av besökare till Gaisgården för att handla och detsamma är fallet i dag tisdag.
Konferensbordet i skolsalen är belamrat med diverse souvenirer och eftersom mitt kontor sedan en tid tillbaka är beläget här, så är det jag som är gatekeeper och kassör i en och samma person.
I morgon onsdag den 23 december är sista chansen innan julhelgen. Gaisgården håller öppet mellan kl.08.00 och 12.00.
* * *
Kylan kan man just nu till nöds stå ut med.
Värre är det med mörkret.
Att vakna, äta frukost, åka till samt komma fram i kompakt mörker är inget jag gillaroch lika illa är det på hemvägen.
Viss tröst i eländet är att måndagen var den svartaste dagen på året – mörkrets moder, som det så poetiskt heter – och att det från och med nu och för varje dag blir lite ljusare. Även om det knappt märktes i dag tisdag.
Snö kan vara vackert att titta på och det gör dagen något ljusare. Om man befinner sig inomhus och inte ska iväg någon längre sträcka är det väl OK, men så fort man kommer utomhus är snö bara till bekymmer.
Det är en sak om temperaturen ständigt ligger på minus, men när temperaturen stiger smälter också snön och allt blir bara blask.
Nej, jag är ingen anhängare av vinter och därmed snö.
* * *
Finns inte så mycket konkret fotboll att diskutera här i Sverige i form av matcher eller liknande. Då får man prata annat. Som hur många lag som är bäst för allsvenskan. Vi har haft 14, vi har 16 och somliga förespråkar tolv.
Just antalet lag ledde till debatt i samband med förmiddagsfikat. Vilket är bäst? Om det är antalet lag det handlar om för att lagen ska bli bättre, så kunde man ju ha ännu färre. Varför inte en sexlagsserie?
I Spanien spelar Real och Barca mot lag som de kan besegra med 5-1 och 6-0 men det hindrar inte topplagen från att kunna hävda sig internationellt.
I befolkningsmässigt mer jämförbara länder som Portugal och Grekland (10,3 respektive 11,7 miljoner), så lyckas lag som Sporting, Benfica och Porto respektive Olympiakos och Panathinaikos hävda sig bra eller till och med väldigt bra. Samtliga ovan nämnda lag har gått vidare från sina grupper till nästa runda i Champions League eller Europa League.
Men det här är också länder – på samma sätt som i England och Italien – där samma lag återkommer i toppen år efter år. De bästa inhemska spelarna hamnar förr eller senare hos de bästa lagen där de antagligen får högst ersättning men också för att den sportsliga utmaningen där är störst.
I allsvenskan har åtta olika lag vunnit allsvenskan under de senaste tio säsongerna och då blir det, som GAIS tidigare assisterande tränare Patrik Johansson en gång uttryckte det, en allsvenska där ”åtta lag kan vinna men där också tio kan åka ur”. Eller för att citera Benny Lennartsson: ”jag är förvånad över att skillnaden mellan ett lag i toppen och botten är så pass liten”.
Det bästa för Sverige och svensk klubblagsfotboll på internationell nivå liksom landslaget vore med andra ord om två-tre lag ständig dominerade. De bästa talangerna valde då någon av dessa klubbar och det inte bara för att de kan ska betala bäst utan också för att dessa klubbar ger den främsta sportsliga utmaningen.
Det här är vad jag tycker.
Frågar du hundra andra får du lika många svar.
En sak kan alla vara överens om: det är inte bra som det är nu.
* * *
Har sagt det förr och säger det igen: tack för att ni läser!

Dagen då jag blev "svinad"

2009-12-17T21:24:00.000+01:00

Inte varje dag det händer men någon gång ska vara den första.
För i dag torsdag, med en vecka kvar till julafton, blev jag utsedd till svin och förärades en marsipangris överdragen av mörk choklad och tillverkad av Karlssons Marsipan i Kareby utanför (eller i?) Kungälv.
Låter ju illa men det var inte alls så farligt som det låter.
Idrottsjournalisternas Klubb, IJK, för övrigt världens äldsta sportjournalistklubb bildad 1922 (året då GAIS blev svenska mästare för andra gången), håller en gång varje år en jullunch. Till denna tillställning är aktiva sportjournalister liksom fotografer inbjudna samt numera pensionerade dito men också representanter för elitklubbar verksamma i västra Sverige.
Till eftermiddagen jullunch dök bland annat Elfsborgs sportchef Stefan Andreásson liksom IFK Göteborgs klubbdirektör Seppo Vaihela upp. Kutymen är att IJk delar ut en rad ”svin” och då åkte undertecknad/GAIS med av bara farten.
* * *
Maten på stora Ullevi var helt OK, ölen och nubben undveks (jag körde bil) och sällskapet kring bordet av sådant slag att man fick anledning att fundera på det här med livet.
Göran till exempel förlorade sin fru i cancer i våras. Han hade gått i pension och väntade på att hon skulle göra samma sak. Men det där ryggonda visade sig efter en undersökning vara betydligt värre.
- Två månader och två dagar senare dog hon, berättade Göran som brukar arbeta i samband med matcherna på Gamla Ullevi.
Mitt emot satt en man vars ansikte jag till en början inte noterade – man vill ju liksom inte stirra – men när han pratade klack det till för jag kände ju så väl igen rösten. Det var ju Leif Larsson!
För er som liksom jag är uppväxta med Tipsextra och svenska 70-talslördagar, så är han evigt förknippad med detta program liksom en rad andra sportjournalistiska insatser i Sveriges Television och Sveriges Radio.
Leif och kollegan Lars-Gunnar Björklund var inför säsongen 1976/77 redaktörer för boken ”Tipsextra”, en vid det här laget vältummad bok sprängfylld av artiklar och kommentarer om samtliga engelska proffslag och som pryder sin plats hemma i bokhyllan.
Han gick vid 60 års ålder i pension – det var för tio år sedan – och uppmärksammades därför av IJK som en så kallad jubilar.
* * *
Han hade till oss vid vårt bord mycket att säga om sin tid inom SVT/SR-koncernen, ett bolag som han beskrev lite grand som en ”skyddad verkstad”. Men i och med den konkurrens som först TV3 och därefter TV4 bjöd upp till, så kom den ena SVT/SR-medarbetaren efter den andra att hamna hos dessa bolag liksom alla därefter nytillkomna produktionsbolag och då försvann också något som är svårt att köpa och/eller värva ifatt: själen.
För att inte tala om den kunskap som går förlorad.
Han konstaterade också att han på sin tid höll ihop kommentarer till en match alldeles på egen hand medan stormatcher i dag ibland kan ”kommenteras” av ibland upp till sex personer: två i studion, två vid sidan av plan och två på läktarplats.
- Men det är ju långtifrån som alla dessa människor tillför det kollektiva samtalet något av vikt, ansåg jag och Larsson var böjd att hålla med.
* * *
När Leif tog emot sitt pris i egenskap av jubilar fick han också möjlighet att hålla tal.
Han berättade bland annat om OS i München 1972, som var hans första olympiska spel, och hur framför allt kvällstidningarna jämförde de lite ”äldre” TV-kommentatorerna med de lite ”yngre” radiokommentatorerna (Leif tillhörde de förstnämnda) och hur de yngre var så pass mycket ”bättre” än de äldre.
- Men mycket handlade om att det var många tekniska problem, menade Larsson.
En TV-man stack ut i bedömningarna och det var en viss Arne Hegerfors. Men det var kanske inte så konstigt eftersom han om dagarna låg hemma på hotellrummet och åt vindruvor och käkade bananer för att senare på kvällen kommentera till de treminutersinslag som gjordes från OS-sändningarna och det var ju då en ganska behaglig uppgift. Att han – som tidningarna menade – ”klarade allt” var ju inte så märkligt.
* * *
Leif berättade att han var en av flera som 1965 fick chansen att på just Nya Ullevi provkommentera för att se om man var ämnad för etermedia eller inte (”faktiskt en match som Frölunda spelade mot Färjestad”) . En kille pratade så mycket och var antagligen så pass nervös att radiohytten totalt immade igen!
- Han såg ingenting av det han skulle kommentera!
Tuff skit hårda papper, med andra ord.
* * *
Det var för övrigt möjligt att kliva ut i det fria strax nedanför pressläktaren och ta sig en titt på Göteborgs nya hockeyarena.
Såg jävligt häftigt ut och det kommer med all säkerhet att bli en minnesvärd match mellan Frölunda och Färjestad den 28 december.
Men om det ska blåsa lika kallt då som det har gjort i dag, så kommer det att bli oerhört kallt.
* * *
Basel-Fulham i går och Genoa-Valencia i kväll i Europa League.
Med undantag kanske för Valencia inget av den europeiska fotbollens storlag, men ändå oerhört mycket mer intressant.
Att se Barca, Real, Inter, Arsenal, Manchester United med flera är helt OK, men det är ungefär som att gå och se Rolling Stones, Dylan eller Lundell live. Man kan liksom musikerna/lagen.
Med Basel och Genoa är det mer som att upptäcka ett nytt band på en festival och som man bara vet kommer att bli hur stora och hur bra som helst.
I snömatchen i Basel åkte Basel ut när Roy Hodgsons Fulham vann med 3-2 medan Genoa förlorade hemma med 1-2. Därmed gick Valencia och Lille vidare från italienarnas grupp.
* * *
Kanske har jag berättat det förr men jag berättar storyn igen.
För tio år sedan såg jag Genoa, som då spelade i Serie B, i vårens sista hemmamatch på Giuseppe Ferraris mot Fidelis Andria.
En tråkig 0-0-match inför knappt 7 000 personer , varav 5 000 stod bakom ena målet, blev minnesvärd därför att publiken mot slutet helt plötsligt började hyssja på varandra.
Inom några sekunder förstod jag varför: Bologna hade fått straff mot Sampdoria. Straffskytt: Klas Ingesson. Mål och ”Samp” skulle åka ur Serie A.
Ingesson satte straffen och det blev ett otroligt liv på publiken som helt plötsligt lät som 40 000.
Resultatet höll i sig och under den kommande timmen hörde jag bara en sak från Genoas fans:
- Serie B! Serie B! Serie B!
Den enda sanna glädjen är skadeglädjen…
* * *
Men vilken match, vilken intensitet och vilken passion som Genoa i kväll visade både på och av plan. Varför kan inte alla fotbollsmatcher var sådana?
* * *
Tack för att ni orkar läsa även denna smällkalla vinterdag!

Extrapass med Kjell P

2009-12-16T16:21:00.001+01:00

En knapp vecka kvar till julafton.
Assisterande tränare Kjell P dyker upp strax efter klockan nio, går ut på konstgräset för att känna så att planen inte är alltför hård och förbereder sig därefter för en träning.
Med på planen i dag: Emir Jazvin, ”Mårten” och ”Böna”.
Den individuella uppvärmningen följs av passningar till Emir som fångar i skopan, vänder sig om helt och rullar ut bollen till spelaren som fångar upp bollen igen.
Därefter massor av skotträning där ”Mårten” och ”Böna” öser på med Emir i målet. Ständiga kommentarer från Kjell som ofta går in för att berätta och kanske rätta.
Cirka 75 minuter senare är sessionen avslutad. Och det har börjat att snöa.
* * *
Uppmaningen om fler lagbilder fick ett gensvar. Ingemar mejlade en bild på GAIS a-lag från bronsåret 1974. Dessutom dök herrarna från Johannebergs Blomsterhandel upp med 94-gänget i färg, en bild som för övrigt var tagen på Gamla Ullevi. Tack, tack – samlingen blir nu än mer komplett!
För att citera Hammar:
- Det var ju jävligt käckt!
* * *
Hysén och Hamrén i par med Zlatan och Allbäck fortsätter att dominera samtalet även denna dag i fotbollssverige.
Alla ”problem” verkar ju bero på informationsbrister. Som vanligt, med andra ord. Inget nytt under solen.
MEN – varför blir det så här?
I Zlatans fall kan jag förstå det och det av det enkla skälet att han själv eller möjligen den eller de som medgives audiens hos honom aldrig får en chans/möjlighet att förklara sig fullt ut.
Att döma av de utskrifter som har gjorts från den Zlatan-intervju som precis ALLA artiklar har byggt på under de senaste dagarna, så säger Zlatan uppenbarligen att han inte tycker att det verkar seriöst med Allbäck som assisterande tränare/players manager.
De allra flesta t-r-o-r nog att Zlatan anser att det inte blir seriöst med just Allbäck i denna roll. Jag markerar ordet tror av det enkla skälet att den uppenbara följdfrågan – som aldrig ställdes – borde ha varit denna: ”menar du Allbäck eller just detta att ha en spelare som precis avslutat sin aktiva karriär?”
Jag tror – jag vet ju lika lite eller lika mycket som alla andra – att Zlatan är tveksam till att just ha en person, som avslutade sin aktiva karriär vid ungefär samma tidpunkt som han slutade sin fotbollskarriär, som assisterande förbundskapten/players manager.
Har Zlatan egentligen utvecklat detta resonemang? Är hans ståndpunkt rimlig, rätt och riktig?
* * *
Brage och Öster tar steget upp i superettan, Hammarby och Örgryte trillar ner och ”Jeppe” Blomqvist och ”Henke” Larsson blir tränare, den senare i Landskrona. I det läget gör TV4 Sport en storsatsning på superettan. Är allsvenskan 2010 redan så pass devalverad?
* * *
Wolves ställde upp med ett b-lag i matchen mot Manchester United borta.
Att så sker kan hända.
Att det sker medvetet får tydligen inte hända.
Wolves fans är förbannade för att ha fått se ett b-lag borta och fotbollsfolket på Premier League-nivå avkräver en förklaring av klubben.
Inga problem med det men ska ett lag alltid och i alla lägen ställa upp med bästa tänkbara lag? Får en klubb ”vila” spelare som har ”större” eller ”viktigare” uppgifter framför sig?
Jag vet att det finns vissa regler för detta, men då bör det i så fall finnas en viss konsekvens det vill säga att det ska vara lika för alla. Och då kan/ska inte Arsenal – som var fallet för några år sedan – kunna vila sina bästa spelare i en ligacupmatch med en stundande Champions League-match in på knuten. Eller?
Jämförelsen haltar, jag vet, men inför fotbolls-VM 2006 spelade Sverige en träningslandskamp mot Finland på Ullevi. Köpte biljett till mig och grabben i akt och mening att bland annat få se ”Henke”, Ljungberg och Zlatan. Ingen av de tre spelade och det trots att just dessa tre marknadsfördes som sellingpoints.
För detta nöje betalade jag en bra bit över 300 kronor. Hade det varit möjligt att få pengarna tillbaka? Jag betalade ju faktiskt för en produkt jag inte fick se. Lite grand som att se Iron Maiden men utan Adrian Smith eller Nick McBrain men väl deras råddare på scen.
* * *
Klockan är strax efter fyra på eftermiddagen och det är beckmörkt ute. Tack för att det vänder på tisdag i nästa vecka och tack för att ni läser!

Kallt och blött och nattsvart

2009-12-15T16:19:00.001+01:00

Om det i går morse var torrt och kallt i Majorna men snöigt och kallt på Gaisgården, så var det i dag blött i Majorna och blött och snöigt på Gaisgården.
Skillnaden i väder uppstod i princip vid uppförsbacken vid Kallebäck på väg mot Landvetter och Borås. Skillnaden där ”nere” i stan och ”uppe” hos oss är fortfarande stor.
Konstgräset var helt vitt i morse men efter en grannlaga insats från GotEvents folk lyser planen numera grön. Vackert så.
* * *
”Böna” upprepade sitt träningspass på Gaisgården och fick i dag sällskap av ”Mårten” – den senare nyss hemkommen från Teneriffa. Hur jag vet det? Tja, det mesta står att läsa på Facebook där inte bara ”Mårten” har en sida utan även åtskilliga andra spelare i GAIS.
* * *
Varken ”Mårten” eller ”Pärlan” blev under måndagen uttagna till Hamréns landslagsresa. Hur det står till med svensk fotboll kan utläsas i vad man rent allmänt surrar om: när Hamrén ämnar prata med Zlatan om den senares blågula framtid och huruvida Hysén i IFK var skadad eller inte.
Kan inte riktigt tolka det faktum att Hysén inte var med som en miss; Hamrén pratade med klubben och klubben sa att han var skadad. Behöver man prata med spelaren också? Uppenbarligen måste det ske. Frågan är bara om det slutliga svaret blir så mycket annorlunda eftersom det ju trots allt är läkarexpertisen som kommer med fakta och lämnar råd (och det blev det ju ingen skillnad – Hysén tackade nej).
* * *
Norge var uppe till debatt på lunchen. Cirka 50 spelare i norska Tippeligaen har utgående kontrakt. Blott en handfull har fått nya eller förnyat kontrakt. Låter som att det är lite grand av klubbarnas marknad just nu. Kanske är detta att k-ö-p-a en spelare något som om bara några år är något som förknippas med dåtid?
* * *
På Spacy´s gästparkering stod i går något som liknande en sorts bullig bockkran i kraftigt förminskad storlek. När Lars Ekström, som var en av GAIS tre fotografer under säsongen 2009 (de andra två var Bengt Hagman och Claes Hillén) och som till vardags arbetar på just SAAB, kom förbi för att säga hej, så kunde vi få svar på vad det var: en sorts radar som monteras på flygplan - i det svenska flygvapnets fall en SAAB 340.
Kostnaden för en sådan motsvarade tydligen ungefär tio (10) årsbokslut för GAIS det vill säga en knapp halv miljard. Den stora kostnaden är antagligen inte själva tillverkningen utan snarare det faktum att x antal ingenjörer har arbetat i x antal år med att ta fram en produkt, i det här fallet något som ska användas för att upptäcka en fiende på långt håll, men som faktiskt också kan komma till civilt bruk. Ekström pratade om såväl pirater utanför Somalias kust som knarksmugglare i Colombia.
* * *
Fortsatt arbete med GAIS Klubb-TV. I dag fick jag se materialet som gjordes i samband med In Flames gig på Scandinavium liksom Jonas Sjökvists monolog om GAIS i Folkteaterns kabarevy ”Sockerpiller” och som precis har spelat klart på Aftonstjärnan. Ungdomarna på Cybergymnasiet har dessutom gjort klart med en rörlig sak som ska visas från och med nyårsdagen…
* * *
Annars är det riktigt tråkigt med allt mörker. Svart vid ankomsten till Gaisgården och lika svart vid hemgången. Tack och lov vänder det på måndag. Från och med den 22 december blir det bara ljusare.
* * *
Japp – fortsatt tack för att ni läser!

Snö, Gelotte och gult bortaställ

2009-12-14T15:02:00.001+01:00

Klockan sex på morgonen. Beckmörkt ute. Kallt. Men ingen snö, i alla fall inte hemma i Majorna.
På sonens skola i Kålltorp firades Lucia och i denna del av Göteborg fanns det snö. För att inte tala om Gaisgården. Här var det vitt precis överallt. Inget märkligt i sig för om det är snöfritt ”nere” i Göteborg är det ofta snö ”uppe” på Gaisgården.
Med snön kommer en mer påtaglig påminnelse om att det enligt kalendern råder något som kallas för vinter plus att de tre ljusa högtiderna nu helt plötsligt känns väldigt mycket närmare.
* * *
Mitt kontor är Gaisgårdens största. Storleken är inte enbart bra. Trots att jag sitter en knapp meter ifrån två rejäla element är det ändå kallt som fan. Varmast är tveklöst dasset, men det håller ju inte att gå in där i tid och otid för att värma sig. Blir till att klä sig något varmare.
* * *
Spelarna och ledarna har formellt sett semester, men det hindrar dem inte från att dyka upp då och då. Tredjemålvakten Emir Jazvin lyfter skrot i gymmet och ute på konstgräsplanen löper Björn ”Böna” Andersson fram och tillbaka. Spåren syns i snön. Om snön gör att vintern känns mer påtaglig, så är tanken på fotbollsspel väldigt avlägsen.
* * *
Kjell och ”Alec” var uppe en runda och såg bland annat till att skicka DVD-filmer på Wanderson. Valen av matcher var ganska givna: GAIS-Gefle och GAIS-Örebro.
* * *
Har glömt säga det tidigare men Kjell kör omkring i en i Göteborg tillverkad bil och som en gång i tiden i tillhandahölls av en annan fotbollsförening. Han har dock pillat loss det klubbmärke som är ett bakvänt stadsvapen.
* * *
En och en halv månad har gått sedan allsvenskan 2009 avslutades och det brukar ju vara startskottet på silly season. Men ingen verkar ha hört detta startskott.
Antalet spelarövergångar är i praktiken lika med noll – om man undantar mästarna AIK:s målvakt Daniel Örlunds övergång till Norge respektive att Janne Tauer inte fortsätter i Djurgården.
För närvarande känns det mer som att tränare mer än spelare byter klubb: Conny K från Assyriska till Helsingborgs IF (med uppgift att vara manager), Janne A från HBK till Öis och så ”Henke” från att vara aktiv i HIF till superettanlaget Landskrona Bois.
Man undrar ju onekligen huir inbitna HIF-anhängare ställer sig till detta? Fortsatt hyllning av en stor svensk fotbollsspelare eller blir han persona non grata i Helsingborg? Hoppas verkligen inte på det senare…
* * *
Apropå tränare och Superettan, så trillade ju Qviding ur den näst högsta serien. För en tid sedan blev huvudtränaren Lars ”Brasse-Lasse” Ternström klar som huvudtränare och han får nu sällskap av en assisterande i Per Broberg.
Båda har ett förflutet i GAIS – i ”Brasse-Lasses” fall som spelare – och där Per har arbetat i GAIS elitförberedande verksamhet samt som ansvarig för de elever på Sannaskolan och Ånässkolan som tränar fotboll på skoltid.
GAIS levererar tränare inte bara på hög serienivå (”GrenRolli”, Magnus P och ”Pude”) utan även på lägre dito.
* * *
- Du skulle ha sålt biljetterna till en gaisare!
Den uppmaningen fick jag från en person som ville köpa mina fyra ståplatsbiljetter till rekordmatchen Frölunda-Färjestad den 28 december.
Familjen åker iväg på semester dagen efter och att först se en match, som börjar kl.19.45, för att gå upp kl.04.00 för att hinna med ett flyg och därefter flyga i sammanlagt 20 timmar inklusive väntetid kändes inte optimalt.
Satte ut en annons för 30 spänn på Blocket och fick plåtarna sålda på mindre än en timme. Totalt fick jag bortåt 30 svar! Och för er som undrar: nej, jag sålde inte till högstbjudande. De kostade 295 spänn styck men jag sålde alla fyra för en tusenlapp. Jag var mer angelägen om att bli av med plåtarna än att tjäna en slant.
* * *
Ytterligare ett inslag till GAIS Klubb-TV, som startar måndagen den 18 januari 2010, gjordes i helgen. In Flames lirade inför nästan 8 000 personer på Scandinavium och vi passade på att göra en intervju med gitarristen Björn Gelotte.
Som vanligt var både han och bandet och alla övriga som arbetar med In Flames oerhört enkla att ha att göra med och grymt tillmötesgående. Om vi bortser från det rent musikaliska, så är jag övertygad om att just attityden till omgivningen är en förklaring till varför In Flames är så pass framgångsrika. Alla som kommer i kontakt med dem glömmer helt enkelt inte av dem.
Jag vet av egen erfarenhet. För mer än 25 år sedan intervjuade jag Ronnie James Dio för första gången. En oerhört vänlig själv som just då startat sin tredje karriär med det egna bandet Dio efter att tidigare ha skött sången i Rainbow respektive Black Sabbath.
Sådana ljusa minnen gör att man ett kvarts sekel senare funderar på om en biljett till Sonisphere i Stockholm i augusti är en god investering eller inte eller om man ska ha siktet inställt på en annan arena och en annan plats.
* * *
Musikbranschen har gnällt av sig på hur mycket pengar som gått förlorade tack vare illegal nedladdning, men i helgen presenterades en utredning över omsättningen i Sverige. Slutsats? Att artisterna och bandet har tjänat m-e-r pengar.
Men det gäller inte alla. Grupper som turnerar ofta – hit hör ju onekligen In Flames, Heaven And Hell samt i stort sett alla tyngre rockband – har tjänat hyggligt med flis liksom alla artister och bandet som redan har ett etablerat namn.
Det slog mig häromdagen att 2000-talets första årtionde snart är avslutat och då kan man fråga sig två saker: vad utmärkte egentligen detta årtusende rent musikaliskt (på samma sätt som 60-, 70-, 80- och 90-talet hade sina respektive sound) och vilka kommer att gå i pension på riktigt under de kommande tio åren?
När 2020 infaller så är David Bowie, Steve Harris, Mick Jagger, Ulf Lundell och Björn Gelotte – för att nu nämna fem av väldigt många – 73, 64, 77, 70 och 45 (rena ungdomen i jämförelse) och vilka nykomlingar ska då fylla alla stora fotbollsarenor och festivaler runt om i världen?
Jag menar, på Sonisphere skivdebuterade det yngsta bandet på 80-talet!
* * *
Som sagt, väldigt lite fotboll just nu. Å andra sidan startar GAIS försäsongsträningen om bara 24 dagar…
* * *
Gunnebo har i dag fått besök av fem stadiga herrar som hjälper till med att skicka ut breven till alla årskortsinnehavare. Jag tillhör en av dessa och ska därmed förnya fyra årskort på familjeläktaren. Alldeles riktigt – jag betalar för dem. Ingen löneförmån, med andra ord.
* * *
Och apropå besök så kom Magnus Gustafsson från Intersport och Supporterstore på besök. Förutom planering inför söndagens julmarknad i Nordstan, så pratades det bland annat om souvenirer och GAIS replicatröja till allsvenskan 2010.
Designen på hemmastället kommer att se likadant ut 2010 som 2009. Däremot kommer bortastället att bli som Italiens ser ut just nu det vill säga en v-ringad stilren sak.
En annan möjlig nyhet kan vara att de orangefärgade tröjorna kan vara på väg bort och ersättas av ett gult ställ i samma nyans som det gula i GAIS klubbmärke. Säga vad man vill om ”Televerkströjorna” men de har sålt bra OCH de skapar uppmärksamhet just för att de sticker av som färg.
* * *
Fortsatt tack för att ni läser!

Allsvenskan har blivit vardagssvenskan

2009-12-09T12:29:00.000+01:00

Fick ett mejl i går från Henrik som till vardags är bosatt i Stockholm.
”Det är med viss bedrövan jag studerar det preliminiära spelschemat. Liksom förra året är nästan alla av GAIS hemmamatcher på kvällstid vilket gör det svårt för oss alla som inte bor i eller nära Göteborg. Var beror detta på? Har vi verkligen mer folk en måndagskväll än en söndag eftermiddag?” skriver Henrik.
Man kan konstatera att det spelas oerhört få allsvenska matcher på en lördag eller en söndag under 2010. Av de 112 matcherna i de första tolv omgångarna är det ”bara” 29 som enkligt förslaget till spelschema ska spelas lördag-söndag!
Det blir tre till om man räknar in de tre matcherna måndagen den 5 april eftersom det är en röd dag i veckan.
Som förslaget till spelschema ser ut just nu, så kommer GAIS bara att spela tre av de 14 första matcherna på en helgdag: GAIS-Kalmar FF (25 april, omgång åtta), Trelleborgs FF (22 maj, omgång 13 – kan bli flyttad till torsdagen den 13 maj) och GAIS-IF Elfsborg (15 maj, omgång 14).
Ur ett publikt hänseende är det kanske svårare med vardagsmatcher eftersom många trots allt har arbete, studier samt hämtning/lämning av barn plus en rad sociala aktiviteter att tänka på.
Ur ett sponsorperspektiv är det dock betydligt lättare för våra samarbetspartners att arrangera kundträffar och liknande i samband med en vardagsmatch.
För egen del var jag under 17 år bosatt i Halmstad cirka 14 mil från Göteborg. Alla hemmamatcher var bortamatcher, men vardagsmatcher var lättare att hantera för då behövde inte helgen ”sabbas” av fotboll.
Men det är svårt att veta vad fotbollspubliken i allmänhet och den grönsvarta publiken i synnerhet egentligen tycker. Vardag eller helg? Och är det man tycker i dag giltigt om bara tre år?
* * *
Intervjuade Kjell Pettersson under tisdagen. Antagligen har intervjun hunnit läggas upp på hemsidan när ni läser detta.
Via nätet går det att ta reda på mycket om människor och det är ju självfallet enklare med människor som inlett karriärer som politiker, författare, rockmusiker, fotbollsspelare och så vidare från mitten av 90-talet och framåt. Allt står ju på nätet. Det som publicerats på nätet går det ju också att länka vidare till. Men hur gör man med allt annat det vill säga det som publicerats före 1995?
Uppgifter om Kjell bakåt i tiden var svårare att hitta och då fick man göra på det gamla hederliga sättet: ställa frågor själv.
Och då fick jag bland annat veta att Kjell är född och uppväxt i Jormvattnet i norra Jämtland. Givetvis har det livet präglat och påverkat honom på mer än ett sätt. Och lite drygt 20 år efter att ha läst klart på latinlinjen på motsvarigheten till gymnasieskolan i Strömsund – en ort med knappt 4 000 invånare – så stod han på Tannadice Park i Dundee och jublade åt ett Uefacupguld.
Man vet aldrig vad livet har i beredskap. Tur är väl det.
* * *
Forrest Gump citerade (i filmen med samma namn) sin mamma som sa ”life´s like a box of chocolates – you never know what you gonna get”.
Just choklad är föremål för en reklamkampanj där den svenska allmänheten uppmanas att “rädda” sin favoritpralin i Aladdin-lådan.
Kunde inte låta bli att gå in och rösta och valde inte min egentliga favorit gräddnougaten utan pärlnougat (som i skrivande stund ligger trea i poppistoppen).
Att jag över huvudtaget klickade hängde samman med den reklambanner som pryder GAIS officiella hemsidas topp och det av ett alldeles speciellt skäl: vi får helt enkelt pengar för det!
Ett företag i Stockholm säljer nämligen webbreklam till ett flertal allsvenska klubbar varav GAIS är en. Och vi får betalt inte bara för antalet besökare på hemsidan utan också för det antalet aktiva klick som görs på en länk. Utan att ni vet om det, så stöttar ni därmed GAIS genom att till exempel rösta på er favoritpralin!
Mest uppseendeväckande är ändå alla communities som skapas med hjälp av Facebook. I kampanjen kring Aladdin har en speciell community skapats för just detta ändamål det vill säga att rädda sin favoritpralin.
Antal medlemmar? Just nu nästan 12 000!
12 000!
Nätet skapar onekligen nya sätt att få ut sitt reklambudskap på.
* * *
Arbetet med GAIS Klubb-TV fortsätter. Nu på lördag görs ett inslag med Björn Gelotte som ju som bekant är gitarrist i In Flames. Bandet spelar på Scandinavium och det lär bli en stor spelning då det är sålt mer än 7 500 biljetter i förköp.
Självklart är själva grundbulten för GAIS Klubb-TV spelarna och ledarna i GAIS a-lag; det är ju med hjälp av dessa som vi ”säljer” vår produkt.
Men minst lika viktigt är att hitta människor och saker som på ett eller annat sätt är en del av GAIS och som via sin blotta existens definierar klubben.
Därför är avståndet mellan en välutbildad folkpartistisk EU-kommissionär som Cecilia Malmström och en tatuerad hårdrocksgitarrist som Björn Gelotte inte större än att båda bor i Göteborg och båda håller på GAIS.
* * *
Och så har Gaisgården fått besök av en möjlig ny spelare. Vem det är? Tja, om vi säger så här: han anlände i en väldigt dyr bil…
* * *
Tack än en gång för att ni läser!

Kommersiella val av TV-matcher

2009-12-07T20:19:00.000+01:00

I fredags kom förslaget till spelschema för allsvenskan 2010.
Intressant i sammanhanget var de val som Canal+ och Tv4 hade gjort (alltså utöver alla PPV-sändningar). Glädjande nog är GAIS med i två Canal+-matcher i form av den mer eller mindre givna hemmamatchen mot IFK Göteborg den 10 maj samt – något mer otippat kan tyckas – hemmamatchen mot Kalmar FF den 25 april.
Den senare matchen kan för övrigt bli en extra tidig match för det finns två alternativ till kickoff: kl.12.30 respektive 14.30!
I det här sammanhanget har jag roat mig med att kolla i hur många matcher de allsvenska lagen kommer att synas i TV – återigen förutom PPV-matcherna – under de första 14 omgångarna. Av sammanlagt 38 möjligheter, så dyker någon ur kvartetten AIK, IF Elfsborg, IFK Göteborg och Kalmar FF upp i 20 av dessa.
AIK syns mest med sex matcher medan IFK, Elfsborg och faktiskt Malmö FF syns i fem matcher vardera medan Kalmar är ensam i kategorin fyra matcher.
Tre lag syns inte alls: Gefle IF, Trelleborgs FF och BK Häcken. Det senare är ju rätt anmärkningsvärt med tanke på hur säsongen 2009 gestaltade sig för Häcken med en femte plats och om man ser på det rent sportsligt.
Ett lag som Brommapojkarna ska enligt förslaget till spelschema synas i TV inte mindre än två gånger och det av det enkla skälet att de möter AIK hemma i omgång två (TV4) och Djurgården borta i omgång tre (Canal+). Den senare kanalen kunde i omgång tre och den dagen ha kunnat plocka just Häcken hemma mot Trelleborg.
Det krasst kommersiella gentemot det sportsliga?
Det ser onekligen ut så.
Å andra sidan: finns det anledning att vara förvånad? Egentligen?
* * *
Inledde den nya veckan med att resa till Borås och en träff med Göran Lohne på Elfsborg. Han är huvudansvarig för de inslag som Elfsborgs klubb-TV visar. Eftersom Lohne/Elfsborg varit igång ganska länge var det ett gyllene tillfälle att ta del av deras erfarenheter.
För er som undrar: GAIS Klubb-TV drar igång på riktigt allvar måndagen den 18 januari.
* * *
Stannade till för en snabb fika hos min kompis Anders. Han har sett precis allt i musikväg – och då menar jag verkligen allt – både en och två och tre gånger och arbetar sedan drygt 30 år tillbaka med att sälja musik via postorder.
Vi har ofta haft anledning att diskutera musik och framför allt då det som har hänt under de senaste 15 åren med ankomsten av Internet och mycket annat. Mycket av dåtidens logik har försvunnit. Som att band och artister som sålde mycket plattor lockade stor publik till konserter.
Tokio Hotel spelar nästa år på Scandinavium och det är ett band som, enligt Anders, ”antagligen säljer mer biljetter än plattor”.
Han har dock något att se fram emot: två veckors semester i indiska Goa. En dag som denna måndag, den kanske gråaste och blötaste på väldigt länge, är det säkert en vacker tanke att hålla fast vid.
* * *
En semester av det lite mer speciella slaget befinner sig just nu GAIS assisterande tränare Matti Demegård på. Han och hans tjej Cissi har rest till Sydafrika för en färd som innehåller från sydafrikanska vingårdar till safari. Och det är en speciell resa för paret väntar sitt första barn. Beräknad ankomst i april.
* * *
För mindre än 18 månader sedan fanns det ingen kommersiell radiostation i Göteborg med omnejd som spelade hårdrock, metal, rock eller ens classic rock.
Nu finns det två.
På vägen hem lyssnade jag på Bandit 107,8. Första låt ut: Bostons ”More than feeling”. Alltså, när fan hörde du den låten på svensk radio senast?!
Kom nu inte med en massa anklagelser om att Boston skulle vara skit. ”More than a feeling” är, enkelt uttryckt, en knäckande bra låt.
Hittade en liveversion på YouTube och blev då en smula deprimerad med tanke på att originalsångaren Brad Delp sjöng. Brad tog livet av sig för cirka tre år sedan. Han efterlämnade inte bara barn och en blivande fru utan också självmordsbrev där han beskrev sig som en väldigt ensam människa samt varnade för att det fanns giftiga gaser i den bostad där han skulle hittas.
* * *
Apropå YouTube: den film med Wandersons alla 18 klipp har nu snart setts inte mindre än 9 000 gånger!
* * *
Tack för att ni läser!

Tyst och lugnt på Gaisgården

2009-12-03T16:55:00.000+01:00

Nja, rubriken är en smula missvisande. Kanslifolket är igång fram till julhelgen men spelarna och ledarna i GAIS a-lag genomförde sin sista träning för säsongen 2009 i onsdags förmiddag.
Från och med i dag torsdag är alla på semester.
Har inte hunnit kolla vart folket ämnar göra på sina respektive semestrar. Brassarna, Ekunde, Reuben och Calum har redan rest iväg och ”Alec” befinner sig med all säkerhet i London tillsammans med delar av tränar- och ledarstaben. Minst en match – Arsenal-Stoke – står på programmet men det kan bli en till.
Lycén nämnde som hastigast att han och Bobbie drar iväg till Miami (”ingen av oss har varit där förr”) och det följs av två veckor i Mexiko. Låter ju rätt OK.
* * *
För snart en vecka sedan genomfördes Reunion. Platsbristen på Gaisgården gjorde att Göteborgspolisens lokaler passade bättre. Mycket mat, en hel del dryck och en väldig massa pratande blev det.
Pelle Blohm var en av gästerna. På sin blogg har han återgett en del av vad som hände den kvällen. Kan inte med den bästa vilja i världen bidra med något gott skvaller eftersom arbetet den kvällen stod i vägen, men rent allmänt kan jag säga att det var fråga om många kära återseenden bland såväl spelare som ledare. Självfallet bör det ha fallit en och annan kommentar mellan sådana som inte haft med varandra att göra.
Just hur en förening eller klubb väljer att minnas sina gamla hjältar är ganska viktigt. En spelare eller ledare brinner i en klubb under en kort tid, men det är egentligen bara klubben och ytterst supportrarna som håller lågan vid liv.
Jag vet att många av de före detta spelare som intervjuas av Anders Björklund i samband med GAIS hemmamatcher är oerhört stolta över att bli ihågkomna. Förre tränaren Roberto Jacobsson gjorde allt för att hålla tårarna tillbaka och backen Thomas Hvenfelt kom i sin gamla matchtröja. För att nämna något.
Och trots att Pelle Blohm inte gjorde fler än 36 matcher i GAIS, så satte han tydliga spår i den grönsvarta historien.
* * *
Få eller ingen fotbollsintresserad kunde väl ha undgått att det i söndags spelades en viss match i Barcelona mot ett visst annat lag från Madrid. Visst finns det en produkt och såld reklam att ta hänsyn till, men för egen del var energin i det närmaste dränerad när det väl blev match. Det var SÅ mycket snack att man för något ögonblick eller två trodde att matchen redan hade spelats.
Följande är också intressant. När SVT24 tog på sig ”ansvaret” att sända träningslandskampen Italien-Sverige, så hade man inte många dagar på sig att marknadsföra kampen. Ändå tittade cirka 750 000 människor på Hamréns första som förbundskapten.
TV4 Sport hade inte väldigt många fler – snarare färre tittare – och det trots all reklam och allt uppsnack och all massmedial uppmärksamhet.
Frågorna är därför många. Gör reklam någon nytta – egentligen? Har SVT lättare att trumma ut ett budskap än TV4? Är landslagsfotbollen trots allt mer intressant än La Liga?
Frågorna är antagligen lika många som svaren.
* * *
I lördags kväll kollade jag på derbyt i Genua mellan Genoa och Sampdoria. Matchen kom igång några minuter efter avspark på grund av röken från alla bengaliska eldar och ”Samps” spelkreatör Cassano blev nedsparkad precis hela tiden. Genoa vann med 3-0 men det var en sådan där match som inte var särskilt bra trots alla målen.
* * *
Mer normala arbetstider gör att det numera är fullt möjligt att titta på TV. Som vanligt i mitt fall är det alla de udda programmen som tilldrar mitt intresse.
En av kanalerna visade en dokumentär om gonzojournalistikens skapare Hunter S.Thompson som via tidningen Rolling Stone fick sitt stora genombrott som författare och journalsit.
Tidningen gav honom bland annat uppdraget att följa de politiska kampanjerna under presidentvalet 1972. Han valde att inte sovra i materialet utan publicerade precis allt som han tyckte var viktigt. Ungefär som dagens bloggare fast i tryckt form. Hunter skulle ju ändå inte fortsätta bevaka politik, så han brände broar till vänster och höger.
Han stödde också en av demokraternas kandidater – senatorn George McGovern – och det mest för att den senatorn sa ”vad väljarna borde höra och inte vad de ville höra.” Bland annat fick McGovern Thompsons respekt för att senatorn ville ta hem trupperna från Vietnam.
Den av väldigt många uträknade senatorn seglade dock upp och blev till slut sitt partis kandidat i valet 1972 mot republikanernas Richard Nixon. Men McGovern lyckades välja en vicepresidentkandidat (Thomas Eagleton) som visade sig ha behandlat sig mot psykiska problem med elchocker.
Så var den sagan, enligt sedvanlig amerikansk politisk logik, all. Och Nixon vann, en man som Thompson hatade över allt annat.
Av bara farten rotade jag fram mitt exemplar av Hunter S.Thompsons ”Fear and loathing in Las vegas”. Den drabbade mig när jag läste den första gången någon gång på 80-talet oh den drabbar mig nu också fast på ett annat sätt; jag är ju äldre och har mer amerikansk kunskap på hand.
I grunden handlar boken om den amerikanska drömmen, jakten på att bli en ”vinnare” men den obehagliga vetskapen att precis alla andra därmed är ”förlorare” och hur man nu ska hantera detta.
* * *
Tack för att ni läser!

Wallin om "Wander" och Calum på sjukhus

2009-11-25T20:39:00.002+01:00

Inte varje arbetsdag som inleds med samtal från Vilhelmina, men så var det den här dagen när kocken i Vilhelmina – Christer Sjöberg – ringde.
Några av er kanske kommer ihåg mannen som efter flera års verksamhet i Göteborg och till sjöss återvände norrut och tog över lunchstället Spisplattan i Vilhelmina beläget i norra Norrlands inland.
- Jag har varit med i radio och pratat GAIS. Jag berättade bland annat att alla är gaisare innerst inne, men att det är långtifrån alla som känner till det, berättade Christer för Radio Jämtlands studiofolk som uppenbarligen hade missat denna detalj i allmänbildningen.
Som om inte detta var nog, så ringde en annan person in till programmet och berättade att de precis hade fått ett litet barn som också var gaisare.
Fågelholkarna i studion kunde stängas när förklaringen kom:
- Ja, alla föds ju som gaisare!
Är du nyfiken kan du leta dig in på Sveriges Radio P4 Radio Jämtlands hemsida och lyssna själv.
Kunde inte låta bli att fråga Christer om det var någon snö i Vilhelmina och han sa att ”lite vitt är det allt” men att årstiden i princip var som i Göteborg: grå och blöt.
Och även om jag själv inte är någon jätteentusiast av snö, så är följande sant: snön gör i alla fall att det blir lite ljusare även om det är beckmörkt ute.
* * *
I tisdags kväll hölls det andra av de två ordinarie representantmöten som enligt föreningens stadgar ska hållas varje år. Under år 2008 var klubben inte så bra på att anordna alla två, men i år har den första anordnats liksom även den andra.
Alla delar av den grönsvarta familjen fick komma till tals, men det är ju självfallet så att nyfikenheten är stor på vad företrädarna för GAIS hade att säga.
Ordföranden Christer Wallin berättade om ett tufft år men som med lite distans ändå blev ganska OK med bland annat två U21-landslagsmän i ”Mårten” och ”Pärlan” och en skytteligavinnare i ”Wander”. Styrelsens fotbollsansvarige Tony Persson fyllde på med att berätta om värvningen av assisterande tränaren Kjell Pettersson och att utlåningen av spelare till andra klubbar har varit lyckad vilket även chefstränaren Alexander Axén bekräftade.
- Det är mer utvecklande för Johan och Johan att spela seriefinal med Skövde AIK mot Öster inför 3 500 personer!
Underförstått: många blev kanske inte så vassa av att spela U21.
”Alec” uttryckte utan större omsvep en tacksamhet för att Wallin och Tony inte lät honom gå när det såg som mörkast ut i somras utan hittade en annan väg med ankomsten av hans mentor Benny Lennartsson.
- När han var här blev jag lugn. Jag tror att spelarna också blev lugna, sa ”Alec”.
Han ansåg att GAIS bitvis har spelat väldigt bra fotboll men att laget/klubben ”måste tuffa till sig” och bli ”en vinnare på allt man gör”.
- Spelarna ska inte komma upp till Gaisgården för att bli tränade utan för att träna. Det finns spetskvaliteter hos alla och som det gäller att få fram. När det sker kan GAIS som helhet bli ännu bättre, menade ”Alec”.
Sista punkten på dagordningen var frågor och den givna var så given att den var mer än given: ”vad händer med Wander”?
- Om ni anade hur ofta jag fått den frågan den senaste tiden, sa Wallin som suckade och skrattade samtidigt.
Inget nytt under solen dock. ”Sju-åtta klubbar är intresserade men det finns inget konkret – agenten är dock hundra procent övertygad om att ”Wander” blir såld innan årsskiftet” sa Wallin som påpekade att det finns flera bra spelare som är intresserade av att komma till GAIS:
- Men vi sitter still tills vi vet vad som händer med ”Wanderson”, sa Wallin.
Så långt representantmötet.
* * *
I måndags var det ganska tomt och tyst på Gaisgården. Några var på möten, en var hemma sjuk (nej, inte svininfluensan) och en befann sig på semester.
Spelarna hade ledigt och det berodde på att truppen i helgen var på minisemester i Warszawa dit man reste för pengarna från lagets interna böteskassa. Om jag förstod saken rätt reste varje spelare till den polska huvudstaden med flygbolaget WizzAir (tror jag att det heter) plus bodde på hotell för cirka 1 300 kronor vilket ju får betecknas som en billig peng.
Jag frågade Lundén hur det var och han svarade:
- Jo, det var mycket trevligt!
Trevligt? Låter ju änna som en skolutflykt…
Den matematiskt begåvade kan säkert också räkna ut att med 1 300 kronor per skalle gånger cirka 25 spelare i laget, så var böteskassan ganska stor. Men böterna delas också ut för i princip allt möjligt, däribland för sen ankomst till frukost.
Har sett åtskilliga spelare komma inrusande till samlingssalen, stirra på klockan och antingen pustjubla säga ”ja, jag hann” eller framstöna ”fan, jag missade”. Och det är alltid lika kul att därefter höra unga vuxna män dividera om man egentligen var sen eller inte.
* * *
I måndags dök materialförvaltaren Åke Ahlbergin till mitt nya office som fortfarande är jättestörst med egen mugg, pentry med kylskåp, konferensbord med plats för 25 sittande och kubikmeter av utrymme. Kontorsmöblerna kurar i mitt hörn.
Åke gillade inte de tider som nu stundade då a-laget gick på semester för från och med onsdag i nästa vecka är det semester som gäller. Han gillar inte att vara overksam och brytningen från full verksamhet med GAIS a-lag till i praktiken ingenting är en förändring av läget som är ganska tvärt.
Men en pratstund med Åke gör också att man kommer den människan något närmare. Han berättade bland annat att han som liten bodde i USA i cirka två år (”mina föräldrar jobbade på en farm på Long Island öster om New York – då var jag fem och ett halvt år”).
- Och efter att ha pratat med Hammar, så har både han och jag förstått att han jobbade på den båt som jag och mina föräldrar åkte över med!
* * *
I dag onsdag var det i alla fall träning på Gaisgården. Jag är fortsatt förundrad över att jag för närvarande kan se GAIS träningar och det på arbetstid.
Med undantag för de tre tränarna, ”Speedy”, målvaktstränare Regfeldt och kanske Åke är jag nog den som från och med nu ser flest a-lagsträningar.
Då gick det bland annat att se att unge P93-landslagsmittbacken Erik Berthagen fortsätter att överraska stort, att Bennys busvisslingar från i somras och höstas har ersatts av Kjells visselpipor samt att Calum fick åka till sjukhus.
Han fick röntgas efter att ha fått en smäll på foten. Bilderna som specialstuderades av den kände idrottsläkaren Leif Swärdh visade att det inte var fråga om någon fraktur. Men om smärtan inte gick över till torsdagen, så skulle en ny kontroll göras.
Hann prata en stund med Calum innan han fick skjuts till sjukhuset av Åke. Engelsmannen berättade att han på sin semester skulle åka till St Louis i USA. Det var ju där han tidigare spelade fotboll och det var där han studerade på universitet.
- Först två veckor i USA och sedan några veckor hemma hos mina föräldrar i England och sedan hit. Vi har ju bara fem veckors semester, berättade Calum.
- Bra tillfälle att bli skadad på! sa Calum och skrattade.
* * *
Han är säkert tillbaka till första träningen på försäsongen den 7 januari nästa år och ja, vi kommer i enligt med traditionen att göra en liten happening kring denna.
Men en sådan här grej händer inte av sig själv. Vi på kansliet måste få ett OK från tränarna på att flytta träningen från Gaisgården till Valhalla IP, någon (läs: Stig) måste se till att planen blir bokad och vi måste hitta ett sätt att kommunicera ut det via bland annat hemsidan. Inget sker av sig självt.
”Alec” själv tycker det är coolt (sic) att göra en sådan här grej på första träningen, men han lär inte göra om samma misstag som på den allra första träningen den 5 januari. ”Speedy” berättar att det var ”typ 15 minusgrader och han kom ditt i fotbollsskor” sa ”Speedy” allt medan han med en stolpig gångstil á la robot med igenrostade leder och två klumpfötter försöker gå framåt.
* * *
Med på onsdagens träning var inte ”Wander”, Romario, Ekunde och Reuben. De fick semester lite tidigare än de övriga och befinner sig just nu i Brasilien x två, Kongo respektive Ghana.
- Somewhere waaarm and niiice, som Reuben uttryckte det för några dagar sedan.
Därmed är kvartetten inte med på torsdagens begivenhet då a-laget – bokstavligt talat – hamnar på hal is. Ni får läsa mer om det i morgon.
* * *
Tack för att ni orkar läsa!

Erik blev glad av "Alecs" ord

2009-11-19T15:37:00.000+01:00

Dagen efter Hamréns debut som förbundskapten för Sverige. Förlust borta mot Italien. Enligt min ödmjuka mening en riktigt rolig match under de första 20 minuterna – från båda håll – men därefter blev det mer och mer Italien.
I det svenska laget saknades väl egentligen ”bara” Zlatan, Marcus Berg och Kim Källström medan Italien ”bara” ställde upp med typ två ordinarie gubbar. Ändå var det stundtals stor skillnad på spelkvaliteten.
Italienarna visste vad de kunde – och gjorde det.
Svenskarna visste vad de ville – och försökte göra det.
Ungefär så.
Å andra sidan: vänskapsmatch och Hamréns första – vilka växlar ska man dra? Om ens några?
* * *
Samtalet kring frukostbordet på Gaisgården kretsade delvis kring Irlands grymma sorti från VM-kvalet och domare Martin Hanssons miss att se den hands som föregick Frankrikes kvittering till 1-1.
Än en gång: eftersom fotboll är en b-e-d-ö-m-n-i-n-g-s-s-p-o-r-t blir diskussioner om eventuella missar och misstag totalt meningslös eftersom domaren och de assisterande ju har bedömt att det inte var hands. Han/trion kan ju inte döma/blåsa för mer än det han ser.
Därför rider jag vidare på min käpphäst: kom med ett förslag på vad som kan, ska eller bör göras i stället för att fortsätta älta om domarmissar.
Hade det varit möjligt med en så kallade ”video review” – såsom är fallet i amerikanska NFL – så hade man sett Henrys hands, målet hade underkänts och matchen hade kanske gått till ett straffavgörande.
* * *
Grekland och Slovenien till VM. På Ukrainas och Rysslands bekostnad.
Det förstnämnda var möjligt. Det andra en riktigt stor överraskning.
Och nej, Sverige är uppenbarligen inte bättre än dessa nationer.
* * *
Där jag numera sitter har jag full överblick över konstgräsplanen, men i dag var det ingen fotbollsträning utan styrka som gällde.
”Alec” var dock nöjd med fotbollspasset i onsdags.
- Det var förvånansvärt bra tempo för att vara november, menade han.
På plast i går förmiddags var också fyra unga gaisare varav en är P93-landslagsmannen Erik Berthagen. I samband med intervjun berättade jag de uppskattande ord som ”Alec” hade att säga.
- Sa han så? Fan, vad glad jag bli! utbrast Erik.
Det behövs inte mycket för att en ung tjej eller kille ska lyfta mentalt och förstå att det kan gå vägen. Om man själv vill.
* * *
Ungdomarna på Cybergymnasiet fortsätter sin utbildning av det som ska bli GAIS Klubb-TV. Samtidigt har planeringen för de olika inslag som ska göras under november och december påbörjats. Siktet är inställt på premiär i november.
En lååång intervju, som ska göras, är med Wanderson do Carmo.
Det slumpar sig så pass väl att en av eleverna – Manuela – har brasilianskt påbrå och därför kan portugisiska flytande. Vi kommer att göra en intervju innan ”Wander” åker hem till Brasilien. Och för er som undrar, så har brassarna tillåtelse att åka hem på semester lite tidigare än de övriga.
För övrigt är mitt mantra till ungdomarna följande:
- Missförstå mig rätt nu men ni är för dumma för att fatta hur bra ni är!
Underförstått: när man är 19 år ska man bara köra. Ju äldre man blir desto fegare blir man.
* * *
Tack för att ni läser!

"One day closer to death"

2009-11-18T20:45:00.001+01:00

”Så går en dag och kommer aldrig åter” skrev Jonas Gardell för några år sedan. ”One day closer to death” sjöng Pink Floyd i ”Time”.
Möjligen kan jag med dessa ord framstå som dysterkvist denna onsdag mitt i november men jag är faktiskt på ett bättre humör än vad jag egentligen förtjänar.
* * *
Det har dock inte med mitt nya kontor att göra.
Nytt och nytt förresten – jag har blott och bart tagit ett annat utrymme i anspråk.
Numera sitter jag i Gaisgårdens skolsal och i samma byggnad som spelarna.
En orsak är att vår TV-studio är här. En annan att jag/vi kommer närmare spelarna.
Fördelarna är många: utsikt mot konstgräset, eget dass och ett konferensbord med plats för 25 personer.
Mitt ”kontor” räknas numera inte i kvadratmeter utan snarare i kubik.
* * *
För en vecka sedan var skolsalen belamrad med möbler som skulle ut och nya möbler som skulle in. Sedan dess har vi slängt det gamla och hystat in det nya. Vi fick möbler till ett värde av cirka 35 000 kronor alldeles gratis och då passade vi på att byta allt det gamla mot allt det nya.
Att vi i stället för att köpa tacksamt tog emot denna gåva hängde inte bara samman med att ekonomin just nu är ansträngd; vi hade gjort så här ändå.
Ett annat exempel: vi ska skicka ut medlemsavgifter för 2010 men vi har också en kallelse till årsmötet i mars nästa år att skicka ut. I stället för att skicka två olika omgångar, så slår vi samman allt till ett. Vi sparar på så sätt ett betydande s-e-x-s-i-f-f-r-i-g-t belopp i portokostnader.
Ännu ett exempel: i stället för att hyra in oss på hotell eller liknande för vår kanslikonferens valde vi att vara en heldag hemma hos marknadskillen Niclas och hans familj sommarstuga i Frillesås. Betydligt högre mysfaktor, gulaschsoppa till lunch och thai till middag interpunkterat av en hastig promenad för att se vilken färg som havet hade.
Nu följde vi upp vinterns kanslikonferens där vi gick igenom precis alla aspekter av GAIS verksamhet: vad vi gör, vem som har huvudansvaret och framför allt när det ska ske.
Och ja (för den som eventuellt undrar): vi har lagt in en extra rad om att dubbelkolla tillstånd av olika slag, så att även brasilianare ska kunna spela ostört.
* * *
Och då är vi osökt inne på ”Wander” och vilken klubb han ska spela i nästa år.
Helt klart är ju att det finns ett stort intresse för honom från utländska klubbar. Hos massmedia har det här och var framställts som en smula obegripligt att självaste Chelsea har visat intresse.
Det förtjänar att påpekas att GAIS i olika sammanhang har berättat om vilka klubbar som har velat ackreditera sig till våra hemmamatcher, men det är ju inte alltid som vi följer upp orsaken till klubbarnas närvaro; de kan ju lika gärna titta på en eller flera spelare i motståndarlaget.
Men om en eller flera klubbar återkommer kan man ju anta att de tittar på en spelare i GAIS.
* * *
Då är vi, också det osökt, inne på ”Pärlan”. Hans namn har kopplats samman med IFK Göteborg.
Men det vore väl märkligt annars om inte allsvenska klubbar håller koll på potentiella nyförvärv i andra klubbar och då i synnerhet en U21-landslagskille?!
På samma sätt som i GAIS sitter tränarstaberna med var sin ”het lista” med ett eller flera namn på spelare och det på en rad olika positioner.
Hur mycket substans som sedan finns i listan och namnen är däremot mer oklart.
* * *
Är något av det som sägs om ”Wander” och ”Pärlan” sant då?
Jag säger som den irländske sitdown-komikern Dave Allen sa när han fick frågan om vad glaset med ett klirrande innehåll, som han alltid drack i TV, egentligen innehöll.
”They always ask if it´s whisky, vodka, gin, rum or brandy and I always reply ”yes”!
* * *
När jag slözappade häromkvällen fastnade jag för en australiensisk dokumentär om rugbylaget South Sydney Rabitohs. Klubben från Sydneys arbetarkvarter har funnits i mer än hundra år men har under de senaste 20-30 åren underpresterat. Känns det igen?
För några år sedan beslutade en majoritet av medlemmarna sig för att klubben skulle få en ny ägarstruktur och en ny frontfigur i form av den välkände skådisen Russel Crowe.
Han ändrade om mycket. Laget svidades om i kompisen Armanis kostymer, gick på galapremiärer med röda mattor och en av spelarna blev huvudankare i klubbens webb-TV.
Tyvärr har de sportsliga resultaten inte följt med.
Försöken att vända på den trenden var dock intressanta att se. Som när Russel bad en författare att skriva boken ”The book of feuds” som tog upp South Sydneys förhållande till andra rugbyklubbar och matcher som har skapat rubriker och därmed byggt på ”tjôtet” mellan klubbarna.
Russel satte sig i omklädningsrummet, öppnade boken, blåste bort damm – och började läsa.
”När ni springer in på planen ska blodet koka” läste han samtidigt som han höll upp ett finger i luften.
Sedan gick laget ut och torskade likt förbannat.
Men för de yngre spelarna var högläsningen en påminnelse om vad det egentligen innebär att spela för just South Sydney. Det är något som många av dagens spelare på högre nivå i alla lagsporter och i alla länder har förlorat. Den kunskapen förlorar ju dock aldrig en supporter.
* * *
I går damp det senaste numret av den engelska fotbollstidningen When Saturday Comes ned i min brevlåda.
Alltid intressant läsning.
Som att skotska storlaget Glasgow Rangers är bankrutt och i praktiken styrs av den bank som har lånat ut pengar.
Som att den tidigare Inter-spelaren Christian Vieri är grymt besviken – för att uttrycka det milt – på att hans tidigare klubb har avlyssnat hans telefon (!) åren 2002-04. Han har stämt såväl Inter för att ha lyssnat som Telecom Italia för att de tillät möjligheten att avlyssna på mångmiljonbelopp.
Eller som att det den 29 november är exakt 40 år sedan som ”Tipsextra” sände den första fotbollsmatchen live från England och då Wolves hemma mot Sunderland vann med 1-0 och därmed sparkade igång ett intresse för engelsk fotboll i Sverige men också Danmark och Norge och som fortfarande består än i dag.
* * *
Den dagen till ära kommer SVT att sända den klassiska matchen Manchester United-West Bromwich i sin helhet. Det var den matchen jag skrev om i min allra första krönika på gais.se.
Har ni sett den – se om matchen!
Har ni inte sett den – se den!
Det hör till allmänbildningen.
* * *
Många har tyckt till och tycker till om Tipsextra, men jag säger så här: var du inte m-i-n-s-t fem år gammal år 1969, så finns det ingen chans i helvetet att du ens kan börja försöka förstå vad det programmet innebar för fotbollsintresserade i Sverige på 70-talet.
Alla krönikor, kommentarer och artiklar som någonstans innehåller orden ”jag minns när…” borde dubbelkollas mot åldern i passet.
* * *
Och då ska ni veta att engelsmännen inte kunde se ett motsvarande program som ”Tipsextra” förrän tio år senare!
* * *
Match i kväll. Landskamp Italien-Sverige. Hamréns första.
Italienarna har ett intressant sätt att se på landskamper. De flyttar runt till olika platser. Ena gången Turin, nästa Neapel och denna gång i Cesena där ett utsålt stadion med 23 000 personer väntar.
Dock inga svenskar. ”Supportrarna hittar inte dit” skylls det på liksom att ”det är svårt att resa till”.
Jaså?
Jag inledde sambons och min semester i Italien sommaren 2008 genom att åka Ryanair från Göteborg via London till Forli som ligger sydöst om Cesena.
Kostade 2460 kronor.
Fram och tillbaka.
För två.
* * *
Jag säger som ”Dregen”: tack som fan! För att ni läser alltså.

Bobbie, "Pärlan", grönsvart på stan och Serbien

2009-11-15T17:41:00.002+01:00

Wanderson do Carmo fick stående ovationer samtidigt som fansen ropade hans namn i refrängen från ”Vamos a la playa”, Daniel Nicklasson tände lokalen när han gästspelade med Legenderna och sist av alla kom den tidigare GAIS-backen Bobbie Friberg da Cruz.
Det handlar självfallet om föreningens traditionella årsfest som hölls fredagen den 13 november 2009. Och nej, det skedde ingen olycka. Vad jag vet. Å andra sidan gick jag ganska tidigt.
* * *
Festen var finalen på åtskilligt av förberedelser. Från att skicka ut inbjudningar via beställning av mat till att ordna med de priser som ska delas ut. Och tusen och en andra saker. Som att tänka på att alla kanske inte vill eller kan äta kött (sex personer) till att en person faktiskt är allergisk mot fisk (en person och som i stället fick en variant baserad på parmaskinka).
* * *
En DVD hade ordnats fram och där GAIS samtliga 41 mål hade klippts samman i kronologisk ordning. Från Örgryte IS och den fortfarande smått osannolika 5-1-segern i den allsvenska premiären till 3-1-segern i den 30:e matchen som vara borta mot Halmstads BK (seger 3-1).
Däremellan en väldig massa mål.
Extra kul var att det kolla spelarnas reaktioner där de, tillsammans med respektive satt utefter ett långbord i mitten av Stora Ordenssalen, kunde se den film som projicerades på en vägg.
Det var åtskilliga glada miner och många (som det verkade) som uttryckte ett spontant ”ja, just det – det var ju SÅ det målet gick till”.
En del etsade sig fast och det var 2-2-målet borta mot Malmö FF och där ”Eyo” spelade fram till ”Wander”. När den senare hade satt målet lutade sig ”Eyo” fram över bordet och ropade till ”Wander” längst fram.
- Hej, hallå, hallå, ”Wander”, hallå, hej hej!
”Wander” log brett, väl medveten om att det är många olika spelare som under året har spelat fram till hans mål. Å andra sidan har ju ”Wander” själv spelat fram till ett antal mål. Grovt förenklat kan man säga att brassen står bakom två av tre grönsvarta mål i år.
Men ”Eyos” insats under säsongens andra halva blir väldigt tydlig när man sett det timslånga inslaget.
* * *
Att ”Wander” fick ta emot stående ovationer från de cirka 120 i Stora Ordenssalen var helt berättigat. Tror nog att vi alla har fått bevittna en makalös spelare, men exakt h-u-r bra han var och är förstår vi nog alla först om något år eller två.
* * *
Bobbie dök upp omkring klockan 22.00 det vill säga när han själv trodde att han skulle anlända efter att ha ägnat fredagen åt träningspass med sitt Randers FC och därefter tagit sig till Göteborg.
Känner honom inte särskilt väl och hade därför ingen möjlighet att kolla hur det var i Randers just nu men laget väntar ju fortfarande och som bekant på sin första seger.
* * *
En av servitriserna frågade någon timme innan portarna slogs upp hur det hade gått för GAIS under året.
- På exakt samma sätt som för IFK, Öis och Häcken.
- Hur då, menar du?
- Vi vann ingen titel!
* * *
Natten blev varken ung eller gammal. Efter en fördrink och två glas vin samt att ha bevittnat Daniel Nicklasson sjunga Van Morrisosn ”Brown-eyed girl” med Legenderna, så begav sig sambon och jag hemåt.
Dock alltid lika fascinerande att strax efter elva på kvällen och på vagnen möta människor vars kväll ute på stan knappt har börjat.
* * *
För säkerhets skull tog jag i lördags vagnen till Kålltorp för att hämta sonen. På väg dit mötte jag en gaisare och självfallet utväxlade vi muntra tillrop om vårt kära lag.
Simon och jag stannade till vid Kungsportsplatsen och en av mina absoluta favoritställen i Göteborg – Saluhallen – för att luncha på Alexandras Grekiska Soppköl. Fasoulada är aldrig fel. På vägen dit stannade en 80-årig man mig då han noterade min gulrödsvartgrönrandiga halsduk.
- Jag såg min första match redan 1944, sa han och jag konstaterade att då var min farsa bara sju år gammal.
Allt det här hände påminde mig om en händelse för många år sedan när tillsammans med en kompis från Halmstad promenerade runt i Göteborg och stötte på en gaisare i rätt färger. Det var inte dag för match men vi hejade trots det på varandra.
- Vem var det där? frågade min kompis.
- Ingen aning, svarade jag.
- Varför hälsade du då? undrade han igen.
- För att han är gaisare!
Jag förklarade att det är ungefär som när personal på spårvagnar och bussar hälsar på varandra eller som när motorcykelentusiaster vinkar till varandra när de möts på de svenska vägarna.
Det är liksom ett sätt att säga ”du och jag här ihop för vi gör samma sak” det vill säga att vi håller på klubben för de hängivna.
* * *
Jag kunde ha valt att se GAIS Bandys hemmapremiär på Arena Heden men sonen valde Frölunda Indians match hemma mot Rögle. Trodde det skulle kunna bli åtminstone 8 000. Slutsiffran stannade vid cirka 10 500.
Vi kom till Scandinavium med mindre än tio minuter kvar. Tack och lov var det inga köer till biljettkassorna; vi hann sätta oss lagom till det första nedsläppet.
Och det här vet jag om, det vill säga att bestämmer jag mig samma dag, så kan det ta tid att få en biljettt. Framför allt kommer man inte in i Scandinavium förrän man har betalat sin entréavgift vilket inte kan ske i spärrarna.
Ishockeyfolket är uppenbarligen inte lika besjälade av att hålla fast vid old school-tanken på att betala i spärrar som de en hel del fotbollssupportrar är. Riktigt varför det är så här är en fråga att försöka få svar på.
* * *
Frölunda vann med 5-4 och det roligaste av allt var att det var spännande ända in i kaklet. Men det är inte alltid det är så här.
* * *
Har precis bänkat mig för att se U21-matchen Sverige-Kazakstan. ”Pärlan”, som inte kunde närvara på årsfesten i fredags, är inte med från start. Kanske att man kan hoppas på ett inhopp. Det gick ju bra senast…
* * *
Till sist: musik och böcker.
Två CD-skivor som snurrat rätt frisk på sistone är Yes och Keith Jarrett.
Ska se de gamla engelska proggrockarna på Lisebergshallen den 12 december. Kan bli ganska kul, om inte annat för att det är sista giget på Europaturnén och då brukar det ”busas” rätt friskt hos råddarna.
”Going for the one” kom 1977 och hamnade till slut på den engelska försäljningslistans förstaplats vilket var något som ingen av det årets punk- och new wave-band mäktade med.
Yes betraktades länge och väl som ett mögligt, gubbigt och nattståndet band med ett musikskapande som betraktades som flummigt, symfoniskt och världsfrånvänt. Men låt Steve Howes gitarrsound blir mer distat och hans riff mer ”taggigt” och ”tuggigt” och en låt som ”Going for the one” påminner rätt friskt om dagens mer hyllade metalorkestrar.
Min nyinköpta expanded & remastered från 2003 innehåller sju extralåtar varav en är repversionen av ”Going for the one”.
Mezzo, en fransk TV-kanal som kör mycket jazz och klassisk musik, visade nyligen en dokumentär om jazzpianisten Keith Jarrett. Han har bland annat gett ut en lång rad av solokonserter inspelade live och där allt går på ren inspiration. Allt händer där och nu. Jag tror det finns minst tio sådana plattor men Manfred Eichner, boss på tyska skivbolaget ECM, säger att det finns över hundra inspelningar!
”Bremen/Lausanne” från 1973 är en platta som hade varit omöjlig för mina öron för bara tio år sedan, men som jag i dag har hunnit ikapp.
* * *
På bokfronten har jag precis blivit klar med en alldeles märkvärdig bok: den kroatiske författaren Milovan Danojlics ”Brev från en serbisk by”.
En till USA utvandrad man återvänder till sitt hemland, som då är Jugoslavien, men som mer är Serbien. Med detta som perspektiv skriver han tio brev till en vän som stannat kvar i USA. Han berättar bland annat om det oförsonliga och smått obegripliga hatet som råder mellan folkgrupperna i dåvarande Titos Jugoslavien. Framför allt kommer detta till uttryck i det åttonde brevet ”Milan, min Milan, som äpplet på gren, eller om hatet”.
Med ett inbördeskrig i åtanke känns boken inte märklig, men den blir speciell därför att den gavs ut redan 1986 det vill säga åtminstone fem år innan de interna motsättningarna blev något som hela världen fick ta del av.
Som vanligt fastnar jag alltid för språkliga sentenser. Som denna:
”Det som man vill kan man inte göra, det som man kan är förbjudet och det som är tillåtet är inte värt ansträngningen” (detta apropå att allt hos en serb är tungt, svårt och plågsamt vilket inverkar negativt på den individuella entusiasmen).
Eller denna apropå om det är mödan värt att arbeta:
”Han har inte sått något i trädgården denna sommar, det lönar sig inte förklarar han. Det är billigare att handla på torget. Han har inga pengar, han har ingen fast lön, men ändå har han räknat ut att det är billigare att köpa än att odla på egen mark. När han räknat av kostnaderna för frön, gödsel, arbete, bevattning, rensning och besprutning kommer han på minus. För hans del vore det bäst om han kunde få något slags månatligt skadestånd för att han blivit född.”
* * *
Tack för att ni orkar läsa!

"Pärlan" vill vara i Lundgrens skor

2009-11-09T16:58:00.000+01:00

Mycket gott på Gaisgården i dag. Hammar hade fixat en långpanna med äppelkaka och vaniljsås lagom till eftermiddagsfikat och något senare dök kapten Lundgren upp för att duka upp med tårta och kaffe.
Lundgren fyllde faktiskt 30 bast samma dag som GAIS torskade mot Brommapojkarna hemma, men som den ordentlige och seriöse fotbollsspelare han är, så valde han att genomföra det stora firandet vid ett senare tillfälle.
* * *
”Pärlan” och ”Wander” missar tårtan men de får ta del av ett annat firande: ”Fotbollsgalan” i TV4 i kväll där duon är nominerad i sammanlagt tre klasser.
Frågade Lundgren som hastigast om de kommer att bjuda på tårta till laget om de tar hem någon eller några av nomineringarna.
- Jag hoppas det. Om inte annat skulle jag bli besviken om ”Pärlan” i-n-t-e nämner mig i sitt tacktal, svarade ”Lunkan”.
? ? ?
- Han har fått låna mina finskor att ha till galan. Han ringde i går och undrade om jag hade några att låna ut, berättade lagkaptenen om den värmländske glädjespridaren som i söndags sågs hoja iväg till Casa Lundgren för att försäkra sig om rätt skor för rätt tillfälle.
* * *
Nå, vinner någon av ”våra” killar något pris?
För det första är jag grymt stolt över att vi faktiskt har några nominerade.
För det andra tror jag att det kan bli något pris.
Har surfat runt en del för att se vad andra tycker och det är åtskilliga som lagt sin röst på just ”Pärlan”.
”Wanders” chanser är svårare att taxera. Självfallet är det så att varje allsvenskt topplag också har en målskytt av rang – Hysén i IFK och Óbolo i AIK – men då pratar vi om två lag som legat i den allsvenska toppen under i stort sett hela säsongen, medan ”Wander” har satt 18 baljor PLUS spelat fram till sju mål i ett lag som i mitten av augusti låg på nedflyttningsplats.
Trots att mina glasögon kan vara grymt grönsvarta, så tycker jag att det är en prestation som faktiskt smäller högre.
* * *
Har under de senaste dagarna på vagnen då och då stött på en och annan blåvit supporter. De flesta har hukat sig och förväntat sig ett häcklande av den dubbla guldförlusten, men sådan är inte jag.
- Jag säger så här, svarade jag en man häromdagen, att det lag som borde ha vunnit allsvenskan är det lag som har spelat bäst fotboll. Och sett till de 180 minuter jag har sett, så fallet mitt val tveklöst på Elfsborg.
Har inte haft anledning att ändra mig på denna punkt.
* * *
Såg kvalreturen mellan Djurgården och Assyriska i går eftermiddag. Starkt av Dif att vända men de helvita uppträdde oerhört ängsligt. Ingen verkade riktigt vilja ha bollen och alla verkade hoppas att någon annan skulle ta ansvaret för att försvara 2-0-ledningen från den första matchen.
3-0 till Djurgården var helt i sin ordning, men vad hade hänt om Llumnica fått in bollen i slutet av första halvlek?
Däremot var det som skedde direkt efter slutsignalen då flera spelare i Assyriska fick ta emot slag från hemmapubliken i-n-t-e i sin ordning.
Och bara så att jag förstår det här rätt: att storma planen OCH slå på spelare i det andra laget ska ge kraftiga böter medan att inte ha ordning på arbets- och uppehållstillstånd för en spelare halvvägs in i ett fyraårskontrakt kan ge poängavdrag?
”Brotten” står uppenbarligen inte i proportion till de eventuella ”straffen”…
* * *
En som dock var glad i dag var Peter Sylvén som till vardags arbetar på Cybergymnasiet. Han håller nämligen på Dif.
Tillsammans med studenter på skolan ska han hjälpa GAIS med att utveckla Klubb-TV.
Onside, ett produktionsbolag som ägs av Svenska Fotbollförbundet och Svensk Elitfotboll, ska bygga en studio som blir basen för dagliga inslag och som kan/ska utnyttjas av GAIS för inslag på gais.se.
Någon gång efter årsskiftet drar vi igång.
* * *
A-laget tränar några veckor till. Den 3 december genomförs sista passet och därefter är det semester fram tills den 7 januari då den första gemensamma träningen genomförs.
Själv passar jag tillsammans med sambon, min son och hennes son på att åka till USA och hälsa min bror.
Normalt sett bor han några kilometer från Andrew W.K:s, Bob Seegers och Iggy & The Stooges hemstad Ann Arbor i Michigan, men runt julen, nyåret och en bit in på det nya året reser han och resten av familjen till släkten i Pensacola i Florida.
Tanken på att – kanske – kunna bada i havet på nyårsafton känns faktiskt riktig tilldragande.
* * *
Tack än en gång för at ni läser!

Glenn Hysén vill till GAIS

2009-10-28T18:02:00.000+01:00

Reuben var bedrövad. Och Calum var upprörd.
- Tony, the guys in the team are killing me!
Sa Reuben.
- Is it “Speedy” that have told you that?
Undrade Calum.
Orsak till upprördheten? I en text på hemsidan och sedermera även i matchprogrammet till GAIS-BP beskrevs det som att Reuben hade en flickvän när det i själva verket var en syster han hade pratat med och i samma matchprogram har det sedan en tid tillbaka stått att Calum är 1,79 lång.
- Jag är faktiskt 1,82! berättade Calum.
Så för att det inte ska råda några fler missförstånd: Reuben har ingen flickvän. Inte just nu i alla fall. Och Calum är 1,82 lång. Minst.
* * *
I dag onsdag hade spelarna i a-laget träningsfritt vilket också betydde att tränarna inte heller var på plats.
En som dock dök upp var anfallaren Björn Andersson. Han kom för att träna extra.
- Jag har ju en del att ta igen, sa ”Böna” med ett lätt ironiskt leende och med tanke på att han under det här året har varit indisponibel för spel på grund av skada.
En stund senare stod han ute på konstgräset och nötte avslut med ett par bollar.
* * *
I övrigt går arbetet på kansliet sin gilla gång.
Niclas Fröjelin är ny som sälj- och marknadsföring på GAIS efter Jens Marsfeld som slutade tidigare i år. För den som har lite svårt att förstå skriven svenska, så ska alltså ordet ”ny” tolkas som en förkortning av ”nyanställd”. Förstår om det svårt att förstå men man behöver ju inte krångla till det mer än nödvändigt, eller hur?
Han jobbar tillsammans med Christopher som bäst på med planeringen inför nästa år och detsamma gör Gunnebo med sina biljettfrågor, Sebastian håller i mycket budgetfrågor liksom vad som ska hända på arenan och så vidare.
Mest fysiskt aktiv just nu är klubbens ungdomsansvarige Leif som den kommande och nästkommande helg genomför GAIS egna cup GAIS Open på Kvibergs konstgräs.
Minst aktiv är a-lagskoordinatorn Stig men det beror mest på att han har ledigt.
* * *
För egen del håller jag i några puckar.
Förutom att få ihop alla trådar kring GAIS Klubb-TV handlar det om årsfesten i nästa månad plus Reunion 2009. Sedan sju år tillbaka samlar GAIS före detta a-lagsspelare, tränare, ledare, tidigare styrelseledamöter och många andra till en årlig träff.
I skrivande stund har exakt 70 personer hörsammat denna inbjudan och bland namnen märks till exempel tidigare tränare som Bosse Falk och BA Strömberg men också Christer Wallins företrädare som ordförande Stefan Gustavsson och före detta styrelsefolk som Roland Blomstrand och Mikael Robertsson.
Den senare faller ju också in under kategorin tidigare spelare och här är det en drös: Sören Järelöv, Ville Viljanen, ”Messias” Gravem, Olle Calming, ”Puma” Holmberg, Iiiiivan Ottordahl, ”HP” (numera Henrik Lunde) och Niclas Sjöstedt – för att nu nämna några.
Från Anders Björn fick jag ett mejl som berättade att Glen Hysén också ville komma. Ska skicka en inbjudan och kolla.
Några har meddelat att de tyvärr inte kan komma och de beklagar detta djupt. Som exempelvis Lukasz Chmaj och ”Larsa” Enered men också Björn Enqvist.
Han är fortfarande aktiv som professionell fotbollsspelare. Har vi/ni lite tur ska en intervju kunna presenteras på gais.se inom kort.
* * *
En fördel med vintertid är att morgonen kommer tidigare. Å andra sidan blir det mörkt snabbare. Mörker är inget jag gillar men jag tror stenhårt på det som den gamle sa på TV häromdagen: ett bra sätt att motverka vinterdeppighet var att vara ute en stund under de ljusa timmarna.
Så det är vad jag har gjort i form av att cykla från Majorna till Långedrag och tillbaka vilket också är ett sätt att motionera.
Motion tillsammans med sex och att läsa låneböcker är snart de enda få saker man kan göra för inga pengar alls. Motion, sex och läsa. Kanske inte nödvändigtvis i den ordningen men definitivt den blandningen.
* * *
Bland de senast lästa böckerna kan rekommenderas Knut Ståhlbergs essäliknande memoarer ”Det förflutnas ständiga närvaro” som tar upp händelser men framför allt människor i Frankrike och Paris.
Den tidigare korrespondenten från Paris med den säregna rösten och berättarstilen liksom bara börjar berätta och man vill bara fortsätta läsa. Även om mycket är självupplevt, så känns det aldrig som att han sätter sig själv i centrum.
Dessutom är språket fantastiskt. Eller vad som sägs denna:
”Att träffa Cendras var som att möta ett bibliotek, en jordglob som snurrade och en stjärnhimmel i mörka natten”.
* * *
GAIS och Öis delar ut biljetter till varandra. Till matchen i kväll mellan Öis och Elfsborg är hela vår kvot om tio biljetter helt slut. Kanslipersonal men också spelare och ledare vill se matchen. ”Det är första gången i år” säger Gunnebo.
För egen del blir det dock inte svensk fotboll när det vankas italiensk dito på TV i form av mötet mellan Juventus och Sampdoria. Trean mot tvåan. Kan bli hur intressant som helst.
* * *
Tack för att ni läser!

"Ni kan inte vara nöjda med insatsen!"

2009-10-27T18:43:00.002+01:00

SVT:s fotbollsnestor Staffan Lindeborg högg ”Alec” på vägen in till pausvilan för att ”ställa några snabba frågor”.
- Det får gå fort för jag har väldigt mycket att säga, replikerade en allt annat än glad ”Alec” med hänvisning till de första 45 minuterna.
Efter matchen mot BP, den sista på hemmaplan för GAIS och den näst sista i allsvenskan, dök jag in huvudet i omklädningsrummet lagom tills hans eftermatchanalys. ”Alec” svär (vad jag vet) aldrig under sådana tal till den närvarande truppen men hans sätt att förmedla går det inte att ta fel på. Och analysen var enkel.
- Ni kan inte vara nöjda med insatsen i dag!
I dag tisdag var det återhämtning, i morgon onsdag har spelarna ledigt men på torsdag börjar laddningen inför den avslutande matchen borta mot HBK.
* * *
Mycket känt folk på plats i går kväll. MFF:s assisterande Hans Gren dök upp med dottern Matilda då MFF som bekant möter BP i sista omgången medan Kjell Jonevret inte har så mycket med allsvenskan att göra.
Han tränar sedan några år tillbaka norska Molde (ni vet, klubben dit Simon Sjöfors ett tag var på väg efter allsvenskan 2000) som just nu står inför norsk fotbolls kanske roligaste uppgift: den norska cupfinalen.
Molde möter dessutom Ålesund vilket i praktiken är ett derby (det skiljer enligt Benny och Kjell bara en färjetur emellan) fast då förlagt till Ullevål i Oslo.
- Det är snart den enda stora idrottsfesten kvar i Norden, menade Benny.
Han vet vad han pratar om då han själv har lett lag i finalen och om hur fansen till båda lagen åker till Oslo på fredagen, festar på lördag och eventuellt ser damfinalen och så matchen med stort M.
Det massmediala uppbådet är stort med dagliga rapporter i TV2 och ett i övrigt allmänt jätteintresse för fotboll i Norge.
Kjell berättade att lilla Molde, med knappt 30 000 invånare, i år haft ett snitt på cirka 8 500. Han tillfogade dock att många andra större klubbar har haft det tyngre rent sportsligt vilket har sänkt publiksnittet. Ungefär som i Sverige med andra ord.
Det var dock rätt kul att höra Benny och Kjell surra om norsk fotboll.
* * *
Om nu Kjell var på plats för att studera spelare i GAIS eller BP låter jag vara osagt liksom vem eller vilka Groningen, Feyenoord, Heerenveen, Chelsea och FCK var och kollade på och i den förra matchen även Sporting Lissabon plus Werder Bremen, RKC Genk och Wisla Krakow.
Men 17 mål i allsvenskan plus sex målgivande pass i ett lag på den nedre halvan ger ett visst eko.
I måndags kväll var det fler än ”Wander” som dock inte gjorde sig själv särskilt rättvisa.
* * *
I samband med frukosten i dag fortsatte ”Alec” att surra om matchen i går men också om svensk fotboll i allmänhet. Hans tes är enkel: många kan spela bra mot bra lag därför att man kämpar och gör sitt jobb, men att spela ut ett lag är svårare. Då krävs det spelare som kan klara av det och som kan göra mer än att ”bara” ställa om på motståndarnas misstag.
Ungefär som landslaget och Zlatan. Han tokdominerar i lag proppfulla med klasspelare, men väldigt mycket hänger på honom i landslaget där uppbackningen inte är densamma.
* * *
Apropå Norge så är ju svensk fotboll i allmänhet och Lars-Åke Lagrell i synnerhet inte särskilt poppis i Norge just nu med tanke på ambitionerna att värva Hamrén som ny svensk förbundskapten.
Såg tidigare i dag ett hopklipp från en presskonferens där Hamrén typ sex gånger berättade att han inte erbjudits ett jobb.
Det stämmer säkert men nu är det ju faktiskt symboliken det handlar om. En förbundsordförande berättar i förväg att han ska sätta sig på ett flyg till Trondheim för att prata med en kandidat och träffar också kandidaten på ett konferensrum på ett hotell. Jag menar, gör man verkligen allt detta om det finns en a-n-t-y-d-a-n till att det blir ett nej? Man bör väl i förväg ha klarat av de mest grundläggande sakerna som omfattning, uppdrag och inte minst den ekonomiska ersättningen. Eller?
I norrmännens och Rosenborgs ögon framstår det säkert som att uppgörelsen är klar.
* * *
Lunchade med kanslifolket hos vår rödblåa alliansbroder tidigare. Frågan om Hamrén, som ju som bekant har tränat Öis, dök upp.
- Är han egentligen en person som kan tänka sig att jobba med ett landslag då och då eller gillar han mer det dagliga slitet i en klubb? undrade jag.
- Det är det vi funderar på själva. Vi är inte så säkra på att han gillar landslag, blev den kollektiva repliken.
Å andra sidan var/är Hamrén säkert extremt smickrad av att vara så pass omsusad just nu. Det är ju egentligen bara ”proven winners” (som det heter på engelska) som kommer ifråga för ett dylikt uppdrag.
* * *
Lasse Karlsson, den tidigare landslagsmålvakten och förre fotbollschefen i Hammarby, dök upp i dag för att prata Klubb-TV, ett projekt som drivs av bland annat Svensk Elitfotboll SEF via Onside.
GAIS har kommit så långt att vi nu är femte klubb i ordningen att få utrustning installerad och han ville berätta mer om vad man kan göra och som ett sätt att marknadsföra föreningen och på sikt tjäna pengar.
Om ni undrar vad det kostar GAIS är svaret enkelt: noll kronor. Vi får utrustning, installation och utbildning till ett värde av 1,2 miljoner kronor.
Vilka de andra fyra klubbarna är? Elfsborg, Gefle, Trelleborg och Halmstad. Alla övriga avvaktar eller har inte kommit så långt som dessa fyra plus GAIS.
En förening har inte skrivit på avtalet, som bland annat säger att en förening ska se till att spelare och ledare finns tillgängliga för intervjuer på daglig basis, just för att spelare kan vara ”medietrötta”…
Premiär för GAIS Klubb-TV blir med all säkerhet snabbare än vad ni tror.
* * *
Tack än en gång för att ni läser!

Kan "Wander" verkligen missa ett pris?

2009-10-26T09:07:00.001+01:00

Måndag morgon och jag sitter faktiskt i köket hemma i Majorna och skriver detta. Har två mycket speciella skäl till detta men det tar jag upp vid ett senare tillfälle.
* * *
I lördags var det dagen efter ett mer än en månad långt arbete. I slutet av september kläcktes idén om att försöka fylla Gamla Ullevi med så många som möjligt. Strax över 18 000 biljetter var uthämtade. Nästan 12 000 kom för att se GAIS-Malmö.
- Då var det ju 6 000 som inte kom!
En alldeles riktig kommentar.
- Då var det ju 8 000 fler som kom än vad som brukar komma!
Också en alldeles riktig kommentar.
Mitt mantra till precis alla i fredags var följande: den intressanta siffran att jämföra med är inte den utsålda siffran utan hur många vi hade lockat en kall och småregnig fredag sent i oktober mot ett lag av Malmös kaliber? 4 000? 5 000 kanske?
Nu blev det 12 000 som ville se ett lag som har parkerat på den nedre halvan i stort sett hela säsongen – fan, vi var till och med på nedflyttningsplats i augusti – och då kan man ju undra vad som händer den dagen GAIS presterar även sportsligt?
Jag var utanför Gamla Ullevi flera gånger innan match och värmdes innerligt av att se så pass många människor och som dessutom bar någonting grönsvart på sig.
* * *
”Alec” ringde i lördags. Han undrade om det gick att fixa ackrediteringar till en match där Matti och Benny skulle titta på en spelare. Fick höra namnet. Hmm, intressant.
* * *
Resultaten i omgång 28 innebär att de tre lagen i botten gör upp om vem som ska få kvala sig kvar till allsvenskan. Vår rödblåa alliansbroder lyckades inte vinna över Dif trots två man mer på plan.
Å andra sidan förlorade Elfsborg. Kanske att de har svårare att tända om mot Öis nu när guldchansen försvann?
* * *
Tittade då och då till Assyriskas match mot J-Södra på TV. Osannolikt spännande på slutet där de helvita kom tillbaka två gånger för att klara 3-3.
Oavsett vem av Öis, Hammarby och Djurgården som de får möta så handlar det inte om ett klubblag från Södertälje. Det handlar om ett landslag. Supportrar från hela Sverige men också Norge och Danmark kommer att resa för att se hemma- men också bortamatchen.
* * *
För övrigt kommer guldstriden att avgöras i den sista matchen.
Gamla Ullevi kommer den dagen antagligen att likna en belägrad zon. Två ringar av kravallstaket kommer att byggas runt arenan. Kostnad: 475 000 kronor.
Dessutom: rykten gör gällande att runt 8 000 gnagare ska vara på plats. 8 000. På en arena som tar nästan 19 000.
* * *
I samband med sista träningen inför kvällens match dök Pelle Nyström på TV-sporten upp för att göra en längre intervju med Wanderson och som ska visas i kvällens upplaga av ”Fotbollskväll”. Vår tolk Juan Weihe var på plats för att hjälpa till med översättningen.
Hann inte lyssna av intervjun men Pelle berättade efteråt hur oerhört tillgänglig och öppen ”Wander” var
- Är alla brassar i allsvenskan likadana? undrade Pelle.
Jag kunde inte svara på det men min ringa erfarenhet (Santos i Öis plus några till) gör att jag nog kan svara ”ja” på den frågan.
Pelle berättade om hur spelarna i det brasilianska landslaget i samband med Confederations Cup inför VM i Tyskland 2006 var så oerhört lättillgängliga i förhållande till alla andra landslag. Frågan är given: hur kommer det sig att just brassar i alla tider har varit så öppna mot media så fort det handlar om Brasilien och deras klubblag? För i de europeiska klubblagen är det ju som bekant mer strikt.
* * *
Pratade som hastigast om hur vi skulle göra med ”Fotbollsgalan”. Någon eller några – inte minst GAIS två nominerade ”Wander” och ”Pärlan” – ska ju vara på plats.
Pelle var övertygad om att ”Wander” borde vinna åtminstone en av kategorierna. Jag var inte lika säker men det kanske mer hänger samman med att jag är gaisare och därmed naturligt försiktig i tvärsäkra uttalanden.
Å andra sidan: han har gjort 17 baljor plus spelat fram till sex mål och det i ett lag som inte har legat i toppen av allsvenskan. Han är en spelare som, för att låna Benny Lennartssons ord, ”gör andra spelare bra”. Exakt vad mer måste han göra för att ta hem minst en av de två nomineringarna?
Kanske dags att redan nu börja kampanja för ”Wander”?
* * *
”Pärlan” borde också ha en rimlig chans att ta hem priset som Årets nykomling.
Titta på nomineringarna förresten som förutom ”Pärlan” även är Miiko Albornoz (BP), Michael Almebäck (Örebro SK) och Viktor Noring (Trelleborgs FF). Ingen spelare från någon av topplagen. Och BP har egentligen två för Almebäck spelade ju för BP förra säsongen.
* * *
Diverse krönikörer säger redan nu att allsvenskan 2010 riskerar att bli den sämsta på flera, flera år om det blir Djurgården och Hammarby ut nu när Mjällby och Åtvidaberg är klara.
Tja, vi har fortfarande ett system som bygger på sportsliga resultat. Inget annat.
Och vill man göra allsvenskan bättre, så är inte min lösning att minska antalet lag i allsvenskan utan att göra det svårare att ta sig upp. Som i Holland. Ett lag åker ur i en 18-lagsserie. Två lag får kvala.
”Nej, vi behöver inte köpa spelare för att hänga kvar – vi ger i stället ungdomarna chansen” blir ju i stället flera klubbars arbetsmodell.
* * *
Jämförelsen kanske haltar men i hockeyns elitserie kommer just nu blott två lag från de tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. För tre år sedan (om jag minns rätt) var inget av storstäderna ens representerade i SM-slutspelet!
Någon som tycker elitserien är en bonnaserie i bemärkelsen dålig? Trodde väl inte det…
* * *
Sorry, men jag kan just nu inte uppbåda något större intresse för La Liga. Visserligen håller jag på Barca men att se dem köra över Zaragoza med 6-1 är fan inte kul. Känns mest som att man går och väntar på ”el clasico” i slutet av denna månad. Två lag som gör upp om seriesegern. Från omgång ett och framåt. Låter änna som Skottland…
* * *
Då är det betydligt intressantare att se Bundesliga. Såg en grymt underhållande match i går mellan Schalke 04 och HSV (3-3) och där Marcus Berg gjorde två mål för Hamburg.
Och titta på tabellen: det skiljer fem poäng mellan de första å-t-t-a lagen! Och då har Leverkusen och HSV ännu inte förlorat!
I botten råder det omvända. Med undantag för sladdande Hertha Berlin med ynka fyra pinnar, så skiljer det fem poäng mellan laget på plats tio (Borussia Dortmund) och Bochum på näst sista plats.
I princip alla matcher i den kommande omgången betyder därmed något. Och i nästa omgång. Och i nästa omgång…
* * *
Till sist lite musik. Bland inköpen (japp, så mossig är jag) av plattor på sistone tipsar jag gärna om Pearl Jams nya ”Backspacer” och ”The resistance” med Muse.
Den bästa perioden på ”Backspacer” börjar med femte låten ”Just breathe” och fram till och med sjunde ”Unthought unknown”.
Ungefär samma sak med Muse. Inledningen är helt makalös med ”Uprising” och ”Resistance” men plattan tappar fart för att mot slutet helt gå i stå med symfonin ”Exogenesis” i tre delar.
Jag tipsar trots allt om dessa två plattor därför att det är två band som bara fortsätter att göra musik utan hänsyn till andra än sig själv.
* * *
Jag håller dock med Amir Chamdin i dagens GP:
- Den bästa musiken gjordes på 60- och 70-talet.
Han tillfogar visserligen att han är ”oerhört konservativ” när det gäller musik, men sedan när blev att hålla sig till fakta liktydigt med att vara konservativ?
* * *
För övrigt bådar samarbetet mellan Dave Grohl, John Paul Jones och Josh Homme mycket gott. Foo Fighters, Led Zeppelin och Queens of The Stone Age i samma band har alla möjligheter att bli bra. Det handlar ju som bekant inte om v-i-l-k-a man är utan VAD man vill göra.
Dave låg bakom Probot-projektet, John Paul Jones har producerat All About Eve och Josh har släppt loss i Eagles of Death Metal.
Tro mig, höstens platta är i antågande!
* * *
Kom och hylla Benny i kväll och stötta ”Wander” till fler mål!

Farmors biff, Kalmar och utsålt på fredag

2009-10-18T20:41:00.000+02:00

Tänkte egentligen först berätta om hur långsam massmedia kan vara – vilket egentligen är obegripligt i dessa digitala tider – utan börjar med lördagens bortamatch mot Kalmar.
* * *
A-laget satte sig på bussen till Kalmar redan i fredags eftermiddag, men allt material inklusive matchkläder åker så gott som alltid matchdagen.
Den här gången fick materialförvaltaren Åke Ahlberg sällskap av ”yours truly”, min son Simon och så Anton Efraimsson som har varit prao-elev på Gaisgården under veckan.
Till Kalmar är det cirka 35 mil om man väljer att resa via Borås och Växjö och därför föll det sig naturligt att efter cirka 16 mil stanna till i Värnamo hos mina föräldrar för en väldigt tidig lunch; vi avreste klockan åtta och satte oss därför till bords redan vid tiotiden.
Åke är en varm avhängare av husmanskost och Simon gillar ”farmors biff”. Anton har inga problem med detta och inte heller undertecknad.
Så biffar, brunsås, sallad, dricka, sallad och så det bästa av allt (för Åke): potatis.
Han fullkomligt glödde av välbehag och den goda stämningen rubbades inte ens när fysioterapeuten Lars Göthfelt ringde och berättade att det var ”svinkallt” i Kalmar och undrade hur mycket extra varmt som Åke hade packat. Jodå, vantar och mössor var med och en del annat.
- Jag har det jättebra. Jag har fått jättegod mat. Biffar, potatis och annat…så…jag vet inte om jag kan komma i dag, sa Åke och log.
Han log ännu bredare när det till efterrätt serverades äppelkaka med vaniljsås.
* * *
Det hör till saken att Åke gillar potatis.
Väldigt mycket.
I samband med träningslägret i USA i våras hade laget efter mycket om och men fått bokat bord på en flott mexikansk restaurang.
Vad Åke vill beställa?
- Potäter, körv och bruuunsås!
* * *
Vi ankom till Fredriksskans omkring halv två. För en GAIS-supporter väcker arenan goda minnen med tanke på att GAIS för ganska exakt tio år sedan – den 6 november 1999 – nådde 1-1 på bortaplan vilket gav sammanlagt 3-2 och därmed uppflyttning till allsvenskan.
Då stod vi cirka 1500 fans ihopträngda i ena långsidans hörn men under tak. I dag är hörnet förflyttat längre bort och har inget tak.
Vi var tidigt på plats och jag minns en konversation med polis. Jag poängterade att läktaren ”bara” tar 500 personer men att det skulle komma elva bussar från Göteborg fullastade med supportrar vilket betydde långt fler än 500 personer. Till det alla som reste med bil.
- Det kommer att bli väldigt trångt. Mer än trångt. Frågan är egentligen om alla får plats?
Svaret?
- Dä ä la änte mett pröbbleem!
- Nej, men det kommer nog att bli ditt problem.
Inget mer svar.
Och vi vann. Det räckte.
* * *
Hur polisen i Kalmar i dag svarar på supportrars funderingar vet jag inte, men hur representanter för Kalmar FF uppträder mot besökare finns det bara ett svar på: som flytande guld.
Bokstavligt talat.
Tjena tjena från vaktmästare och klubbvärdar, här kommer det kanelbullar och kaffe, smaka på bara för det finns mer, klart grabben din och Anton kan sitta inne i kansliets stora samlingssal och titta på TV och värma sig, det regnar ju och är kallt ute, vill ni ha mat förresten, här finns lasagne (”nej, men tackar som frågar”), här är era fem biljetter till styrelsen och kommer det fler är det bara att säga till, här har ni mer vatten till spelarna om ni vill ha, ska vi sätta på bastun i pausen för det kan ju vara gott efter matchen för det är ju kallt i dag, bussen kan stå här borta inga problem och så vidare och så vidare.
Vi i GAIS försöker alltid att uppträda mer än sjysst på Gamla Ullevi mot gästande lag (och får alltid beröm av förbundets matchdelegater) och jag tror att vi bemötte Kalmar på ett bra sätt i samband med 2-2-matchen i våras.
Men det vi fick uppleva lördagen den 17 oktober var helt fantastiskt.
Visst, vi 16 lag är konkurrenter PÅ plan men AV plan är vi alla i grund och botten kollegor.
Det är sådant bemötande från i lördags som man har med sig länge och långt in på nästa säsong.
* * *
I klubbkansliet var TV:n igång. Trelleborg-Elfsborg visades.
Kom in lagom för att se hur Elfsborgs Stefan Ishizaki ”vräktes” omkull och Martin Ericsson gjorde matchens mål. Reprisbilderna framkallade ömsom stora suckar ömsom burop i kansliet och kommentarer som kunde sammanfattas med orden ”inte klokt att det blev straff där”.
Kanske går det att hålla med om det, men alla debatter som följer kring ”felaktiga” straffar” eller ”straffar som det borde ha blåsts för” är tämligen meningslösa och det av tre skäl:
1. Fotboll är fortfarande en bedömningssport där tre personer under 90 intensiva minuter fattar beslut på bråkdelen av en sekund.
2. Reprisbilder används inte för att justera i anslutning till själva händelsen eller i efterhand.
3. Ingen – absolut ingen – försöker hitta en framkomlig väg för att komma förbi ettan och tvåan.
Alltså får vi alla fotbollsintresserade en ”debatt” där spelare, ledare och andra i TV, radio, tidningar och internet skriker på ”fusk!” men där ingen egentligen tillför själva sakfrågan något nytt.
* * *
I amerikansk fotboll, däremot, är lösningen sedan årtionden tillbaka inte bara fler domare (en huvuddomare plus fyra – och det på plan!) samt ett maximalt utnyttjande av TV-mediumet.
Man har dessutom något som kallas för ”coach´s call”. Om ett lag anser sig förfördelat kan han be domaren att se på reprisbilderna för att vara helt säker på vad som skedde. Detta händer inte ofta och ett skäl kan vara att om man begär ”coach´s call” och har fel, så förlorar det laget ett antal yards.
En annan förklaring är också att domarna faktiskt är riktigt bra.
Häromkvällen såg jag Minnesota Vikings möta Green Bay Packers. Hemmapubliken gick igång när en Packers-spelare gjorde en ”fumble” (tappade bollen) innan han slog i backen. Men domarna tyckte annat och reprisbilderna visade också med all önskvärd tydlighet att Packers-spelaren hade båda knäna i backen innan han tappade bollen. Således korrekt poäng och publikens burop tystnade med ens för alla kunde på jumbotronerna och i TV-repriserna se att domarna hade bedömt korrekt.
Omvandlat till matchen TFF-Elfsborg hade det antagligen inte blivit mål och då kunde efteranalysen, eftersom det var matchens enda mål, mer handla om varför det blev 0-0, hur TFF kunde hålla Elfsborg stången och varför de gulsvarta inte var bättre på att göra mål.
Med andra ord skulle vi få en mer fördjupad debatt kring fotbollens absolut innersta mening – att göra mål och försvara sig – i stället för ändlösa debatter om fel och rätt domslut.
Reglerna och hur de tillämpas verkar ingen vilja ta i. Man kan undra varför.
* * *
I matchen Kalmar-GAIS fick ju Grönsvart en straff. På läktarplats och bland Kalmars supportrar var det inte var särskilt många som höll med domaren Magnus Ahlsén om det beslutet.
Det är lätt att glömma bort att Wanderson i momentet efter att ”Pärlan” ramlat i backen faktiskt pangade in bollen i mål. En klockren träff och en av årets absolut snyggaste.
Ahlsén valde dock att inte döma för mål. I stället gav han Kalmar en chans att rädda på nytt. Hade ”Wander” missat/Wastå räddat kunde ju företrädare för GAIS ha sagt ”domaren borde ju ha dömt för mål”.
* * *
Mervan tog plats i truppen till Kalmar, han byttes in och han pangade in kvitteringen till 2-2.
Ett synnerligen härligt mål och lite speciellt att få bli intervjuad direkt efter matchen i PPV och omsvärmad av journalister för att ge sin syn på saken.
Men det klarade han galant.
* * *
Nästa match blir kanske årets match. Med 18 050 bokade biljetter är intresset på topp.
Vi har med jämna mellanrum berättat när vi har passerat 10 000, 12 000 och så vidare.
I måndags vi lunchtid berättade vi att det var ”slutsålt” det vill säga att samtliga biljetter var bokade.
Trodde i min enfald att det skulle tas upp någonstans i massmedia.
Men inget hände under måndagen.
Inget hände heller under tisdagen.
På onsdag förmiddag hörde fotbolldirekt.com av sig och tyckte det var fantastiskt med över 18 000 på en fotbollsmatch. Det tyckte jag med.
En timme senare låg en artikel på deras hemsida.
En timme senare hade såväl GP som Aftonbladet gjort intervjuer…men inte efter att ha läst gais.se utan fotbolldirekt.com!
På mitt förra arbete hade jag/vi för vana att kolla elitlagens samtliga hemsidor minst en gång per dag och det för att det helt enkelt ingick i uppdraget.
Lärdomen i det här fallet är att media uppenbarligen kollar andra sportsajter. Den ”jobbiga” slutsatsen är ju given: bättre att släppa nyheter till fotbolldirekt.com, som ju uppenbarligen surfar på nätet eller har program som varnar om när det har skett uppdateringar, för den hemsidan är det många som läser.
* * *
Kan inte annat än tycka att fredagens match mot Malmö FF ska bli hur kul som helst. Har vi lite tur kan det blir den mest besökta fotbollsmatchen på Gamla Ullevi säsongen 2009.
Över 18 000 för att se GAIS spela fotboll är helt fantastiskt.
* * *
För egen del är också frågan om det är bättre att skriva kort/are och ofta/re eller längre och mer sällan. Min slutsats är det senare men eftersom jag inte uppdaterat på ett tag blir det längre. Den här gången.
Till alla er som läser och alla som mejlar och tycker till framförs ett kollektivt tack!

"Pärlan". Dawit och Baxter

2009-10-13T19:20:00.001+02:00

Kalla vindar drog i går eftermiddag över Göteborgs skärgård det vill säga Hisingen, men i solen och i lä för de kalla vindarna var det riktigt behagligt på Rambergsvallen.
Lite märkligt att se en träningsmatch mitt under brinnande säsong – det är ju inte precis mästerskapsuppehåll – men man kan på goda grunder anta att matchen behövdes.
I jämförelse med den allsvenska matchen på samma arena i början av augusti månad, så var det ett helt annat GAIS som spelade. Borta var alla former av ängslighet och i stället genomförde ett resolut spelande GAIS kampen på ett föredömligt sätt och det utan Lundén, ”Pärlan” och ”Mårten”.
Det kändes mer än tryggt att se GAIS i går eftermiddag inför de avslutande matcherna.
* * *
”Pärlan” bangade inte för att se sina lagkamrater i aktion. Trots tidig uppstigning i Kazakstan i måndags morse (halv fem!) och en 14 timmar långa resa och touch down i Göteborg vid elva-tiden, så var han på plats.
Han hade mycket att berätta om Kazakstan och då inte bara om ett tufft spelande lag utan också om landet och huvudstadens många byggnader som enligt ”Pärlan” mer påminde om Hollywood.
- Men det var knappt några människor ute, sa ”Pärlan”.
Han noterade också att lagkompisarna hade fått nya träningsmössor inför vintern. Mörkgråa med en svart rand plus PUMA-märket och respektive spelares nummer i vitt.
- De kom i dag (läs: i måndags), upplyste materialförvaltaren Åke Ahlberg.
- Har jag fått en mössa? undrade ”Pärlan”.
- Jajamen, den ligger på din plats i omklädningsrummet!
* * *
Tisdagsmorgonen var kall med få plusgrader, men det blev en gnistrande vacker höstdag och i det närmaste perfekta omständigheter för fotbollsträning.
23 spelare på plats i dag plus Matti och ”Alec” men ingen Benny. Han befinner sig i Paris och dyker upp först lagom till torsdagens pass (spelarna har ledigt i morgon onsdag).
Den här veckan följer en prao vid namn Anton Efraimsson delar av mitt arbete. Han spelar fotboll som innermittfältare i Askims IK och var givetvis nyfiken på hur ett allsvenskt lag tränar.
Bästa eller snarare roligaste övningen var när spelarna skulle avsluta på volley där alla fick slå inlägg och alla fick avsluta. Bäst på denna övning enligt Anton var ”Pärlan”. Att göra mål i blågult stärker onekligen chanserna att lyckas. Härmed är Kalmar varnade.
* * *
Tycker annars mest synd om ”Wander” då han ogillar kylan otroligt mycket. Han bär en mössliknande sak som täcker i princip hela huvudet och han påminner mer om en Ninja-krigare än en allsvensk fotbollsspelare.
* * *
Jag hörde talas om fallet med böterna till Öis för Dawit Isaak-banderollen under gårdagens match och kunde inte annat än sucka.
Visserligen har matchdelegaterna liksom disciplinnämnden ett regelverk att följa, men om man låser fast sig vid principer upphör i samma stund också det moraliska tänket.
Vad som får sägas på en svensk fotbollsarena lär ju knappast stå över de medborgerliga fri- och rättigheter vi har i Sverige. Människor i andra länder kan bara drömma om den frihet vi har.
För 21 år sedan anordnades en musikgala i London till förmån för Nelson Mandela, en man som i dag är att betrakta som en av det 20:e århundradets främsta statsmän. Antagligen hade reglerna inte medgett att en banderoll med orden ”Frige Mandela” fått hängas upp på en allsvensk arena.
Men just sådana aktioner – då – gör det möjligt för FIFA att nästa år arrangera VM i fotboll i just Sydafrika.
* * *
Innan dagen hade nått sitt slut hade även denna story, på samma sätt som många andra i dessa digitala tider, hunnit ändra skepnad både en och två gånger.
Expressen ville betala, Öis tackade och tog emot men tänkte inte ta ner banderollen i kommande matcher och nämnden/förbundet backade till slut.
Kan förstå det senare. Jag menar, när Amnestys bas i Sverige höjer rösten bör man nog lyssna.
* * *
Juventus elegante mittback Cannavaro friades från anklagelser om att ha varit dopad. Hans getingstick behandlades med mycket cortison, något som hans klubbkansli hade ”missat” att berätta i samband med dopingkontrollen. Och i Spanien anser det spanska spelarfackets bas att Barcelonas långa kontrakt med Lionel Messi till 2016 var f-ö-r långt och att man enligt bestämmelserna inte fick skriva på så pass lång tid.
Juventus, Barcelona och GAIS – tre klubbar som på sistone har missat grejer. En illuster samling av klubbar och som alla kan skriva under på följande: det är, trots allt, mänskligt att fela.
* * *
Zlatan sågade allsvenskan och menade att klubbarna inte gav de riktigt unga spelarna det vill säga de under 20 år chansen och jämförde med Messi som var 17 år.
Förutom att jämförelsen haltar betänkligt, så kan man ju fråga sig om inte just detta att inte ge de riktigt unga chansen i a-landslaget är just det som har präglat mycket av a-landslaget under de senaste åren? Skulle varit intressant att få höra Zlatan utveckla sin åsikt om detta…
Men också det här: är problemet verkligen åldern? Är det inte snarare sammansättningen av spelare i laget?Och då pratar jag inte bara om vilka spelare utan var någonstans på plan de spelar.
Jag bara undrar…
* * *
Bland alla kandidater som förs fram om och kring Lasse Lagerbäcks efterträdare väljer jag en person som verkar ha hamnat i skymundan: Stuart Baxter.
Själv professionell spelare, ledare för svenska (HBK, AIK och HIF) och utländska klubblag PLUS erfarenhet av att vara förbundskapten (just nu Finland).
Han är inte den förste utländske svenske förbundskaptenen, men han skulle vara den förste på flera decennier.
* * *
Tack för att ni läser bloggen!

På utflykt till Danmark

2009-10-12T14:04:00.000+02:00

Tänkte egentligen börja med det som har präglat svensk fotboll under de senaste dagarna det vill säga att Sverige inte lyckades ta sig till VM i fotboll i Sydafrika 2010, men jag blir en smula tråkig och tar allt i kronologisk ordning.
* * *
I torsdags kom disciplinnämndens beslut angående Wanderson do Carmo och i fredags var det verkligen dagen efter för alla inolverade.
På frukosten i fredags kunde alla – från spelare och ledare till kanslipersonal – pusta ut en aning över att det ändå blev som Wallin ansåg: en höna av en fjäder.
Inga upprörda kommentarer eller fortsatt drev i massmedia. En vecka av känslor kom äntligen till ro.
* * *
För egen del ägnade jag fredagen åt fortsatt festfixande.
Förutom att få detaljerna kring GAIS årsfest på plats handlade det också om att få kläm på Reunion 2009 det vill säga den årligen återkommande återträffen med före detta spelare och ledare i GAIS.
Har bland annat fått ta emot anmälningar per mejl från såväl Kjell Uppling som Lallo Fernandez och det är ju inte varje dag det sker.
Eller Willy Tilschner.
Willy vem?
Tja, ni som kan er grönsvarta historia kanske kan vem han är. I annat fall får ni läsa på.
* * *
Lördagen ägnade min son och jag åt en endagsutflykt till Köpenhamn och landskampen Danmark-Sverige. Simon och jag hade pratat om att vi skulle hinna med en massa saker den dagen – förutom att se matchen även gå på Tycho Brahe-planetariet, shoppa på Ströget och mycket annat – men det skulle betyda uppstigning klockan sex på morgon för att åka bil klockan sju för att kunna vara framme någon gång innan elva.
Men Simon är bara åtta år gammal och dagen skulle bli lååång oavsett hur vi än gjorde och man vill ju inte att han ska vara seg när det väl börjar bli dags för matchen. Därför vaknade vi klockan halv nio, käkade frukost och därefter åkte vi i väg under sakta färd söderut.
Halvvägs till Halmstad kom jag på att vi inte hade hälsat på våra goda vänner Micke och Lovisa på väldigt länge. Ett samtal senare hade vi gjort upp om stanna till.
Eftersom jag bott i Halmstad i 17 år valde jag att åka på en liten nostalgitripp runt centrala Halmstad. När man bor i en stad ser man inte alltid förändringarna. Nu såg man betydligt mer.
En rondell hade byggts vid den norra utfarten, Cervera byggde nytt lager och i höjd med Äventyrslandet i Halmstad hade det uppförts en Burger King-restaurang. Bland annat.
En timme i sällskap med Micke och Lovisa och deras barn och så i väg igen via den kommande nya Arenahallen i Halmstad belägen vid ishallen och med plats för cirka 4 000 åskådare. Här ska Drott spela sina matcher i handbollens elitserie. Premiär i mellandagarna då antagonisten Redbergslid kommer på besök.
* * *
Många tycker det är roligt att åka bro men jag väljer alltid färjan mellan Helsingborg och Helsingör och det helt enkelt för att det är närmare. När man köat klart, åkt över med färjan och kört in i Danmark, så har man inte ens kommit till Malmö om man valt den andra vägen.
Här väljer jag också att citera en helsingborgare som för många år sedan och innan det fattades beslut om att bygga Öresundsbron samlade in namnunderskrifter mot en bro med argumentet ”man kan ju inte tura på en bro”.
Lagom mycket folk på båten och så Kustvägen ner från Helsingör till Köpenhamn. En lagom resa på fyra mil utefter en del av Danmark som är ”blommärkt” av drottning Margrethe som en av Danmarks vackraste vägar.
Väl framme i Köpenhamn parkerade vi bilen utanför Tivoli (tio danska – för hela dagen!) för att först käka och sedan gå in på Tivoli som bullat upp med Halloween-firande. Jag hade läst att Tivoli fixat fram 15 000 pumpor (jag skojar inte) och det var ingen lek vad pumpor det var!
Vi gick sakta men säkert mot Parken via Ströget. De svenska fansen var lätta att känna igen. Förutom att de bar gul landslagströja, så hade de en burköl i näven.
Helt plötsligt hördes från en uteservering det slitna gamla mantrat och som avslutas med ”hata GAIS”. Några hade på avstånd sett att jag bar den långrandiga mångfärgade halsduken.
Precis, jag håller med er: de höll säkert inte på Ljungskile.
Eller Brommapojkarna.
Eller ens Falkenbergs FF.
Vi anlände till arenan en timme i förväg. På insidan var Superbest-läktaren klar men inte på utsidan. Fullt med gatsten och annat som gick att kasta. Jag menar, hur tänkte man till rent säkerhetsmässigt? Om man nu tänkte alls…
På vägen dit passerade vi buss efter buss från inte bara Sveriges alla hörn utan även i stort sett varenda upptänklig plats i hela Danmark. Till och med Randers FC:s spelarbuss var där fast utan spelare men antagligen fylld av sponsorer eller liknande.
- Vilken arena! utbrast Simon när vi kom ut på läktaren.
Och visst är det imponerande att från kortsidan blicka ut över långsidorna och bort mot den andra kortsidan och det som var ett rödvitt hav. Här har inte Danmark förlorat på 28 år. Man kan förstå varför.
Blandningen av människor på den blågula sektionen var otroligt stor. På något sätt kändes det som att alla, på samma sätt som Simon och jag, var på plats därför att vi hade helt enkelt hade lyckats få ett erbjudande om en biljett.
Till och med SEF:s högste tjänsteman Tommy Theorin var där liksom, visade det sig, alla de svenska tränare som under fredagen och lördagen hade deltagit i en tränarkonferens i Malmö. Ytterst märkligt. Borde inte de ha hamnat på en långsida?
Matchen vet ni hur den gick. Bäst på plan var utan tvekan Juventus Christian Poulsen. En äkta härförare som styrde sitt lag med lugn och precisa passningar.
Mest imponerande: när 32 000 danskar tog i för full hals i den danska nationalsången och när ungefär lika många hoppade i takt.
* * *
Sverige missade att sig till ett sjätte slutspel i rad. Sverige gjorde nio mål på nio matcher och då har vi mött Malta två gånger.
Det är ett sätt att betrakta Sveriges nationalsport 2009.
Ett annat är följande: inget klubblag har tagit sig till Champions League på snart tio år, två publikstarka lag riskerar just nu nedflyttning och ersätts i nuläget av två lag från samhällen med knappt 1 300 respektive 7 000 invånare.
Sverige må ha en av Europas tio kanske mest uppburna spelare just nu, men ibland får man intrycket av att värdet på inte minst det blågula landslaget haussas på grund av honom.
Utan Zlatan har vi ett helt enkelt annat sorts landslag.
* * *
Tillbaka till verkligheten.
Träningsmatch i dag måndag borta mot BK Häcken.
Omstart på lördag mot Kalmar för den första av de fyra återstående matcherna i allsvenskan 2009.
Därefter väntar en hemmamatch med stort H: GAIS-MFF fredagen den 23 oktober.
Just nu har nästan 17 500 personer bokat sig.
Exakt hur uppbokat det kommer att bli beror på hur många ljusblå supportrar som kommer.

En riktigt lååång vecka

2009-10-08T20:10:00.001+02:00

Om någon hade stuckit in huvudet på Gaisgårdens kansli vid cirka kvart i fyra i torsdags eftermiddag hade de säkert mötts av en rolig syn.
En handfull män som likt äggsjuka hönor trampade omkring med en enda fråga på läpparna: varför kommer det inget besked?
Därute på konstgräsplanen och i hällregnet, som tidvis övergick i hagel (”det är ett dåligt omen” menade Gunnebo), väntade ”Alec” och spelarna på ett beslut som hängt över deras men också klubbens axlar i en veckas tid: blir det bestraffning och i så fall poängavdrag eller inte?
Ni förstår säkert vad jag syftar på.
Att Svenska Fotbollförbundets disciplinnämnd har anledning att behandla något som berör GAIS hör inte till ovanligheterna men det här var ovanligt: var ”Wander” kvalificerad i matchen den 28 september eller inte?
GAIS hade av förbundets företrädare blivit lovade att ”i god tid” få reda på innehållet i beslutet. Vad du som läser detta anser vara god tid kan ju självfallet variera, men i min värld är det i alla fall någon gång under den sista timmen det vill säga från klockan tre och 60 minuter framåt.
Sebastian ville inte ringa förbundet och störa i onödan – vi hade ju ändå blivit lovade – men jag ringde ändå. ”Omkring halv fyra eller kvart i fyra” blev svaret från en tjänsteman på förbundet.
Samtidigt ringde media och undrade om de kunde få en vink om vad beslutet skulle kunna tänkas bli.
Samtidigt som vi väntade på beslutet kom uppgifter om Hammarby ut i massmedia. 80 000 kronor i böter plus spel inför tomma läktare i en match – vi kom snabbt fram till att det inte kunde bli derbyt mot AIK eftersom klubbarna delar på intäkterna – men det var ett beslut som visade sig vara helt fel, Hammarby blev arga och TT fick ändra snabbt som fan.
Klockan hann bli både tio i fyra, fem i fyra och till och med fyra. Två minuter över fyra gör materialförvaltaren Åke Ahlberg entré på kansliet.
- Det är klart nu – det blir inget poängavdrag!
- Va – hur fan vet DU det? utbrast vi alla kollektivt.
- Jag hörde det på radion precis, replikerade Åke.
Mycket riktigt var det så.
Och på Sveriges Radios hemsida stod nyheten att läsa och få sekunder efter det kunde Christopher bekräfta att han även sett det på förbundets hemsida.
Hans Wildow och jag gick ut till konstgräsplanen där en mycket lättad ”Alec” kunde berätta för spelarna att ”det blir inga poängavdrag”.
Och på en vecka hade vi alltså gått från 17 minuspoäng till noll i poängavdrag. Och inga böter.
* * *
Själv var jag bombsäker på att vi inte skulle straffas.
Gunnebo var tveksam och undrade för några dagar sedan om jag kunde garantera det och backa upp det med att skriftligt föra över alla mina tillgångar på honom för att så att säga garantera att jag kunde vara så säker i min utsago.
Något papper skrevs aldrig men jag bekräftade vid lunchtid i dag att ”även en muntlig överenskommelse är att betrakta som giltig”. Men jag påpekade att jag inte äger någon bostad, att bilen är tre år gammal och pensionsförsäkringen inte kan bortskrivas eftersom min son har arvsrätt.
Men jag var ändå säker eftersom jag hade läst på.
Frågan i den protest som ÖSK lämnat in var denna: var ”Wander” okvalificerad eller inte i matchen mellan GAIS och ÖSK den 28 september?
Svaret var att det var han och det av det enkla skälet att Migrationsverket fattade beslut om en förlängning av hans arbets- och uppehållstillstånd från den 17 september.
Eller som ”Alec” uttryckte det i en intervju med Nerikes Allehanda där han menade att det var bra att ÖSK kollade upp om en spelare som har tillstånd den 17:e också kan spela den 28:e.
Det här, kära läsare, är juridik.
Allt annat än detta var hade varit politik.
Därför kunde beslutet egentligen bara bli ett: ”Wander” var kvalificerad.
* * *
Jag tog del av rapporteringen i massmedia under den följande timmen och hittade mängder av märkligheter.
Nej, ”Wander” frias inte – det är Örebros protest som ”lämnas ut bifall”. Översatt till ren svenska: det fanns ingen grund i ÖSK:s anmälan.
Nej, ”Wander” frias inte trots att han inte hade speltillstånd – ”Wander” har haft speltillstånd h-e-l-a- tiden. Det tillståndet har aldrig någonsin varit ifrågasatt eller indraget eller något liknande.
Nej, ”Wander” saknade inte heller arbets- och uppehållstillstånd – det finns ju ett beslut från Migrationsverket daterat den 17 september det vill säga samma dag som myndigheten fick vår ansökan om en förlängning av hans tillstånd.
Återigen: håller vi oss till juridik var fallet glasklart. Det finns ju inget annat beslut från Migrationsverket än detta.
Men med politik kan det bli precis vad som helst. Det märktes inte minst på frågorna från massmedia i veckan.
- Är det er bedömning att han har ett tillstånd från den 17 september?
- Nej, det är inte vår bedömning – det står så i beslutet från Migrationsverket.
Tystnad.
- Så då tror ni att det blir det beslutet?
- Nej, vi tror inte något – det s-t-å-r så i beslutet!
* * *
Mellan två torsdagar hinner det gå en vecka.
Mitt i allt detta spelade vi derby.
Det är alltid surt att förlora.
Det är surare att förlora på matchens sista spark.
Det är ännu surare att förlora på matchens sista spark i ett derby.
Men i stunder av förluster brukar jag tänka på det Sören Cratz sa efter att hans Mjällby förlorat mot GAIS i kvalet till superettan 2003.
- Om man inte är beredd på att man kan förlora, ja då ska man inte syssla med fotboll.
Jag återgav det citatet för ”Alec” dagen efter derbyt.
- Jag vill aldrig lära mig att förlora, replikerade han.
- Det handlade inte om att lära sig utan om att kunna hantera en förlust, sa jag.
- Det är en annan sak, menade ”Alec”.
* * *
Trots att det ”bara” är torsdag ska det erkännas att jag har tagit mig ett lite glas rött till kvällsmaten. I morgon fredag blir det inget sådant för min del för på lördag sätter sig min son och jag oss i bilen med destination Köpenhamn och landskampen Danmark-Sverige vilket betyder strikt nykterhet.
Givetvis.
Antagligen är Simon och jag de enda som kommer att vara nyktra på hela Parken den kvällen för vi ska hem direkt efter matchen. Och innan ni hinner säga något: jag har betalat biljetterna. Med egna pengar.
* * *
Ska villigt erkänna att jag inte är en stor landskampsfanatiker. Ser hellre europeiska cupmatcher än landskamper.
Senaste gången jag såg blågult i aktion var våren 2004 när Sverige mötte Kroatien i en träningslandskamp. Den kroatiska klacken hävde ur sig något om Zlatan. Framför mig satt delar av den kroatiska sportjournalistkåren.
- Vad ropar de?
- Jaa…eehh…jaa…eeh…att…ja…Zlatan är, typ, ja han knullar sin morsa…
Jaha. Verkade ju inte särskilt begåvat.
Efter matchen, i mixed zone, ställde jag den första och hittills enda fråga jag har ställt till Zlatan:
- Vad sa den kroatiska klacken?
- Eh, jag hörde inte så noga.
Visst ska det bli en kul upplevelse på lördag!
Vi sitter tillsammans med de övriga svenskarna på kortsidan på den nybyggda Superbest-läktaren och har hela Danmark framför oss och på sidorna.
Jag tror dock det kommer att bli en upplevelse som främst min son kommer att minnas i resten av hans liv.
Själv kommer jag inte att glömma de gångna sju dagarna.
Det är minnen jag dock helst hade varit utan.
* * *
Tack än en gång för att ni läser – jag ska försöka blogga oftare än GAIS spelar!

GAIS mitt i stormens öga

2009-10-05T12:13:00.001+02:00

Har ni någon aning om hur det är att stå i centrum när hela havet stormar?
Har, som alla andra, på avstånd följt Mona Sahlin på sin tid med Toblerone och blöjköp och LO-basen Wanja Lundby-Wedin. Men att själv befinna sig mitt i?
Jo, det var…intressant.
Kan man väl säga.
Men också lärorikt.
Igen.
För jag har varit med om det förr.
* * *
Jag tror ni fattar vad jag menar.
I torsdags befann sig GAIS och då närmast brassen Wanderson do Carmo i centrum för all sportjournalistik i Sverige.
Inte för att laget har gått obesegrat i sju raka matcher eller att ”Wander” har gjort 16 baljor utan för att det saknades papper.
Den första och kanske främsta lärdomen var och är denna: en story förändras.
I samband med frukosten verkade det som att vi skulle förlora 17 pinnar. Sedan blev det nio. För att landa på noll. För att handla om max tre pinnar till följd av Örebros protest.
Och det på mindre än nio timmar.
På väg hem efter att ha hämtat sonen från skolan fick jag per telefon beskedet att ”Wander” har fått arbets- och uppehållstillstånd. Beskedet får jag av en nyhetssajt baserad i Stockholm och av en journalist som pratat med Migrationsverket.
Men så fungerar det massmediala landskapet i dag.
För 15 år sedan hade vi ”bara” papperstidningar plus radio och TV. Om en tidning hade en nyhet kunde alla reagera på den men med ett dygns fördröjning. Kanske att radio och TV gjorde något, men det var inte alltid troligt.
I dag utvecklar sig en story i realtid och det gör att ingen har något riktigt grepp om vad det är som händer och framför allt varför.
I sådana stunder brukar jag dra till med att citera den tecknade serien NN där sonen i familjen dumpats av sin tjej via SMS (jag vet hur det känns för jag har själv råkat ut för det). Kompisen frågar hur det känns?
- Jag fick beskedet digitalt. Men jag reagerar fortfarande analogt.
Ungefär så var det under i princip hela torsdagen. Allt hände digitalt men vi skulle reagera analogt.
Men i tider av åsikter, kommentarer och allmänt tyckande med hänvisning till moral, etik och sunt bonnförnuft samt inte minst lagar, regler och bestämmelser kan man alltid luta sig mot fakta för fakta har en tendens att aldrig ändra sig.
Så här:
GAIS och ”Wander” har ett arbets- och uppehållstillstånd.
Migrationsverkets beslut är daterat den 17 september.
Vi spelade vår match mot Örebro SK den 28 september.
* * *
Vi hade egentligen inget kanslimöte i torsdags om hur vi skulle göra. Vi bara arbetade på.
Sebastian ägnade hela dagen åt denna enda sak med assistans av Stig. Alla vi andra fortsatte att jobba på med det vi skulle göra.
För egen del blev det att arbeta som en sorts massmedial dörrvakt.
Framför allt att förstå detta: man kan inte vara tyst.
Man måste svara på frågor.
Men det måste ju också ske på ett sätt så att det inte blir ytterligare spekulationer.
Mantrat var detsamma under flera timmar. Jag vet inte hur många gånger som jag sa att ”vi arbetar för att ta reda på vad som hänt” och ”vi väntar på besked från Migrationsverket”.
I samband med träningen vid tretiden gjorde jag fyra TV-intervjuer på raken plus två pappersintervjuer. Vi har aldrig haft så mycket TV och media på Gaisgården någon gång under den här säsongen och då har ”Wander” gått extremt bra sedan serien startade om efter landskampsuppehållet i början av september.
Undantaget var Pelle Nyström. Efter matchen mot Örebro i måndags uttryckte han och TV-sporten ett intresse av att göra ett inslag om och kring ”Wander”. När vi pratades vid på tisdag morgon blev beskedet att ”vi kommer på torsdag förmiddag”. Snacka om tajming!
Men vi stod på Gaisgårdens parkering och pratade och jag sa något i stil med att ”visst kan du intervjua men risken/chansen är stor att det blir inaktuellt om bara några timmar”.
Pelle kom tillbaka vid tretiden och intervjuade i cirkus två minuter.
På kvällssändningen vid 22-tiden var inte en sekund med.
Det säger något om hur snabbt allt gick den dagen.
* * *
I dagens GP pryddes del 2 av ”Wander”. Han var huvudnumret på insidan också.
Bilderna var tagna i fredags och visar en leende och glad ”Wander”.
Han är nog den som påverkats minst av de senaste dagarnas händelser.
* * *
Jag skrev tidigare att jag har varit med om den här stormen tidigare.
Under tolv år var jag presschef på Sweden Rock Festival. Eftersom festivalen genomförs så pass tidigt på året, så är Sweden Rock Festival först ut på festivalsäsongen. 2001 var vi första svenska festival vilket var året efter katastrofen i Roskilde då nio ungdomar omkom under Pearl Jams konsert. Jag var själv på plats den kvällen.
Under Hammerfalls konsert höll kravallstaketen längst fram på att ge vika. Skadorna inskränkte sig till en skärskada och en klämskada på två personer.
Under den dagen och den påföljande fick festivalen ta emot oerhörda mängder stryk från massmedia över det inträffade och hur det kom sig att vi inte hade tillgång till de kravallstaket som normalt sett används vid konserter och festivaler.
Vi satt dock på ett trumfkort. Ett brev från polismyndigheten där kravallstaketen med en vecka kvar till festival helt enkelt drogs in för att transporteras till Göteborg och president Bush besök.
När TV2 dök upp berättade jag för festivalchefen att ”nu är det dags att rota fram det där pappret” och därefter gick jag till kommenderingschefen och berättade vad vi skulle berätta och tillfogade ”du får vara beredd” på frågor varvid han svarade ”ja, jag är beredd”.
TV2-nyheternas ursprungliga 30-45 sekunder växte till ett mer än två minuter långt inslag där storyn vände 180 grader. Viktigast av allt: det var inte festivalens fel.
Så kan det också gå.
Men det som hände under Hammerfalls konsert och de kommande 24 timmarna är bland de jobbigaste som jag har upplevt. Man vill ju verkligen inte att någon ska dö under en konsert och för egen del inte efter att själv ha bevittnat Roskilde-katastrofen.
* * *
Läste i samma tidning i helgen ett reportage om och kring engelsk ligafotboll och då kanske inte den högsta divisionen utan den strax där under.
Reporter Niklasson hade besökt Queen´s Park Rangers intima hemmaarena. Bland de intervjuade var ”Alec” som enligt egen utsago besökt QPR cirka 15 gånger.
I somras var jag i Kroatien på semester och det är ett land vars turistiska slogan är ”Som Medelhavet en gång var”.
Man skulle kunna säga följande om Championship: ”Som engelsk ligafotboll en gång var” (fast med bättre arenor och planer).
* * *
Derby i kväll.
Ingen vet hur det kommer att gå.
Men en sak vet jag: det var länge sedan som vi mötte IFK med en så pass god form i ryggen och en skyttekung i kalasform.
Å andra sidan är ett derby ett derby. Allt kan hända.
* * *
Vad jag vet är också följande: 12 411 personer har bokat sig för att se matchen mellan GAIS och Malmö FF fredagen den 23 oktober 2009.
Vi har fått förvånansvärt lite massmedialt utrymme för detta.
Det säger dock något om hur väsentligt det kan vara att kommunicera med omvärlden via hemsidan.
* * *
Än en gång – tack för att ni läser och tack för alla uppmuntrande ord!

Bloggen i sista stund

2009-09-28T12:09:00.001+02:00

Matchvärmningen är precis avslutad.
Uppvärmning, fotbollsvolleyboll och avslutning med fasta situationer.
Kollade en stund på fotbollsvolleybollen där spelarna var uppdelade i sammanlagt 12 lag om tre spelare i varje. ”Alec” fick rycka in och bildade lag med Dime och Lundgren.
Inget snack om att det är blodigt allvar. Jubel över vunna poäng och frustration över förlorade och diskussioner om regeltolkningar.
Som när ”Alec” i ett försök att rädda en boll fällde två av de fem häckar som delade av planen.
- Men jag var ju inte där! menade ”Alec”.
- Det två mittersta blåste ner! Det såg jag härifrån, ansåg Lundgren som var placerad cirka tre meter från händelsernas centrum.
Lagen körde några minuter. Det lag som vann flyttades upp ett hack. ”Cimetario” (kyrkogård på portugisiska) längst bort och Champions League närmast kasnlibyggnaden. Och där – i Champions League – spelade alltså ”Alec”, Dime och Lundgren länge, länge.
Men det var inte de som vann. Det gjorde ”Böna”, ”Eyo” och ”Hatti”.
Och så avslutning med fasta situationer.
Som vanligt krävde Benny kvalitet på ALLA avslut och mål på ALLA chanser.
* * *
Fortsatt hysteriskt med biljetter till GAIS-Malmö.
Vi kommer att passera 7 000 någon gång under måndagen och då känns helt plötsligt 10 000 inte så avlägset med tanke på att det ändå återstår mer än tre veckor till matchen.
Företagen är också de på. 27 stycken per lunch i dag måndag och då har Christopher och Gunnebo inte börjat ringa runt till företagen och höra sig för. Om det nu ens behövs. Nu ringer de oss.
Vi är något riktigt bra på spåren.
GAIS-Malmö blir en riktigt intressant match och ett tillfälle att nå människor som kanske inte ser GAIS eller ens allsvensk fotboll.
* * *
”Fotbollskväll” är på plats i kväll.
Pelle Nyström plus fotograf kommer.
Men de hörde av sig först i dag. Konstigt om de inte skulle komma.
Vi har ju trots allt att göra med allsvenskans två formstarkaste lag. Och ”Wander” kan ju ta ledningen i skytteligan.
* * *
Som jag nämnde i går, så är en storklubb från kontinenten på plats i kväll. En klubb som har vunnit europeiska titlar. Och det mer än en gång.
I dag kom en annan klubb på plats.
Det ligger nära till hands att tro att de båda vill kolla på ”Wander”.
* * *
Oops – ytterligare 18 biljetter har bokats till GAIS-Malmö.
Och Sörman har inte hunnit besvara ytterligare tre mejl med beställningar.
Det rullar på.
* * *
Vi ses i kväll!

15 för "Wander" - 12 000 mot Malmö FF?

2009-09-27T17:04:00.001+02:00

Matchvärmning i morgon måndag men i dag söndag var det trots allt den sista ”riktiga” träningen innan morgondagens hemmamatch mot ”Alecs” (och för den delen även Bennys) gamla lag.
Dök ner på träningen efter cirka 45 minuter. Vid den tidpunkten pratade ”Alex” med försvararna på andra sidan gräsplanen medan Benny körde fasta situationer med de offensiva spelarna.
”Wander” slog inlägg från höger och Sipiao från höger. Hårda bananinlägg till blått respektive svart lag.
Benny var stenhård redan från det första misslyckade avslutet.
- Hur fan ska ni kunna göra mål i morgon om ni inte gör det i dag när det inte finns några motståndare i straffområdet? röt han och det på ett sätt som inte gick att misstolka på något sätt.
Några inlägg senare såg det bättre ut.
- Vi avslutar med hörnor. ”Wander” utåtskruvade från höger, Sipiao inåtskruvade från vänster, dirigerade Benny.
Fortsatta försök till avslut och fortsatt missnöje från Bennys sida.
- Skärpning nu! Helvete!
GAIS har på de sex senaste matcherna vunnit fyra och kryssat i två och med 11-5 i avslut.
Jag tror förklaringarna till detta är två: med sin mentor vid sin sida har ”Alec” uppnått ett annat lugn och då har också laget blivit lugnt. Det andra är att Benny har fått ordning på de fasta situationerna såväl defensivt som offensivt.
Men i grunden är GAIS ett väldigt bra lag.
* * *
Tomas Ericson från nystartade sajten Sportsday var på plats på Gaisgården för att prata med ”Alec” och Benny och få senaste nytt inför morgondagen.
Tomas driver Sportsday tillsammans med Henrik Leman och duon arbetar antagligen hur mycket som helst med att få igång sajten och fylla den med ett vettigt innehåll.
Man håller sig i första hand till västra Sverige och med tonvikt på de allsvenska lagen i Göteborg plus Elfsborg samt Frölunda Indians. Plus lite till.
Tomas sa att man ville lägga mer tid på att faktiskt besöka lagen utanför matchdagarna som att exempelvis titta till GAIS på Gaisgården och det dagen innan match.
Även GP gjorde samma sak. Cege Berglund svängde förbi efter träningen.
* * *
Hårdast skott i GAIS? Tja, när man står bredvid mål och kollar på när Dime, Emir och Magnus motar bollar så skulle i alla fall inte jag stå i vägen för något av ”Gujjis” skott. Begreppet ”klippa till bollen” får en annan betydelse.
* * *
”Wander” passade på att öva straffar. På första försöket repriserade han straffen i onsdags mot Hammarby. Stenhårt högt upp i det vänstra krysset och det utan att egentligen ta i särskilt mycket. Han bara sparkar till.
På GAIS-fotografen Lars Ekströms bild ser man att Rami inte är så långtifrån bollen, men ”Alec” säger i efterhand att han inte var orolig.
- Han missar aldrig på träning.
Enda chansen för en målvakt skulle vara om ”Wanders” boll träffade handleden. Rör det sig om fingrarna blir det mål i tio fall av tio.
* * *
Ju mer jag tänker på det desto häftigare skulle det vara om GAIS fick en allsvensk skytteligavinnare. Tänk tanken att se ”Wander” gå upp i samband med ”Fotbollsgalan” och ta emot DET priset!
Å andra sidan är tanken på att han kan bli den bäste grönsvarte målskytten i allsvenskan sedan säsongen 1957/58 en minst lika tilltalande tanke.
* * *
Utländska klubbar på plats på Gamla Ullevi i morgon kväll varav en är en riktigt stor klubb. Vi snackar om en klubb som har vunnit europeiska cuper. Och det mer än en gång.
* * *
På kansliet ägnade vi hela fredagsförmiddagen åt möten.
Förutom ett möte om och kring den kommande matchen samt sedvanligt kanslimöte, så var det planering inför sådant som sker efter säsongens slut. Hit räknas föreningens årsfest men också något som kallas för Reunion.
Drivande i den frågan är Tony Persson, fotbollsansvarig i styrelsen, och den tidigare kassören i styrelsen, Roland Blomstrand. Duon försöker en gång varje år samla främst före detta spelare men också ledare och andra personer som arbetat för GAIS till en återträff.
Svenska fotbollsklubbar är dåliga på att hålla sin historia vid liv och/eller att hålla kontakten med före detta spelare. I samband med våra hemmamatcher brukar Anders Björklund intervjua före detta spelare och jag vet, när man tjôtat en stund med dem i kulisserna, hur oerhört mycket det betyder för dem att fortfarande vara ihågkomna.
Några av dem har spelat i mer än en klubb under sin aktiva karriär och jag är ganska säker på att de håller GAIS högt just för att föreningen bryr sig.
Bättre ambassadörer för GAIS går knappt att få.
* * *
Apropå ambassadör så var ju GAIS klubbambassadör för 2009, Jan Eliasson, föremålet för ”Här är ditt liv”. Såg inte programmet och har inte tittat på SVT Play, men om jag förstod saken pratade Oldsberg om GAIS i samband med kidnappningen. Antagligen ett säkert sätt att fånga Eliassons uppmärksamhet.
* * *
Om Kim Christensen är en bra ambassadör eller inte låter jag vara osagt. Men GAIS fystränare Lars Göthfelt berättade att danskens stolpflyttande hade nått brasiliansk media. Allt enligt ”Wander” som läser regelbundet.
Riktigt hur man ska förhålla sig till det inträffade är svårt, men jag säger som assisterande tränaren Matti Demegård det vill säga att det i tävlingsbestämmelserna sägs hur stora målen ska vara.
Det är ställt utom allt tvivel.
Hur man sedan ska förhålla sig till målvakters stolpflyttande är en annan sak.
* * *
Glömde förresten: i fredags släpptes som bekant gratisbiljetterna till matchen mot Malmö fredagen den 23 oktober.
Inledningen var helt hysterisk.
Kanslisten Magnus Sörman kom in i samlingssalen strax efter kl.09.00 och berättade att ”det är minst 30 mejl från folk som vill beställa biljetter” och när Scandinavium och Pustervik släppte plåtarna kl.11.00 sa det bara pang.
Bokstavligt talat.
Jag gick och pissade. Tittade på statistiken. Åtta ”sålda”.
Jag hämtade kaffe. Tittade på statistiken. Sex ”sålda” till.
Jag skrev i fem minuter. Tittade på statistiken. Ytterligare 14 ”sålda” till.
Och så höll det på.
6200 var bokade i fredagsvid 17-tiden och då inklusive årskorten. Då väntar vi på svar från massor av ungdomslag PLUS att Malmö FF ännu inte har svarat på hur många de kommer att bli.
Utåt har vi sagt att vi hoppas på så många som möjligt.
Internt hörs siffror som ”det blir över 10 000” eller ”12 000 är nog inte omöjligt”.
Jag tror det blir över 15 000.
När väl snöbollen kommit i rullning finns det ingen gräns.
Jag menar, fredag kväll kl.18.00. Som avslutning på en after work eller inledningen på en helkväll i Göteborg. GAIS på hemmaplan. Vi möter Malmö FF. Kan det bli bättre?
* * *
Tack än en gång för att ni läser!

Från Söder till Majorna

2009-09-24T06:17:00.001+02:00

Klockan är omkring sex på morgon när detta skrivs.
jag steg upp för ganska exakt 24 timmar sedan och har inte gått och lagt mig än.
En förklaring är att jag på torsdag morgon måste lämna matchprogrammet till GAIS-Örebro till tryck.
En annan och kanske väsentligare orsak är att materialbussen kom iväg sent från Söderstadion.
Vi kunde rulla först omkring kl.22.30 vilket var ungefär samma tidpunkt som Gårdakvarnens respektive spelarnas och ledarnas buss rullade iväg.
Allt för att polisen och säkerhetspersonal med säkerhet skulle kunna säga att inget tråkigt skulle ske.
Så var det också. Det skedde inget alls.
Men det hände desto mer på matchen.
* * *
Redan flera timmar innan match hörde jag det glunkas om att det skulle kunna ske tråkigheter om det skulle bli ”fel” resultat.
Och när Wanderson pangade in straffen till 2-0 började Söderstadion att brinna i form av bengaler och fyrverkeripjäser och spelet avbröts i tio minuter.
Än tråkigare än detta var att på plats få uppleva hur Hammarbys egna supportrar försökte ta sig fram till den plats på hedersläktaren där delar av Hammarbys styrelse satt.
Där går en väsentlig gräns för mig. Vi har göra med människor som lägger åtskilliga ideella timmar på att dra runt en förening såväl ekonomiskt som sportsligt.
Men det här är så uppenbart att jag inte behöver öda mer utrymme på det.
* * *
Wanderson pangade alltså in straffen. Högt och upp i nättaket.
Jag kunde se det själv på Foto-Lasses bilder.
I likhet med GAIS-kollegorna Bengt Hagman och Claes Hillén besitter trion en osviklig förmåga att fånga just målbilder på ett sätt som få andra mäktar med i dag och det trots att deras utrustning inte är i närheten av vad professionella plåtslagare har att tillgå till.
Men tänk om Wanderson hade missat! Hade GAIS orkat stå emot Hammarbys anstormning? Jag tror faktiskt det.
* * *
Hammarbys personal och representanter var otroligt generösa i sitt sätt att uppträda mot sina besökare.
Till exempel hör det till kutymen att i omklädningsrummet förutom vatten även lämna frukt, kaffe och kanske något mer ”onyttigt” att tugga på, i det här fallet en hel korg proppfull med kanelbullar.
Efter en stund dök en av de grönvita på mig.
- Köket glömde bifoga den här lappen och som ska ligga på korgen!
Vad det stod på lappen? ”Välkommen till Söderstadion”.
Bara en sådan sak.
* * *
I den förra och i den här omgången är vi första lag ut at spela våra matcher. Det bör sätta en viss press på de övriga lagen på den nedre halvan.
Hela Halmstads BK:s tränarstab var i onsdags kväll på plats med Janne Andersson i spetsen för att se matchen.
HBK möter ju på torsdag kväll Djurgården på bortaplan, en match som kan vara nog så intressant för oss.
* * *
För att beskriva exakt hur hätsk stämningen var på läktarplats, så kan följande story berättas.
Materialförvaltaren Åke Ahlberg brukar lägga några vattenflaskor på motsatt sida om avbytarbänkarna. Dessa hämtade Åke en stund efter slutsignalen.
Det skulle han inte ha gjort.
Hemmafansen blev uppretade och några var på väg in på plan.
- Det var nog första gången som jag blivit utbuad på en fotbollsmatch, kommenterade Åke.
* * *
Materialbussen har på varje sida blaffiga GAIS-märken plus Pär Ericsson i en mer än naturlig storlek. Inte det mest diskreta man kan tänka sig. Hammarbys säkerhetspersonal bara suckade när de fick syn på den och funderade på hur bussen skulle kunna ”smugglas” ut från området utan att det hände något.
* * *
Vid seger brukar laget alltid sjunga ”heja GAIS”.
I går kväll fick den sällskap av ett ”Ja, må han leva”.
Just igår fyllde andremålvakten Magnus Jonsson samt Richard Spong år (32 respektive 26). Det finns ett tredje födelsedagsbarn på denna dag: tredjemålvakten Emir Jazvin. Han var dock inte i Stockholm.
* * *
Och vi vann vår första match med orangefärgade tröjor.
Jag kan inte tänka mig att det har något betydelse, men Benny hade föreslagit/beordrat fram svarta byxor...
* * *
Nu är det snart dags att bege sig iväg till tryckeriet och så hem igen för att sova.
Jag är väldigt trött men de tre poängen gör att man orkar en liten stund till.
* * *
Tack för att ni läser!

Genom ett gulrött...grönsvart Sverige

2009-09-23T17:18:00.001+02:00

Framme nu.
Alla prylar är inne i omklädningsrummet det vill säga allt från matchställ till bananer.
Första frågan från Hammarbys personal:
- Har ni med er matchstället?
Svarade något i stil med att ”jodå, vi har två”.
Självfallet kom jag på ett bättre svar långt senare:
- Nej, vi tänkte låna ert bortaställ. Det gick ju så bra senast!
Alla som jobbar med arrangemanget är hyggliga och tillmötesgående. Det första intrycket säger mycket.
* * *
Materialförvaltaren Åke Ahlberg och undertecknad lämnade ett regnigt Göteborg strax efter klockan 10.00 för att via matstopp på ett hyggligt soligt Brahehus anlända till Stockholm och Söderstadion strax efter kl.16.00.
På vägen plockade vi upp fotograf Ekström Linköping där han just nu arbetar med att utbilda folk på diverse flygvapensystem.
Inga incidenter på vägen upp.
Så var det tyvärr inte för Åke vid ett annat tillfälle i år.
Han stannade för en kopp. Få minuter senare rullade en buss fullastad med supportrar till ett annat lag fram och parkerade precis bakom materialbussen. Gänget valde att spotta på bussen (GAIS alltså) samt kleta den full med klistermärken.
- Chauffören kunde ha valt ett annat ställe att stanna på, menade Åke.
* * *
Söderstadion är en speciell arena men den är gammal.
Om gamla Ryavallen var DDR, så är Hammarbys hemmaarena en rest från hur idrottslivet var organiserat i Sverige på 60-talet.
Back stage är det dock rent och snyggt men en smula trångt. Omklädningsrummet på Gamla Ullevi är fortfarande störst.
* * *
Vi diskuterade på vägen upp hur långt hösten hade kommit. En högst ovetenskaplig undersökning säger följande: någonstans mellan Nyköping och Södertälje.
Här skiftar löven från grönt till gult och rött och då främst bland björkarna. Det lyser inte utefter vägbanorna, det vore en lögn att påstå, men det går att ana. Dock är det fortfarande mer grönsvart än gulrött.
Med tanke på att det är ganska varmt i Sverige den här veckan – det är ”sommar” om dygnsmedeltemperaturen ligger på minst tio plusgrader fick jag lära mig i går – så kommer nog hösten senare till Göteborg.
Eller så smäller det bara till när man minst anar det.
* * *
Har precis kopplat upp för att kolla om direktrapporteringen fungerar via Everysport. Härifrån ser det OK ut. Hoppas det är så för er också.
* * *
Klockan är 17.17. Nu anlände GAIS a-lag. Snart är det match.
* * *
Tack för att ni läser – vi hörs!

"Wander", Brian Clough och Keenes skott

2009-09-22T20:22:00.001+02:00

Bistert vid frukosten i morse.
Benny var inte alls glad över att b-laget i måndags kväll förlorade borta mot Falkenberg med 0-2.
Jag spelar inte i GAIS men om jag hade varit spelare hade jag inte velat höra hans bassning en dag som denna.
* * *
Sista träningen inför Hammarby borta missade jag i princip helt. Kom ut lagom tills avslutningen och där Benny körde fasta situationer.
Truppen är inte oväntad och jag tror att startelvan inte bjuder på några direkta överraskningar den heller. I de två senaste matcherna har tränarteamet bytt in och ut exakt samma spelare.
* * *
De orangefärgade tröjorna var uppe till intern diskussion. Trender är kanske till för att brytas?
”Alec” köpte inte det alls.
- Det sitter inte i tröjorna, slog han fast med emfas.
Dock: GAIS kommer att spela med orangefärgade tröjor OCH svarta istället för vita byxor.
Vi kommer med andra ord att se ut som det ukrainska laget Shaktar Donetsk gjorde för några år sedan (i år har de randiga tröjor).
* * *
En tidning sammanförde i dag allsvenskans tre främsta målgörare det vill säga Tobias Hysén i IFK Göteborg, ”Wander” och Jonas Henriksson i BK Häcken vilket skedde på stora Ullevi. Ni lär få se resultatet inom kort med tanke på att samtliga spelares lag är i elden i morgon kväll.
”Wander” fick beskedet att vara på plats på Ullevi klockan 13.00. Han och hans tjej Akelly dök upp 12.58.
Han är ALLTID i tid, han är ALLTID glad och han är ALLTID generös. Dock pratar Akelly betydligt mer svenska än ”Wander”.
- Men jag förstår mer än jag kan prata, sa hon.
”Tobbe” är som bekant skadad och meddelade till ”Wander” att ”jag är inte med när vi möter er”.
Spel för galleriet eller inte? ”Tobbe” kan ju komma tillbaka lagom till derbyt den 5 oktober, men han insisterar på att han är borta.
Dock är det alltid glädjande att se hur spelare i konkurrerande klubbar alltid är bittra konkurrenter på plan men av plan är just vad de är: allsvenska kollegor.
Möjligen skulle fler bilder och texter med spelare i gemensamma situationer skicka en hel del symboliska signaler till supporterleden hos alla klubbar i allsvenskan.
* * *
”Tobbes” första kommentar vid ankomsten:
- Är det någon som har en femma till p-avgiften?
Nej, jag tror inte folket i Blåvitt tjänar dåligt. Däremot har de ont om växel.
* * *
Hann inte se Håkan på Liseberg i fredags. Jag är dock ganska säker på att det var bra. Som det brukar vara med Håkan.
”Gårdakvarnar och skit” var tydligen hur magisk som helst.
* * *
I måndags släpptes biljetterna till Rammstens två gig i Sverige i februari nästa år.
Det sa tjong i ballongen och utsålt på Globen i Stockholm. I skrivande stund finns det biljetter kvar till Malmö Arena.
Inget gig i Göteborg dock. Lite märkligt kan tyckas men jag tror förklaringen kan vara denna: de kommer att spela på Metaltown nästa år.
* * *
Såg en del fotboll på TV i helgen. Visst är det fantastiskt att man kan följa sina internationella favoritlag varje helg (så länge det inte handlar om Olympiakos eller liknande lag).
Jag har sett alla Barcas matcher och njöt i söndags kväll av Romas finlir hemma mot Fiorentina (seger 3-1). Visst, du måste ha rätt kanaler och så MEN för att följa ditt svenska favoritlag måste du i de allra flesta fall köpa hem en match via PPV.
Hur påverkar detta den uppväxande generationens syn på allsvensk fotboll när det är lättare att se Barca och Roma live på TV än i princip vilket allsvenskt lag som helst?
* * *
TV-avtalet löper ut under 2010. Ett nytt ska vara på plats inför säsongen 2011.
När publiksiffrorna dippar och det inte är allom givet att storstädernas lag hänger kvar och att de kan ersättas av (just nu) Mjällby och Åtvidaberg, så infaller sig denna fråga: exakt hur ”sexigt” tycker TV-bolagen att produkten svensk klubbfotboll egentligen är?
Å andra sidan har elitserien ”bara” två klubbar från Stockholm, Göteborg och Malmö och intresset för ishockey är fortsatt stort.
* * *
Jag får dock möjlighet att se Hammarby-GAIS live.
På onsdag blir jag biträdande materialförvaltare när Åke Ahlberg och jag rattar minibussen med all utrustning till Stockholm.
Vi lär inte vara hemma förrän 04.00 på torsdag morgon. Och den dagen ska nästa matchprogram lämnas. Antagligen är det ingen idé att åka hem och sova.Klagar inte. Konstaterar bara.
* * *
Jag har inte hunnit se Ken Loachs film ”Looking for Eric” med Eric Cantona i en av huvudrollerna, men det är en film jag vill se. En rulle som både män OCH kvinnor kan få ut något av.
En annan lika intressant film blir ”The damned united”, en film om och kring den tidigare demontränaren Brian Cloughs blott 44 dagar som manager för Leeds United men som lika mycket handlar om hans tränarkarriär i stort.
Clough var en oerhört framgångsrik tränare på 70-talet med bland annat två Eurocup-titlar med Nottingham Forest, men han var också kontroversiell för att han alltid och hela tiden sa sin mening.
I ”The damned united” finns det flera scener som är helt makalösa.
Som när han första dagen inför Leeds spelartrupp berättar att klubben och laget har vunnit samtliga titlar genom att fuska! Man riktigt ser hur Peter Lorimer och Billy Bremner fullkomligt skakar av ilska.
Eller när Clough ryker ihop med sin företrädare Don Revie i direktsänd TV på kvällen den dagen Clough fått sparken. Två ”hard bastards” från norra England som försöker platta till varandra på bästa möjliga sätt och som egentligen bara engelsmän kan.
Eller när han kommer in i Derby Countys omklädningsrum för ett sista snack med spelarna…som sitter och fullkomligt skakar av rädsla för vad han ska säga.
Hur var det Percy Nilegård uttryckte saken? Management by fear?
Mourinho känns som en frikyrkopastor i jämförelse med Clough.
* * *
Rollen som Clough spelas av den walesiske skådespelaren Michael Sheen som tidigare har gjort såväl engelske premiärministern Tony Blair (”The deal” respektive ”The queen”) och TV-journalisten David Frost (”Frost/Nixon”).
Enligt honom själv var Clough svårast att göra. Det finns så många känslor kopplade till den mannen.
Rätt tungt. Fotboll betyder mer än en premiärminister respektive president.
Å andra sidan har ju varken Blair eller Nixon förlorat fattningen i offentliga sammanhang på det sätt som Clough gjorde.
Sheen, som håller på Swansea, blev förresten i sin ungdom erbjuden provspel i Arsenal men han ville hellre bli skådespelare. Dock ska han ha hunnit ”flisa” benen på Tony Adams.
* * *
Till sist: kommer ni ihåg den där TV-intervjun med Portsmouths dåvarande tränare Harry Redknapp när någon spelare utanför bild skjuter snett och nästan träffar Redknapp som står vid sidan av målet?
Vet ni vem som, enligt vanligtvis välunderrättade källor, sköt den bollen?
Svar: James Keene!
Redknapps kommentar inför rullande kamera:
- No wonder he ´s in the fucking reserves!
* * *
Tack för att ni läser – nu är det snart match!

Nyfunnen lust

2009-09-18T14:28:00.000+02:00

Extremt lätt att ta sig till jobbet eller skolan eller vart ni nu hade för ärende i dag, eller hur?
4-0 på hemmaplan i allsvenskan – det har inte hänt sedan GAIS besegrade Halmstads BK 1989. Och faktum är ju att det kunde ha stått 4-0 redan i pausen.
Benny vankade omkring i den mixade zonen på Gamla Ullevi i pausen mellan första och andra halvlek och var orolig. äitter man inte sina chanser brukar det komma tråkigheter förr eller senare, var hans resonemang.
Men när ”Eyo” klämde in årets enklaste grönsvarta mål efter ”Pärlans” 1-0 på Örgryte i premiären, så var det inget snack om saken.
Skönt också att slippa ha en vilopuls på 120 under andra halvlek vilket har varit fallet i varje match sedan augustiderbyt mot Öis.
* * *
När Benny kom till lunchen i dag på Spacys passerade han ett bord där spelarna i Öis satt, däribland Marcus Allbäck. Då påminde sig Benny om att han ju var på plats på Gamla Ullevi i tisdags för att se matchen mellan Öis och HBK och den framlyftning som Marcus gjorde till Santos och som han pangade in i mål.
- Det där kan ju aldrig ha varit ett pass som var meningen, sa Benny.
- Det var ju du som lärde mig den, replikerade Marcus som ju hade Benny som tränare i Lyngby på 90-talet.
* * *
Någon skrev någonstans om att inte Gaisgårdens blogg varit uppdaterad på ett tag och om jag hade tröttnat?
Svaret är ja.
Jag hade tröttnat.
Egentligen hade tänkt skriva massor av saker från matchen i lördags mot Elfsborg i Borås. Allt från ostkorgen Dime fick som matchens bortaspelare, Anders Svenssons kommentar om sjukhusbesök och Pontus Kåmarks otroligt generösa ord om vårt grönsvarta lag eller vad ”Alec” egentligen gör under ”den tunga perioden” fram tills matchen startar.
Men matchen präglades också av massmedias bevakning av händelserna kring James Keene. Vi som mera officiellt representerar GAIS stod där på Borås Arena och undrade vad som hade hänt samtidigt som vi på något sätt förväntades svara på frågor.
I söndags blev jag uppringd av en person inom GAIS matchorganisation och som av en slump hade träffat på en av de fem. Efter det samtalet förstod åtminstone jag hur det kunde ha hängt ihop.
Jag ljuger inte när jag säger följande: jag har ägnat i princip varje arbetstimme sedan i måndags morse – plus lite till – för att försöka ta reda på vad som hände. Vi reste till och med till Borås i onsdags för att träffa James Keene som var ytterst generös i sitt bemötande.
När det gäller fakta i målet överensstämmer Keenes och supportrarnas berättelser till punkt och pricka. Fansen själva hade inte en susning om att de befann sig utanför hans bostad.
Vi har även efter kontakter med supporterpolisen förstått att de fem inte är kända sedan tidigare.
Allt det här är fakta i målet.
Hur du sedan väljer att t-o-l-k-a detta beror helt på hur sannolik eller osannolik du som person tycker att historien är liksom vilka erfarenheter du har.
Personer med noll insyn i fotbollsvärlden kan säga att historien stämmer och människor som bevakat fotboll i åratal kan säga att det bara är båg och vice versa.
Det har funnits stunder under dessa dagar då faktainhämtandet har pågått då jag velat mejla eller rentav ringa företrädare för massmedia och, något grovt förenklat, försökt förmedla att bilden från i lördags inte var så svartvit som den från början verkade vara.
Nu låter vi orden på vår hemsida tala för sig själv.
Ingen tolkning.
Bara fakta.
Nu lämnar vi det här.
Men personligen hade jag hellre velat ägna de senaste dagarna åt annat än detta.
* * *
Det är sällan som TV pratar med Wanderson. Alla ”vet” att han inte känner sig helt trygg med det svenska språket. Men internt vet vi också att han är betydligt bättre på svenska än vad han ger sken av.
Men i går mot Gefle kunde PPV-folket knappast stå emot. Tre baljor i en match. Upp i skytteligatoppen. Och vi har en tolk på plats (Juan, om du läser, tack än en gång!). ”Wander” fick uppleva sitt livs första liveintervju i TV. Med följd att han inte hann med att sjunga i omklädningsrummet.
Efter presskonferensen omsvärmades han av TT, Aftonbladet, GP och GT. Och han svarar på det sätt som är han. Att han till exempel drömde om att göra tre mål. Vilken annan spelare uttrycker sig så? Men så är han också som en vuxen man med ett barns lekfullhet inför det här med att spela fotboll.
Han måste kände glädje för att kunna prestera bra. Det gör han nu.
* * *
Mattias Lindström blev också intervjuad fast i pausen.
Bland annat fick han frågan om det var straff eller inte och Mattias svarade. Så blev det tyst igen för att han lyssnade på frågan och så svarade han:
- Men jag är ju gaisare så då var det ju straff!
* * *
Viktigast för Mattias vid ankomsten till omklädningsrummet: kontrollera så att allt finns på plats för att kunna spela musik i omklädningsrummet.
I går var det Kraftwerk som dånade ut ur högtalarna.
* * *
När vi ändå är inne på musik. Livekonserter utomhus är ju egentligen ett passerat kapitel. Men inte i dag och inte i kväll.
Håkan Hellström på Liseberg är mer eller mindre givet.
Vågar man hoppas på ”Gårdakvarnar och skit”?
* * *
Trevlig helg – tack till mig själv för att jag har återfått lusten att blogga.

Benny tillbaka på Gaisgården

2009-09-10T14:41:00.000+02:00

Kom inte hem förrän efter åtta i onsdags kväll.
Vid den tidpunkten är man inte så pigg på att laga mat. Blev en pizza på närmaste kvarterskrogen som är Klippans Pizzeria (den andra är Sjömagasinet).
Från restaurangens andra sal hördes en TV mala. Stack in huvudet bara för att kolla med hur mycket Sverige ledde mot Malta.
-0-0?
- Ja, faktiskt, sa den ene av de två som satt inne i halvmörkret.
- Du är inte den förste som säger det…
I lördags satt samtliga sportjournalister och filade på rubriker av stilen ”Hej då, VM”. I går lär en och annan ha funderat på ord som ”fiasko”, ”skam” och ”eländigt”.
Nu vann Sverige.
På ett självmål.
Förmodar att det blir en helt annan inställning den 10 oktober. Å andra sidan är det ju märkligt att yrkesmän – malteserna har ju trots allt inte fotboll som huvudsaklig inkomstkälla – ska behöva såväl piska som morot för att gå igång.
* * *
Å andra sidan fick man reda på pizzabagarens bakgrund. Född och uppväxt i Egypten, fortsatt liv i Iran och sedan 14 år tillbaka i Sverige. Vilken resa!
* * *
Att jag missade så pass mycket av matchen berodde på att jag stannade kvar på Gaisgården. GAIS P01:or spelade två matcher mot Västra Frölunda på Hammarvallen.
Första matchen vann VF med 3-1 medan GAIS tog hem den andra med 4-2. Min son har börjat spela för GAIS och han gjorde två av målen.
- Men vi fokuserar inte på målen eller att vi vann utan på prestationen, sa Janne Isacksson, en av ledarna, när han dök upp till frukosten i morse.
Föräldern i mig förstår givetvis. Men jag blev bara så jävla stolt.
* * *
Fantastiskt vackert väder över Göteborg i dag. En fullständigt bländande höstdag.
När jag anlände stod Sten ”Pålle” Pålsson och förberedde målningsarbeten på Gaisgården.
- Hade du planerat för målning eller kikade du på väderrapporten i går? frågade jag.
- Nja, jag hade planerat för att göra något, men jag visste inte vad, svarade han.
* * *
Benny Lennartsson är tillbaka på Gaisgården efter några dagars utflykt till Paris.
När jag började kika på träningen var laget uppdelat i två hälfter och spelade tvåmålsfotboll.
Inledningsvis var laget med de orangefärgade västarna till stora delar densamma som startelvan mot Djurgården senast, men i nästa moment kastade tränarna om rejält.
Max två tillslag på bollen och snabbt spel fram och tillbaka och viktigast av allt: inga bollar i sidled. Precis allt skulle gå framåt.
Hetast ett: Reuben Ayarna. Han gjorde det mesta rätt och verkar vara den i laget som har förbättrat sin form avsevärt bäst under de senaste sex veckorna.
Hetast två: ”Gujji”. Har visserligen ”bara” spelat de två senaste U21-matcherna men han vill vara ”där” och han är ”där”. Hade tre-fyra-fem avslut varav ett klockrent i stolpen och det finns ingen i laget som blir så arg som ”Gujji” när han missar lägen.
Hetast tre: ”Romarinho”. Med rätt passningar fullkomligt forsar han fram på kanten.
* * *
”Tugget” på plan verkar också vara högre. Tror jag.
Jag försökte påminna mig om hur det lät på träningarna i våras och jag har för mig att snacket då var lägre.
Men jag kan ha fel.
* * *
En som inte var på plats var ”Pärlan”. När jag tänker efter är det helt naturligt. Visserligen fick han för andra matchen i rad sitta på läktaren när Sveriges U21-landslag mötte Bulgarien i Trelleborg i går kväll, men det finns en kollektiv samvaro att ta hänsyn till efteråt och det efter en match som ju inte började förrän 20.45.
I skrivande stund är han säkert på väg till Göteborg och han slipper inte undan träning. Benny kommer att köra ett extra pass med honom under eftermiddagen.
* * *
Inom allt skrivande och då inte minst journalistiken brukar det ofta pratas om så kallade signalord.
”Död”, ”droger” och ”sex” är ord som är starka signalord och som ”säljer”.
Här vet en skribent inte bara vilka ord han eller hon ska använda för att få maximal effekt. Just DU tycker ju att det är intressantare att läsa ”skådis död efter sexlek med droger” än ”Göteborg planerar biltullar”.
Jag skulle vilja lägga till ännu ett ord till denna samling av signalord: håna. Men håna säger, till skillnad från ovan nämnda ord, precis ingenting.
Det är fullständigt meningslöst ord av det enkla skälet att det antyder att det finns en dramatik, en konflikt mellan människor när det egentligen handlar om att rätt fatta skribentens värdering av om någon har varit elak eller inte.
Om någon i ”Idol”-juryn tycker att en förhoppningsfull deltagare är riktigt jävla kass på det han eller hon gör, så hånar inte juryn; de berättar som det är. För att ta ett exempel.
Om någon i det svenska fotbollslandslaget inför matchen mot Malta hade sagt att ”vi bör slå Malta” så är inte heller det att håna.
Men ”håna” är nu en gång för alla ett moderord i tiden och jag är likadan som ni. Jag läser också artiklar som bygger på detta men reagerar alltid på samma frågande sätt: var det ett hån? Och än viktigare: varför har hån blivit så viktigt att avhandla?
* * *
Mindre än 48 timmar kvar till matchen mot Elfsborg. Det börjar kännas nu.
Vi ses och hörs – tack för att ni läser!

Vackraste matchtröjan 1973

2009-09-09T16:27:00.000+02:00

Tisdagseftermiddagens inställda träning följdes i dag onsdag av en träningsfri dag för såväl spelare som ledare. I dag var det planerat.
Vid ankomsten till Gaisgården var det dock full aktivitet på konstgräsplanen. Förklaringen var att ett stort antal sponsorer varje onsdag morgon spelar så kallad sponsorfotboll.
När jag kom strax efter klockan åtta var matchen i princip över och de flesta hade hunnit duscha samt sätta sig i Gaisgårdens samlingssal för att avnjuta Hammars uppdukade frukost.
Även bland dessa sponsorer talades det om gjorda mål och sumpade dito på samma sätt som spelarna i a-laget ibland brukar prata om innehållet i en match.
* * *
Missade ingen hållplats i dag men hann trots det läsa ganska mycket av ”Beatlesmanifestet” som är skriven av den isländske författaren Einar Már Gudmundsson. Boken berättar om liver på Island på 60-tal sett genom popfanatisk tonårings ögon.
Måste bjuda er på två pärlor. En är huvudpersonens beskrivning av medlemmar i olika 60-talsband och det är en klar fördel om ni kan er Rolling Stones.
”Långt senare slutade Bill Wyman. Då kom Keith Richards och ville prata med mig i en dröm och erbjöd mig att ta över hans plats i bandet.
- Jag kan inte spela bas, sa jag.
- Det är helt i sin ordning, sa Keith, du gör bara som Bill.”
”Stoneface” var tydligen inte ett lika stort basmonster som John Entwistle i The Who?
Här en annan och där huvudpersonen är på skoldans med sin blivande tjej Helga och som han dansar tätt, tätt med:
”Det var underbart. Jag kunde känna hennes bröst och värmen från kroppen. Det är lite svårt att beskriva här, men allt blod hade runnit ner i snoppen och den blev styv och utmanande. Den var framfusigare än jag själv.”
Jag påstår inte att någon av GAIS islänningar har erfarenheter från 60-talet men det är säkert så att deras pappor och mammor säkert minns en hel del.
Rolig läsning och den säger något om en tid då popmusik verkligen var en vattendelare mellan ungdomar och föräldragenerationen.
* * *
- Är detta feltryck eller kan det vara så här? undrade Gunnebo och visade tipssidan i GP.
Marcus Källberg hade satt en etta på matchen Elfsborg-GAIS. Han noterade att GAIS visserligen ryckt upp sig på sistone ”men här räcker man knappast till”.
Desto intressantare dock att ta del av Tio Tidningars Stryktips. För då blir raden nämligen följande: 1, 2, X, X,2, 2, X, 1 , 2, 1.
Med andra ord tre ettor och fyra tvåor!
Gunnebo är ingen defaitistisk man, men han undrade än en gång om han läst rätt ELLER om det var så att tipsredaktörerna letade efter potentiella kupongrensare och här hade hittat en match.
* * *
Hittade på Svensk Fotbolls hemsida uppgiften om att Martin Ingvarsson ska döma lördagens match.
Visst är det märkligt hur vissa domare framkallar såväl glada som mindre glada minnen.
Jag är ganska säker på att det är en och annan grönsvart supporter som kommer ihåg den tillfälliga blindheten när Rosenkvist i Blåvitt karatesparkade Pelle Blohm i huvudet (å andra sidan blev ju Håkan Mild utvisad) i vårderbyt 2000. Han var knappt vatten värd efter den matchen.
Men Ingvarsson var också den som dömde kvalet mot Mjällby hemma hösten 2003.
I mina ögon är han en av svensk fotbolls skarpaste domare.
* * *
Pratade som hastigast med förbundets informationschef Jonas Nystedt. Han befann sig inte på Malta för att se Sveriges VM-kvalmatch mot Malta utan i Trelleborg och U21-matchen mellan Sverige och Bulgarien.
- Vi lägger inte ut startelvan och truppen i övrigt förrän tidigast 75 minuter innan match, sa Nystedt.
Omkring 19.30 vet vi om ”Pärlan” får spela.
Antagligen sitter han på läktaren igen. Eller så har han avancerat ett snäpp och sitter på bänken.
* * *
På lunchen pratade vi om matchen mot Malta. Inte den i kväll men väl Sveriges ”grusmatch” mot Malta 1973 vilket i sin tur ledde in oss på ”snömatchen” i Gelsenkirchen.
Christopher är på tok för ung för att komma ihåg sådant men alla vi andra, som ar födda på 60-talet eller tidigare, kommer ihåg dessa matcher.
Jag har för mig att det hade snöat så pass mycket på planen inför Sveriges möte med Österrike att det gröna blev linjerna på plan och det som skulle ha varit grönt i övrigt var vitt. Men hur jag än letade på YouTube hittade jag inget klipp på detta.
Men i Brunnhages årsbok från 1973 kunde jag på några svartvita bilder se hur det såg ut. Jag mindes rätt. Och grusmatchen på Malta, ja det var en sandplan snarare än en grusplan.
Men grejen var denna: får klassiska matcher sådana namn numera?
Jag pratar inte om tramsiga namn som ”hjältematchen i Budapest” utan just ”snömatchen i Gelsenkirchen.
Förresten: ”grusmatchen” och ”snömatchen” spelades den 11 respektive 27 november. Från medelhavssol och sand till frusen mark och snö på drygt två veckor. Vilken resa!
* *
Men herregud vilka vackra matchtröjor Ungern hade det året!
Mörklila tröjor, grön-vit-röd trimning kring den runda halsen och statsvapnet mitt på bröstet, vita byxor och gröna strumpor med rödvit trimning.
Ingen reklam och inga namn för tröjtillverkare.
Det som förr såg gammalmodigt ut är i dag nästan att betrakta som stilrent.
* * *
Slut för i dag – vi hörs i morgon!

Calums flipflops och Beatlesmanifestet

2009-09-08T20:29:00.001+02:00

Andra arbetsdagen på en ny vecka.
Blev en längre resa än väntat till jobbet eftersom jag ”glömde” stiga av vid en hållplats och fick åka vagn längre.
Å andra sidan betydde det mer tid för läsning. Blev klar med ”Montalbanos vår” av Andrea Camilleri och hann börja på ”Beatlesmanifestet” av islänningen Einar Már Gudmundsson.
* * *
Har under de senaste dagarna utfört en del uppgifter som kanske inte tar så mycket tid för mig/oss men som säkert betyder så oändligt mycket mer för andra.
Åke i Linköping till exempel skickade 70 spänn i ett kuvert för att täcka köpet av ett matchprogram från GAIS-Djurgården plus en pin. Klart mannen ska ha ett matchprogram! Spongs nuna dyker upp inom kort i hans brevlåda.
I Höganäs i nordvästra Skåne fick en man hjälp med en matchtröja komplett med namn- och siffertryck. Jag var osäker på om den skulle hinna fram i tid till födelsedagsfesten och skickade därför ett mejl med en kort fråga om allt gått bra. Jodå, två mejl kom som bland annat berättade att cirka 40 dansande gäster höll igång till ett på natten – vilket tydligen skulle ha varit ganska livligt för att vara lärare – och som också visade upp en mottagare av tröjan och som, att döma av hans min, var lika glad som en nioåring på julafton.
Riksdagsledamoten Mats G Nilsson (M) slutligen ramade in en lagbild plus autografer till ett smärre konstverk som nu hänger någonstans innanför Riksdagens väggar. ”Riksdagen har blivit lite vackrare…” var rubriken på hans blogg och med tillägget ”GAIS inspirerar helt enkelt.”
Slutligen kom det ett brev hela vägen från Anna Halász som är bosatt i Zalaegerszeg i sydvästra Ungern. Hon skriver på engelska att hennes pappa håller på ett lag i Göteborg, hennes bror ett annat och hon själv på GAIS. Längst ner har hon tillfogat ”GAIS-Örgryte 1-0”. Riktigt vad hon ville framgick dock inte.
* * *
Förmiddagens träning.
23 gubbar på plats inklusive målvakterna. ”Alec” och ”Matti” lät mot slutet av passet spelarna öva avslut och efter några försök började också bollarna att trilla in i mål.
Johan Rundquist hade ont i sina ljumskar och tränade för sig själv liksom Tobias Holmqvist som fortfarande har ont i sin fot efter att ha trampat snett.
Eftermiddagens träning, ja…det blev ingen!
Vid tretiden på eftermiddagen gick jag ut för att kolla, men det var tomt på bilar på parkeringen.
Tränarduon hade fattat beslutet att ställa in i sista stund.
* * *
”Romarinho”, ”Wander” och Calum kom för övrigt alla till träningen iklädda flipflops. Calum fattade inget alls när jag påpekade att sommaren ju faktiskt var slut.
* * *
Dök in på AaB:s officiella hemsida. Fanns en intervju med GAIS tidigare assisterande tränare Patrik Johansson. Efter att ha sett honom i GAIS-kläder under hela det här året kändes det en smula märkligt att se honom med AaB:s rödvita klubbmärke. Men sådan är nu en gång för alla den moderna fotbollen.
* * *
Gunnebo och Christopher har suttit inlåsta tillsammans med företrädare för IFK och Öis om saker som rör arenan inför hösten men framför allt det kommande året. Mötet pågick fortfarande när jag lämnade Gaisgården.
* * *
Apropå IFK så stoppades försäljningen av biljetter på nätet till den avslutande matchen hemma mot AIK. En förklaring är tydligen att gulsvarta supportrar har köpt biljetter på helt andra sektioner än på bortaläktaren. Jag ska inte sätta mig till doms över detta, men det borde ju ha gått att förstå långt innan biljetterna till höstmatcherna släpptes att detta faktiskt kunde hända.
* * *
För GAIS del är uppmaningen till vår publik inför bortamatchen mot Elfsborg nu på lördag att köpa förköp. Noterar för övrigt att man på Ticnets hemsida faktiskt stavar GAIS just så och inte på något annat sätt.
* * *
Förre GAIS-tränaren Roland Nilsson gifte sig i helgen. Själva bröllopet liksom middagen efteråt hölls i Sankta Birgittas kapell och Sjömagasinet det vill säga en kyrka och restaurang som ligger väldigt nära min egen bostad här i Göteborg.
Upptäckte också att det finns en sajt som heter Bröllopstorget och där blivande brudpar kan lägga ut info om sin stundande högtid. Där fick man bland annat reda på hur de träffades, vem som var toastmaster (visade sig vara GAIS ordförande Christer Wallin) liksom att best man var – Hans Gen!
Duon som tussades ihop inför superettan 2004 är mer än fem år senare så pass nära varandra att den ene är best man på den andres bröllop. Tänka sig.
* * *
Avslutar med lite musik och den maffiga Beatles-boxen. Inte så mycket innehållet för plattorna har jag både på vinyl och CD, men väl för tidsaspekten och som DN-journalisten Nils Hansson uppmärksammade i en essä.
Så här: The Beatles hann från debuten i september 1962 och fram tills april 1970, då bandet mera formellt berättade att de upphört att existera, ge ut 13 plattor. På mindre än sju år!
Plattor som effektivt expanderade vad som kunde uppfattas som popmusik. Man glömmer lätt bort att tiden går fort alternativt hur mycket som faktiskt hinner hända.
* * *
Hörs i morgon – tack för att ni läser!

Uppstart mot Elfsborg

2009-09-07T16:59:00.000+02:00

Ny arbetsvecka och därmed förberedelser som ska leda till veckans stora mål: lördagens match borta mot Elfsborg.
Spelarna och ledarna hade ledigt under lördag och söndag. Målvakten Magnus Jonsson – som vanligt först bland spelarna vid frukosten – hade tillbringat helgen på landet. Det är inte helt vanligt med en helledig helg, men han konstaterade att laget hade haft en helg i augusti, en nu i september och en i oktober.
- Som det ser ut nu. Men det kan ju ändras, sa Magnus väl medveten om att schemat för oktober inte är spikat ännu.
* * *
Å andra sidan hade andra lag väldigt mycket ledigt.
Spelarna i Öis till exempel hade ledigt fredag, lördag OCH söndag SAMT behövde inte inställa sig för träning förrän måndag kl.15.00.
* * *
Den fråga väldigt många hade på läpparna i dag måndag och med tanke på lördagens blågula seger över Ungern i VM-kvalet var denna: hur många sportkrönikörer hade någon av rubrikerna ”Avgå Lagerbäck!”, ”Sverige allt längre från VM” och ”Där tog VM-kvalet slut” och bara hade att trycka på knappen ”send” men var tvungna att ändra sig 93.07 efter Zlatans sena mål och det till något helt annat?
Bör ha varit en och annan. Så liten är skillnaden mellan succé och besvikelse.
* * *
Jag höll tummarna för mitt Ungern men det gick ju inte. Mer en from förhoppning än något som var baserat på fakta. Å andra sidan gjorde de finska Lejonen sin plikt.
* * *
Besökte Stadsbiblioteket i lördags för att lämna gamla och låna nya böcker medan sambon var på en hälsomassa. Har sedan en tid tillbaka avstått från att låna böcker med svenska, engelska och amerikanska författare för att istället inrikta mig på litteratur från andra länder och då framför allt länderna kring Medelhavet. Hittade bland annat böcker med Antonio Tabucchi och Andrea Camilleri.
* * *
På väg från Stadsbiblioteket passerade jag Elite Park Aveny Hotel. Utanför entrén lobbyn stod GAIS förre tränare Roland Nilsson. Vad jag vet är att ”Rolle” gifte sig i lördags men vad jag inte vet är varför detta skedde i Göteborg.
* * *
En som också hade gift sig i helgen var Kenneth Gustafsson som äktade sin Anna i lördags. Visst jubel när han dök upp på frukosten och den givna frågan ”har du hunnit ångra dig?” men svaret var lika givet.
- Nej. Och jag är ännu mer säker nu, svarade han.
* * *
En av tränarna var inte närvarande i dag. Han kommer först under tisdagen då han befunnit sig på resa utomlands för att reka inför ett kommande bröllop. Och nej, det var inte Benny…
* * *
Förmiddagens träning ägnades i huvudsak åt styrketräning. Eftermiddagens pass ägnades åt fotboll.
Antalet spelare som var igång på detta pass var inte särskilt många: 14 stycken varav en av var Dime.
Förklaringen var att de övriga antingen körde rehab eller, vilket var mer troligt, förberedde sig inför U21-lagets hemmamatch mot BK Häcken. ”Pärlan” är ju som bekant iväg med U21-landslaget och återkommer till GAIS först efter matchen i Trelleborg mot Bulgarien.
Inriktningen på fotbollspasset var bland annat snabbt spel på små ytor och som sedan övergick i en match mellan det svarta laget och det orangea laget.
I det svarta laget ingick Calum, Reuben, Romarinho, Wanderson, ”Mårten”, Spong och JP. I det andra Kenneth, Ekunde, Lycén, Lundgren, Dime, Mattias och ”Eyo” och det var detta lag som efter de första sju och en halv minuterna ledde med 3-1, ett resultat som bland annat lagkapten Lundgren var allt annat än nöjt med.
- Fan! Nu skärper vi oss! Kom igen! skrek ”Lunkan” inför den andra halvleken som efter en kort stund också gav en reducering till 3-2.
Därefter utökade Wanderson till 4-2 och det resultatet höll i sig andra halvlek ut och då bör man komma ihåg att det orangea laget hade tre stolpträffar.
Bra insats från unge herr Johan Pettersson som kämpade och slet och som slängde sig uppoffrande för att förhindra ett mål. En ännu bättre insats svarade mittfältaren Reuben Ayarna för. Stundtals var han helt outstanding på plan.
* * *
En spelare passade i dag på att säga hej då till de övriga i laget. NI har säkert läst om det på hemsidan. Eller så kommer ni att läsa om det. Hoppas Hammar hinner få betalt för de luncher han har ätit innan flyget lyfter till Brasilien.
* * *
Avdelningen flyttade allsvenska matcher fortsätter. Vi har ett ”case” på gång och som gör att matchen hemma mot Malmö FF kan bli riktigt kul. Ett stort hinder på vägen försvann i dag. I morgon kan ännu ett vara borta. Vi återkommer.
* * *
Vi hörs – tack för att ni läser!

"Pude" och Levon

2009-09-04T15:50:00.001+02:00

Valde i dag fredag att arbeta hemifrån.
Mycket av mitt jobb sker ju via dator, internet och mejl samt mobiltelefon. En text och en bild kan läggas upp från en dator där hemma likväl som på jobbet.
En privilegierad situation självfallet men risken är ju uppenbar att man tar med sig jobbet hem och arbetar under tidpunkter då det normalt sett kanske inte behövs.
* * *
Jag hade planerat för att lägga upp olika texter under fredagen. En av dessa var om Levon.
Han skrev egentligen på det nya avtalet, som i sin tur avslutar alla tidigare gällande avtal och kontrakt, i torsdags men det var en del justeringar som gjordes och där Levon skulle skriva på under fredag förmiddag.
Klockslaget för publiceringen på hemsidan – kl.10.00 – var valt med tanke på att tränarna skulle hinna med att informera spelartruppen innan allt blev offentligt.
Inte så konstigt kanske för det var ju trots allt fråga om en arbetskamrat.
Det finns en story att berätta om Levon, men den tar vi en annan dag.
* * *
Att ”Pude” var på väg bort kom inte som en blixt från en klar himmel för GAIS.
Patrik hade för en tid sedan flaggat för att han ville se 2009 som det sista året i föreningen trots att det återstod ett år på kontraktet.
Den enda bakomliggande orsaken var och är att pendlandet mellan hemmet i Landskrona och jobbet i Göteborg inte blev optimalt. Och jag förstår honom.
Sommaren 2007 flyttade jag till Göteborg men fortsatte att arbeta kvar i Halmstad med ett jobb som företrädes skedde på kvällar och helger.
Inledningsvis gick det alldeles utmärkt. På tåget ner kunde jag ofta få tid för det man kan sakna annars som exempelvis att läsa. På vägen hem gick det att fortsätta arbeta om man inte var klar.
Men att gå upp klockan nio, sätta sig på ett tåg strax efter klockan elva, vara framme klockan ett, åka tillbaka nio på kvällen och komma hem strax efter elva på kvällen och det flera dagar i rad var i längden inte hållbart. Jag är inte 24 år gammal.
Och då hade jag cirkus 145 kilometer från dörr till dörr om jag åkte bil.
Patrik har haft ytterligare tio mil att köra.
Enkel väg!
Med tanke på att han blev pappa till lilla Amanda så sent som i september förra året, så hamnar familjen av naturliga skäl i fokus. Så är det även för aktiva fotbollsspelare.
Lagkapten Lundgrens syn på tillvaron är med all säkerhet inte densamma som exempelvis ”Pärlans”.
Nu har ”Pude” ett nytt jobb plus att det blir möjligt att rota upp familjen och arbete och familj på samma ställe.
Den som tycker att allt detta, det vill säga att få ihop den sociala situationen, är fel resonerat av Patrik bör nog söka upp en läkare för att undersöka om hjärtat är kvar.
* * *
Någon uttryckte det på ett klotterplank varför inte GAIS kan behålla tränare?
Någonstans handlar det om sportsliga utmaningar i kombination med en ekonomi. Att spela och träna fotboll är i dag ett yrke på ett helt annat sätt än för bara 15 år sedan.
Klubbtillhörigheten är inte lika viktig som den är för supportrar. Däremot tror jag att förmågan hos såväl spelare som ledare att komma samman som lag blir desto viktigare.
I sedvanlig ordning väljer jag att hitta en uppsida på det inträffade.
För tredje året i rad säljer vi tränare till andra lag. Där andra svenska klubbar sparkar tränar med höga kostnader som följd där säljer GAIS! Vem är vinnare i ett sådant sammanhang?
Vi har också under de senaste åren levererat en rad spelare till andra föreningar.
Sedan återkomsten till allsvenskan handlar det om Wilton Figuieredo, James Keene, Khari Stephenson, Prince Ikpe Ekong, Bobbie Friberg da Cruz, David Durmaz och Markus Halsti. I några fall har GAIS inte fått pengar, i andra fall en hel del pengar. Det senare har varit direkt nödvändigt för att få föreningens verksamhet att gå runt.
Vi hoppas nog alla att GAIS sportsligt ska kunna ta det där steget vi alla drömmer om, men om det i år har gått lite tyngre så säger jag bara en sak: Floda.
Sommaren 2003 losade vi borta mot Floda BoIF med 0-4. Jag var själv på plats. Då kändes elitfotboll i superettan ofantligt avlägset.
I dag gör vi vår fjärde säsong i allsvenskan och har gott hopp om en femte.
* * *
Offentliggörandet av ”Pude” till AaB skedde samtidigt som Ålborg gick ut på sin hemsida.
Noterade dock att AaB presenterade ”Pude” som Patrik Andersson!
Efter cirka 20 minuter hade det ändrats till Patrik Johansson.
* * *
När AaB fiskade efter en ny tränare hösten 2008, så gick inte budet i första hand till Magnus Pehrsson. Såväl Magnus Haglund i Elfsborg som Janne Andersson i HBK fick en förfrågan men tackade båda nej.
I Jannes fall handlade det så gott som uteslutande om familjesituationen. Hade hans barn bara varit något år äldre och därmed hunnit sluta gymnasiet, så hade han kanske övervägt ett erbjudande.
Känner jag Janne rätt hade det kvittat hur mycket pengar AaB hade viftat med. Såvida det inte hade handlat om obscent mycket pengar.
* * *
Spelarna och ledarna har helt ledigt i helgen. Antagligen kommer de flesta att på ett eller annat sätt följa VM-kvalmatchen mellan Ungern och Sverige.
Själv tar jag ledigt från uppdaterandet på gais.se men också bloggandet.
Om inget oförutsett inträffar hörs vi av på måndag.
Tack än en gång för att ni läser!

Matchflytt, Elfsborg och "Pärlan"

2009-09-03T19:16:00.000+02:00

Först i dag slog det mig ner jag steg upp och tittade ut genom sovrumsfönstret: det är höst nu.
Sommaren är definitivt över.
Nu kan man bara hoppas på indiansommar.
Hur gick det där till?
Nyss kändes det som att Wanderson hade gjort två mål på Malmö FF och så är det helt plötsligt höst.
Men det har varit en sommar.
Hoppas att den var bra för er.
* * *
Efter onsdagens ledighet var spelarna och ledarna återigen på plats för inte bara ett utan två träningspass. Matti och ”Alec” kom ungefär samtidigt medan andremålvakten Magnus Jonsson i sedvanlig ordning var först på plats bland spelarna.
Efter ett uppehåll på tre veckor har ”Alec” återupptagit cyklingen från hemmet i Skår och upp till Gaisgården och tillbaka. Han tyckte det gick bra att cykla trots uppehållet.
”Pude” var ledig i dag torsdag medan Benny har rest till Paris under några dagar.
* * *
Om förmiddagens styrkepass går det inte att säga så mycket mer än att det lyftes skrot i gymmet.
På eftermiddagens fotbollspass deltog ”bara” 14 spelare på den del av planhalvan som ligger närmast kansliet medan målvaktstränaren Stefan Regfelt underhöll Dime på den andra planhalvan.
Nio elftedelar av startelvan var igång tillsammans fem andra. När gänget delades upp i tre lag om fem fick ”Alec” fylla ut ett av lagen. Kan inte påminna mig om att jag har sett ”Alec” spela fotboll på det sätt som han gjorde.
Övriga spelare sysslade antingen med någon form av rehab eller, vilket var mer troligt, förberedde sig för U21-matchen mot Ljungskile.
En som är tillbaka från sjukdom var mittfältaren Johan Mårtensson. Han är ”back in business”.
* * *
Internt har vi fått dra i en småjobbig puck i dag.
På grund av TV-kontrakt och annat måste ett antal matcher i allsvenskan flyttas antingen framåt eller bakåt i tiden. För GAIS del ser det just nu ut som att hemmamatchen mot Malmö FF i den 28:e omgången spelas fredagen den 23:e oktober istället för torsdagen den 22:e.
För oss är det här inte bra alls. Publikt sett är fredagar i princip omöjlig och vilka företag har lust att representera eller hitta på något marknadsinriktat?
GAIS kan som förening protestera men det hjälper föga. Vi befinner oss i fotbollens motsvarighet till MBL-lagen det vill säga att ett företag bara behöver tuta i all enkelhet innan de anställda körs över.
Å andra sidan får man komma ihåg att TV-avtalet med mera ger samtliga klubbar ett flertal miljoner och att avtalet också har ett antal uppsidor.
Det faktum att vår kommande bortamatch mot Elfsborg flyttades från en söndag till en lördag för att visas i TV4 gör att ett betydande sexsiffrigt belopp trillar in på vårt konto.
* * *
Har pratat en del med företrädare för Elfsborg under de senaste 48 timmarna och det med anledning av ovan nämnda match. Ska den grönsvarta klacken få stå på den större eller mindre delen av bortaläktaren?
Kompromissen som blev och som nåddes efter inte alltför mycket diskussioner är att klubbarna stämmer av vid lunchtid på torsdag i nästa vecka. Har det sålts mycket i förköp hamnar klacken antagligen på den större. Är det mindre blir det följaktligen den mindre delen.
Återigen: klubbarna är bittra konkurrenter på planen men i övrigt gäller det att värna om den gemensamma produkten som heter allsvensk fotboll. Det skadar aldrig att ha sjyssta relationer och att därmed kunna hitta lösningar som gagnar båda och helst ännu fler.
* * *
Det är inte bara allsvenskan som har uppehåll just nu; även övriga ligor ligger stilla.
Inte så konstigt kanske med tanke på att det stundar VM-kval för inte det minst det svenska fotbollslandslaget.
Jag är född och uppväxt i Sverige och är antagligen mer Svenne Banan än vad jag själv vill medge, men när Sverige möter Ungern i fotboll ligger mina sympatier hos Ungern på samma sätt som Finland har mitt hjärta när Suomi ställs mot Ruotsi. Min ungerskfödde pappa och finska mamma gör att sympatierna faller sig på detta sätt. Därför: hájra magyaror!
* * *
Mycket prat om Zlatans skadade knä. Helt förståeligt med tanke på matchens dignitet och att han är vår främste stjärna just nu.
Men tänk er ett medialandskap där de svenska elitklubbarna bevakas på samma dagliga och minutiösa sätt.
Då hade Johan Mårtenssons förkylning och som gjorde att han inte kunde medverka i matchen mot Djurgården varit en het nyhet i all sin enkelhet.
Men så är det inte. Inte än.
* * *
I morgon kväll spelar det svenska U21-landslaget mot Montenegro i Montenegro. Förhoppningsvis når vi ”Pärlan” för ett snack om intrycken så här långt.
Vi ses, ha det bra och tack för att ni läser!